Fagerlund: Det fattas fortfarande Chelsea
LONDON. Efter ett historiskt galet januarifönster väntade verkligheten i västra delen av huvudstaden.
Chelsea må ha betalt överpris för Enzo Fernandez, som nog kan bli värd varenda pund.
Inte för att uppmuntra till överkonsumtion men... När är det dags för en ordentlig målskytt?
– Jag var lugn.
Graham Potter är inte den som hänger av sig kavajen, sätter sig framför journalisterna och håller låda i 30 minuter.
Snarare är han sparsam med de känslomässiga reaktionerna. Svävar inte ut i detaljerade beskrivningar av sitt välmående eller åsikter kring klubbverksamheten.
För man kan tänka sig att Chelseas huvudtränare – bakom fasaden – bör ha följt de sista timmarna av januarifönstret med skräckblandad förtjusning. En sprillans ny grupp spelare, värvade för stressframkallande summor, ska spelas ihop och ge utdelning.
Himmel eller helvete för en tränare? Kanske är det värre för Potter vars karriär fortfarande befinner sig i uppstartsfasen. Det finns mycket att bevisa och troligtvis inte överdrivet med tid. Todd Boehly pratar om sitt Chelsea som ett långsiktigt projekt, men alla som följer Premier League vet att det plötsligt kan börja klia i fingrarna på en ägare.
Enzos närvaro märktes
Enzo Fernandez närvaro på Stamford Bridge märktes av redan innan uppvärmningen. En argentinsk radiojournalist tjattrade konstant på spanska från två timmar innan avspark, ända fram till tonerna av ”The Liquidator” till slut dränkte rösten.
Derbyt mot Fulham kändes speciellt av många anledningar. Dels en chans till revansch för Potter efter mardrömskvällen – ett slitet, men korrekt uttryck i detta fall – på Craven Cottage ett par veckor tidigare.
Men också en mer fulländad skymt av ”nya Chelsea”. Det som om något år måste ge tillräckligt med avkastning för att inte försätta klubbens revisorer i en omöjlig situation.
Pierre-Emerick Aubameyang, nobbad ur så väl match- som Champions League-trupp, är definitivt inte del av framtiden.
Från Paris till London
Hakim Ziyech är förmodligen inte heller det. Fån att ha suttit och rullat tummarna på Paris Saint Germains kontor för några dagar sedan gick han nu rakt in i startelvan.
Det sägs att marockanen desperat vill lämna klubben, men på planen var han högst involverad. Ett fåtal sekvenser bättre än många andra.
Vid ett tillfälle slog Fulhams tränare Marco Silva våldsamt handflatorna på knäna när hans spelare gav bort bollen centralt. Fernandez lirkade läckert ut den på högerkanten och tajmade lagkamratens löpning.
Sedan dundrade Ziyech iväg ett avslut som fick en att undra om agget mot ledningen kommer bli ett problem. Till hans försvar vittnade den efterföljande reaktionen om stor frustration. En stund senare låg han bakom Chelseas bästa läge under första halvleken, då Kai Havertz lyfte bollen i målramen.
Osar klass
Även om Silva höll på att välta avbytarbåset emellanåt så fungerade hans defensiva formation relativt väl. Bortsett från exemplet ovan låg Andreas Pereira tätt på Fernandez och stod dessutom för ett hyfsat distansskott som målvakten Kepa Arrizabalaga tippade ut till hörna.
När Chelsea väl lyckades få upp bollen till sista tredjedelen syntes kvaliteterna, själva vägen dit var oftast brokig. Inget ont om Fernandez – tvärtom, det osade klass – men stundom blev han aningen ensam. Då och då under matchens gång droppade argentinaren så djupt att en trebackslinje bildades, vilket inte var någon ovanlig syn under VM i Qatar. Conor Gallagher och Mason Mount strax framför lämnade mer att önska sett till speluppbyggnaden.
Madueke kom in med energi
0–0 skapade kanske inte fullkomlig panik för hemmalaget. Fast har man nyligen fått ett par extra spelare kastade i famnen, plus ett antal tillbaka från skador, är det lika bra att rotera.
Mykhailo Mudryk, som försvann ur matchbilden, plockades av till förmån för 20-årige Noni Madueke från PSV, energisk och progressiv. Cesar Azpilicueta bytte av Reece James, vars vikt är värd i guld och måste beskyddas till varje pris. Ziyech rök för Raheem Sterling.
Det lär ha varit vänsterbacken Ben Chilwell, inhoppare med sju minuter kvar, som Chelsea-supportrarna suktade mest efter. Just nu känns verkligen Marc Cucurella som en 60 miljonersman. Kronor. Inte pund. Kanske bromsade spanjorens vilsenhet till och med in Mudryk under första 45.
Vred sig nästan i plågor
David Datro Fofana (inhämtad från Molde) rundade målvakten Bernd Leno, men såg sitt avslut rensas undan. Gallagher sköt tätt utanför stolpen. Missar som nästan fick Potter att vrida sig i plågor (garanterat inombords) och Todd Boehlys minspel uppe på läktaren var inte långt därifrån.
Det oavgjorda resultatet innebär att Fulham fortsatt ligger sexa i tabellen, två poäng före lokalrivalen på nionde plats.
Det tar emot att uppmuntra Chelsea att öppna plånboken ännu en gång. Men ett ordentligt hot framför mål – gärna någon under 30 år som passar in i spelsystemet – vore kanske inte helt dumt?