Bygga stad i öknen utan vatten är precis som vårt samhälle fungerar
BUCKEYE, Arizona. Borgmästare Eric Osborne är öppen och pratsam, driftig som tusan, ingenting är omöjligt, inget ska hindra hans stad Buckeye från att växa. Till exempel att den ligger i Sonoraöknen och saknar vatten.
– Det fixar vi efter hand.
Han visar gärna runt och pekar på platser för nya industrier, bostadsområden och butiker där det nu är mil efter mil av sand, torra buskar och kaktusar raka som pelare – öken så långt ögat når. Och allt är Buckeye! Allt ska bli en stad, större än grannen Phoenix, större än Los Angeles. Åtminstone till ytan.
1990 hade Buckeye 5 000 invånare.
Nu är de 120 000.
Borgmästare Osborne siktar på en och en halv miljon.
Men varifrån ska Buckeye få sitt vatten?
– Vi måste tänka utanför boxen, säger han.
Dra en pipeline med avsaltat vatten från Stilla havet? Det är en idé. Köpa in sig hos farmare som fortfarande har tillgång till underjordiska reservoarer? Absolut. Eric Osborne ska underteckna ett kontrakt som ger Buckeye sju miljoner kubikmeter från privata ägor österut.
Problemet är att det vattnet kostar tio gånger mer än för tio år sedan.
Och det räcker ändå inte på långa vägar.
Överallt är det schaktmaskiner som skyfflar ökensand, grävskopor som gräver sand, lastvagnar som forslar sand. Bredvid vägen norrut står skyltar med jämna mellanrum: mark till salu, mark till salu, mark till salu.
Fastighetsbolaget Teravalis bygger en ny stadsdel mitt ute i ingenstans. Till ytan ska den bli som två Malmö. Delstaten Arizonas vattenmyndighet har gett Teravalis tillstånd att bygga 7 000 hem tills vattenfrågan är löst. Teravalis säger på sin hemsida att man bygger 100 000 hem för 300 000 invånare.
Ingen säger ”besegra naturen”, orden som både kapitalister och kommunister använde på 1900-talet när de gav sig ut för att bygga städer och dammar, vända floder och odla törstig bomull i de torraste öknar.
Men orden ”besegra naturen” är vad jag tänker när jag besöker Buckeye.
Där trampar en man på racercykel på den spikraka vägen genom öknen.
Där joggar en karl i den obarmhärtiga solen med UV-index som lovar grillat människokött och hudcancer. Han heter David, är polis, flyttade hit från Portland i Oregon för att han inte stod ut med kriminaliteten.
Nu bor han i den nybyggda stadsdelen Tartesso med perfekt asfalterade gator, höga nyplanterade palmer, gröna gräsmattor, cykel- och joggingleder, tennisbanor, basketplan, fotbollsplan och skola. 10 000 invånare.
– En bra plats för barnen att växa upp på.
Och runtom breder öknen ut sig, och staden skyddar sig med murar mot sanden och vindarna.
Det är storslaget och banalt på samma gång. Eric Osborne säger att de gamla förorterna växte upp öster om Phoenix av den enkla anledningen att pendlarna då hade solen i ryggen när de körde in till arbetet i centrum på morgonen och solen i ryggen när de återvände hem på kvällen.
Nu går det inte att bygga mer österut och därför växer Buckeye. Även här kan man lägga arbetsplatserna så att invånarna har solen i ryggen när de kör till och från jobbet, säger Osborne.
Det pågår en folkvandring från norr till söder, en folkvandring bort från mörker och kyla till ljus och värme. 1990 hade Arizona 3,7 miljoner invånare, 2022 var de dubbelt så många.
Moderna västerländska liv blev möjliga i öknen tack vare luftkonditioneringarna. Plus vattnet som leddes i kanaler från Coloradofloden och Lake Mead uppe i norr. Och grundvattnet som man pumpade upp.
Nu har Coloradofloden 20 procent mindre vatten än i början av 1900-talet, Lake Mead har sjunkit 44 meter på drygt 20 år och grundvattnet försvinner längre och längre ner i underjorden.
Arizona lider sedan decennier av torka.
Men folkvandringen bestående av soltörstande medelklass och företagare som törstar efter Arizonas låga skatter fortsätter.
– Om vi säger stopp, först ska vi tänka ut var vi ska ta vattnet ifrån – då kommer vi aldrig att få något byggt, säger Eric Osborne.
Han stannar vid en arena där cowboys övar rodeo. De rider i galopp och kastar sina lasson runt tjurar som aldrig kan fly. Ett minne från förr, en förströelse. Snart är arenan omringad av industrilokaler.
Så blir Buckeye en illustration också av vårt samhälle. På något vis fixar det sig. Hoppas vi.