Jag är förbannad på vädret

Uselt i ett års tid

I början av april fick Ölandsbron stänga på grund av olyckor i snöovädret.

Jag är förbannad på vädret.

I snart ett års tid har det varit uselt.

Vad gör man? Jag vet inte.

Följ ämnen

Det började med torkan på försommaren förra året. Hetta. Inget regn. Redan då klagade bönderna – med rätta. Men det blev värre.

Det fortsatte nämligen med mer eller mindre dagligt regn. Från juli till och med oktober. I alla fall i min del av landet, Mellansverige.

I slutet av oktober kom den första snön. En månad senare lade sig täcket definitivt. Det höll i sig till i februari och sedan dess har snön återkommit med jämna och ojämna mellanrum. Senast för ett par veckor sedan ryckte plogbilen ut igen.

Men det är inte bara snö som kommit i april. Det regnar också. Stundtals dag ut och dag in. Den som försökt ta en promenad i mina trakter har tvingats klafsa runt i lera och pölar. Det hinner inte rinna bort. Och nu – en obeskrivlig iskyla.


Vart vill jag komma med det här? Utom att klaga och förbanna. Jo, att det usla vädret måste bero på klimatförändringarna. Möjligen understödda av klimatfenomenet El Niño.

Vad kan jag, eller du för den delen, göra åt det? Självfallet ganska mycket. Bland annat genom att driva opinion. Köpa elbil. Åka kollektivt. Sopsortera. Rösta på ett parti som prioriterar klimatfrågan. Stödja internationellt samarbete. Och en hel del annat.

Men i praktiken kommer du, eller jag, inte göra någon större skillnad, hur mycket vi än sopsorterar. Det är den dystra sanningen.

Världen har byggt in sig i ett system där billigast vinner. Oavsett hur långa, och klimatdåliga, transporterna är. Oavsett hur produktionsmetoderna ser ut där varan tillverkas.

Sverige, där urberget finns överallt, importerar granit från Kina. Granit är tungt. Vi handlar gödsel från andra länder trots att det såklart går att tillverka här också. Det är också tungt och skrymmande. Vi importerar avfall från Brasilien för att tillverka biobränsle. Trots att skogen är full av kvistar och grenar som kan bli just det.


Vi beter oss helt enkelt galet för att på kort sikt spara ett par kronor. Betalar gör vi i stället med klimatförändringarna. Farliga och dyra.

Sverige är ett litet exportberoende land i Europas utkanter. Inte bara av det skälet är internationell handel viktig. Den har gett välstånd och välmående för världens invånare av historiska mått. Det kan ingen människa förneka.

En återgång till medeltidens, eller för den delen vikingatidens, småskalighet är av bland annat det skälet inte önskvärd. Samarbete för allas bästa är toppen.

Det betyder inte att det är bra att köpa kläder sydda i Bangladesh eller Kina, använda dem högst tio gånger och sedan kasta dem på tippen. Kläder innehåller mycket kemikalier och, framför allt bomull, kräver ohyggligt mycket vatten i framställningen. På den punkten kan jag, och du, göra skillnad. Exempelvis genom att använda kläderna hela deras livslängd. Sans och måtta, det är vad vi behöver.

Min mormor hade inte kylskåp. Det är inget man rekommenderar i dag. Men det betydde att hon köpte den mat som behövdes de närmast följande dagarna. Inget svinn.

I dag är förpackningarna standardiserade. Man begriper vinsten för handeln och för plånboken. Men inte för klimatet. Vi kastar mat som varje dag vore den sista.


Att låtsas som den omfattande förändring som krävs inte kommer att påverka vanliga människors vardag och börs är lika dumt som att hävda att skatter som inte drabbar medelklassen har effekt på statsbudgeten.

De flesta partier vill dock ge sken av att omställningen inte kommer att kosta deras väljare någonting. Hushållen ska inte drabbas. Inte av bensinprishöjningar. Inte av någon annan skatt. Inte av något som kan göra väljarna arga. Ängslan för att tala klartext är maximal.

Men det kommer att kosta. I pengar och i ändrade levnadsvanor. Det kommer inte vara okej att skjutsa barnen 500 meter till skolan. Det kommer behöva säljas mat i förpackningar som kunden själv bestämmer storleken på. Som förr. Vi kommer behöva promenera mer för bättre hälsa och luft. Vi kommer ha det kallare inomhus och inte duscha varje dag.

Det är meningslöst att göra som jag, förbanna vädret. Bättre vore att förbanna vår oförmåga att tänka om.

TRE SPANINGAR

  Anna Kinberg Batra (M) är på god väg att bli en ny Mona Sahlin (S). Får förtroendet att bli partiledare, anses inte hålla måttet, får sitta i frysboxen ett tag, får nytt förtroende. Schabblar bort det. I AKB:s fall har det inte hänt än men orosmolnen hopar sig. Och personalen är sur.

 Bytt är bytt? S-ledaren Magdalena Andersson hävdar att den sittande regeringen och SD gör Sverige ”fattigare och farligare”. Sedan en tid tillbaka kontrar bland andra finansminister Elisabeth Svantesson (M) med att säga att hon vill att Sverige ska bli ”rikare och tryggare”. Skojigt.

 Vid nyår sänkte SD och regeringen skatter på bensin och diesel och minskade inblandningen av dyra biodrivmedel. Det skulle sänka bensinpriset med en krona och priset på diesel med fyra kronor litern. Sedan sänkningen har priset ökat med 1:15 respektive 2:35. Utsläppen ökar.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.