Gabriel Landeskog: ”Det är helt overkligt”
Publicerad 2017-11-08
Då: ung Colorado-supporter på Globens läktare med huvudet fullt av NHL-intryck.
Nu: kapten för Colorado och leder laget i en NHL-match i Globen.
– Det är helt overkligt. Jag kan inte beskriva hur det känns, säger pappa Tony Landeskog.
Hösten 2001.
Colorado Avalanche väljer att förlägga en del av sin försäsong i Stockholm och i Globen och ger NHL-fansen i Sverige en möjlighet att komma nära världens bästa liga.
I södra Stockholm, Örby, bestämde sig Tony Landeskog för att köpa biljetter till sönerna Gabriel, 8 år, och Adam, 10 år.
– Jag har alltid försökt att vara en stöttande idrottsförälder. Tänkte att Colorados besök var en möjlighet för pojkarna att fylla på drömmarna och skapa minnen, säger pappa Landeskog.
Det är väl underdrift att säga att Tonys engagemang gav effekt.
Men vi återkommer till det.
För familjen Landeskog har gjort det som många idrottsfamiljer drömmer om. Skapat fina barn och Gabriel gick hela vägen till Tre Kronor och till positionen som lagkapten för ett NHL-lag.
– Pappa har alltid funnits där. Ett bra stöd. Aldrig pressat mig, utan bara varit till stor hjälp, sa Gabriel Landeskog i Hockeystudions podd.
”Inte någon fixstjärna”
Gabriel gick vägen från Mälarhöjden till Hammarbys berömda lag med spelare födda 1992, ett lag som skickat fyra spelare till NHL; Gabriel, Erik Gustafsson, Patrik Nemeth och Fredrik Claesson.
– Jag har min syn ganska klar på ungdomsidrotten. Man ska nivåindela. De som är bättre ska träna och spela ihop. De som inte kommit lika långt i sin utbildning ska få chansen att träna med jämnbördiga. Gabriel fick chansen att spela i Hammarbys 92-or, ett lag med endast 12 spelare, och i det gänget var han bra, men långt ifrån bäst eller någon fixstjärna. Men alla i den grupperingen var oerhört skickliga. Jag är övertygad att det fostrade honom som hockeyspelare, säger pappa Tony och fortsätter:
– Jag hade en dialog med Gabriel hela uppväxten. Jag har sett så många dåliga och hysteriska idrottsföräldrar att hälften vore nog. Mitt mål var egentligen att se till att han fick en bra hockeyvardag när han var ung.
Om han ska dela ut råd till idrottsföräldrar så är det att vara stöttande, peppande och inte "curla" barnen.
”Kan knappt tro att det är sant”
– Jag hade inga problem att skjutsa Gabriel. Men han fick ta eget ansvar och jag vägledde honom att spela i rätt lag och kanske inte där han hade sina vänner.
Uppväxten gav effekt.
Juniorhockey i Kitchener Rangers, NHL-draftad som nummer två och kontrakt med Colorado Avalanche.
Ödets ironi.
Laget som Gabriel, Adam och Tony kikade på 2001.
Nu, 16 år senare, är Gabriel tillbaka i Colorado-tröja, fast i en större roll.
– Ja, det är lite otroligt. Jag minns när vi satt där på läktaren och pappa har visat filmen några gånger, säger Gabriel efter Colorados träning i tisdags.
Far och son träffades också efter träningen, en udda händelse eftersom Gabriel är verksam i USA och pappa Tony bor i södra Stockholm. De får en egen stund, hälsar kärleksfullt på varandra.
– Jag kan knappt tro att det är sant. Att Gabriel kommer till Stockholm som lagkapten för Colorado. Overkligt. Under säsong hörs vi på sms. Nu har jag gått från att vara pappa/mentor till Gabriel till att vara ett fan. Jag är så stolt över vad han gjort.