Bjurman: Öronbedövande klirr i kassakistan
Publicerad 2024-01-08
NEW YORK. Lätt vore det att tänka att ”Willy Styles” just bärgat en jackpot.
Men till skillnad från de som vinner på Lotto har han inte blott haft flax.
Det är med sina bländande prestationer på isen under hösten den 27-årige artisten förhandlat sig till sitt nya drömkontrakt.
Det är alltså officiellt nu, William Nylander har skrivit under den kontraktsförlängning hela Toronto gått och undrat över hela hösten och vintern.
Och jösses: klirret i kassakistan kan inte beskrivas som annat än öronbedövande.
Han får 11.5 miljoner amerikanska dollar per säsong i åtta år – eller sammanlagt snudd på en miljard kronor, med nuvarande dollarkurs. Vilket gör Maple Leafs-stjärnan till den bäst betalde svensken i NHL, vid sidan av Erik Karlsson. Åtminstone tills Elias Pettersson har en ny deal med Vancouver Canucks – eller, eventuellt, en annan klubb.
Innan jag konstaterar att ”Lill-Nyllet” förtjänar denna dramatiska fördubbling – ja, nästan i alla fall – av lönen ska det förstås påpekas att det ur en hel serie perspektiv är orimligt att idrottare alls tjänar så obscena summor. Det finns åtskilliga som gör betydligt viktigare saker än att dribbla en klump galvaniserat gummi över en konstfrusen isplätt och får nöja sig med promillen av den sortens inkomst.
Förhandlat till sig det på isen
Men i skuggan av vad exempelvis de bästa fotbollspelarna höstar in är 92 miljoner dollar växelpengar och sett till reellt marknadsvärde i den amerikanska proffshockeyn råder det ingen tvekan om att Leafs betalar vad nummer 88 ska ha.
Det anmärkningsvärda består i att Wille i hög utsträckning förhandlat sig till denna jackpot på isen snarare än vid general managern Brad Trelivings skrivbord och successivt sett till att höja sitt värde med handfasta prestationer.
När säsongen började i höstas fanns det inga förväntningar om att han skulle kunna spränga 10-miljonersvallen, i alla fall inte i ett Toronto med begränsat svängrum under lönetaket. Ja, han var högt värderad elitpjäs då också, men trots allt ”bara” en av beståndsdelarna i ”The Big Four” ihop med Auston Matthews, Mitch Marner och John Tavares.
Som många i hemlandet såg med egna ögon på Globen i november har den till synes sorglöse bohemen sedan dess dock vuxit ut till tvättäkta superstar och gjort sig själv oumbärlig. Treliving har inget val, han måste behålla karln – kosta vad det kosta vill.
Tills vidare är det bara att njuta
”Cap”-matematiken blir en prövning framöver, det är helt klart, men till nästa säsong höjs i alla fall taket efter att, till allmän vånda, ha legat still sedan pandemin och när den säsongen är över går John Tavares saftiga kontrakt ut. Sedan lär han få någonstans kring 6 miljoner i ytterligare några år, så lustigt nog kan det bli så att kaptenen och ”Lill-Nyllet” helt enkelt byter lön.
Då återstår bara för svensken att visa att han är i stånd att glänsa på samma sätt i åtta år till. Det är förstås det vanskliga med så långa kontrakt, de kan med tiden bli kvarnstenar om klubbarnas halsar ifall den de belönar med alla miljoner tacklar av efter några år och William kommer inte vara ”Lill-Nyllet” när det nya kontraktet går ut, han kommer vara 36-årig veteran.
Med den glödande passion för hockey som sjuder i hans blod – minns att pappa Michael inte knäppte av sig hjälmen förrän han fyllt 43 – skulle det förvåna om en sådan naturbegåvning tillåter sig själv att bli så mycket sämre under det kommande decenniet, men vi får se.
Tills vidare är det bara att njuta av denna rättmätiga jackpot.
