Här börjar drömmen

Uppdaterad 2015-07-03 | Publicerad 2015-06-13

Redan 2001 stiftade Hedman bekantskap med Stanley Cup-pokalen – nu kan han få lyfta den

ÖRNSKÖLDSVIK. Han fick ­känna på Stanley Cup-pokalen r­edan som elvaåring.

Nu är Victor Hedman själv på väg att erövra den.

Men var kommer talangen från?

Brorsan Oscar bjöd in Sport­bladet till föräldrahemmet i Örnsköldsvik för att hitta­ ­hemligheten till jättesuccén i slutspelet.

Följ ämnen
NHL
Victor Hedman, Tampa Bay Lightning.

Domsjö, två kilometer utanför Örnsköldsviks stadskärna. Ett klassiskt svenskt villaområdet. Närhet till både skog, hav och, inte minst, en liten och luggsliten hockeyrink.

Här är världens just nu hetaste back uppväxt och föräldrarna har redan låtit montera upp en reserverad parkeringsplats utanför det mintgröna huset, för ”Bolts-fans only”.

Bolts är Tampa Bay Lightnings smeknamn och i den klubben är Victor Hedman stjärnan, genombrottsmannen och ledaren.

Samtidigt som Victor, 24, bara är ett par matcher från det största en spelare kan vinna, Stanley Cup-pokalen – hockeyns heliga graal – bjuder den fyra år äldre brorsan Oscar in Sportbladet till föräldrahemmet.

Det visar sig att det inte alls var särskilt givet att Victor Hedman skulle bli den världsback han är i dag.

Han ville ju bli målvakt.

– Men jag tror morsan skrämde honom och lovade en ny hjälm ­eller något om han satsade på att vara utespelare.

– Victor har alltid gillat att stå i mål, både i hockey och fotboll och gör det fortfarande faktiskt, fortsätter Oscar Hedman, till vardags back i SHL-laget Modo, när han ­visar oss källaren där bröderna spelade innebandy.

– Nu är det verkstad för farsan, men när vi var unga var det helt tomt här nere. Här fick Victor ta många smällar av oss två äldre bröder. Vi spelade väldigt ofta och hade till och med en komradio här nere som mamma kunde ringa på när det var dags för mat.

”Vi får se vad han säger”

Källaren i familjen Hedmans hus andas fortfarande hockey. Det sitter i väggarna, som man brukar säga. Men här talar vi bokstavligt.

Det hänger matchtröjor från de tre bröderna Hedmans klubbar under karriären: Victors från Modo, landslaget, Icebreakers och – förstås – Tampa Bay. Oscars från Frölunda och Timrå och den äldste brorsan Johans tröjor från Mörrum och norska Comet.

Dessutom inhyser källaren mängder med souvenirer, hockeyprylar och även pappa Olles whiskeyintresse är påtagligt här nere.

– Det är mest mamma och pappa som samlat på sig småsaker genom åren. Och det har ju blivit en hel del. Men den här vet nog inte Victor om ännu, säger Oscar och pekar på en New York Rangers-t-shirt, konkurrentklubben som Tampa slog ut i konferensfinalen nyligen.

– Mamma och pappa var i Madison Square Garden och kollade, men vi får se vad Victor säger om tröjan när han kommer hem.

”Uppväxta i trygg miljö”

Allt fler gamla storspelares söner slår igenom på högsta ­nivå och talang tycks i många fall vara genetiskt.

Men varken pappa ­Olle eller mamma Elisabeth Hedman har någon hockeybakgrund.

De har inte ens en särskilt stor idrotts­bakgrund över huvud taget.

Så var kommer talangen från egentligen?

Samtidigt som Sportbladet, ­Oscar och hans son Oliver, 4, ­promenerar de 500 meterna från föräldrahuset, förbi grannen ­Gunnar – han som har samlat på sig så många gamla möbler att ­”Antikrundan” kom och besökte honom – till den gamla hockeyringen som placerats mitt i villakvarteret, försöker vi hitta hemligheten till brödernas framgång.

– Vi är uppväxta i en väldigt trygg miljö. Mamma och pappa är vanliga arbetare, pappa på fabrik och mamma på förskola. Det har inte varit några större utsvävningar, berättar Oscar och fortsätter:

– De har aldrig låtit oss känna någon press åt något håll. Vi blev aldrig hårt pushade att göra saker, de la sig aldrig i våra prestationer. Jag tror att det är en uppfostringssak. Att ställa upp för laget har präglat oss. Mamma och pappa har hela tiden sagt att vi ska sköta oss och om vi tar åt oss någonting så ska vi fullfölja det. Gör vi något så ska vi ­göra det ordentligt.

Oscar blickar ut över den i närmast fallfärdiga, men samtidigt charmiga, hockeyrinken.

– Det ger flashbacks. Det var här det växte ett intresse för sporten, säger han och berättar att Victor brukade snöra på sig skridskorna redan hemma vid huset och sedan skrinna längs gatan upp till rinken.

”Var nästan här varje dag”

Skridskoskenorna tog garanterat stryk, men kapaciteten på isen formade honom som spelare och timmarna här börjar nu bära frukt på de mer glansigare isarna, flashiga arenorna och inför en hel hockeyvärlds ögon.

– I stort sett var Victor här varje dag på vintrarna och åkte. Trots att han redan tränade mycket med ­laget.

Hur uppvaktad blir Victor som NHL-stjärna i Örnsköldsvik på somrarna?

– En SHL-spelare som jag är en helt vanlig arbetare i den här stan. Men som NHL-spelare sticker man ut lite. Klart det kommer fram några till Victor och frågar om autograf. Men jag tror inte han tycker det är jobbigt. Det är nog lugnare här än på många andra ställen. Jag tror till exempel att ”Foppa” har det betydligt jobbigare i Stockholm än vad han har här, säger Oscar, innan vi går tillbaka och tackar för besöket.

Om några veckor är Victor hemma här igen.

Möjligtvis med en Stanley Cup-titel i sin bagagekoffert.

En pokal han redan 2001, som elva­åring, fick se i verkligheten i samband med att Peter Forsberg tog den till Örnsköldsvik efter ­segern med Colorado.

Men i sommar är det i sådana fall han själv som vunnit den.

– Jag har ju ­aldrig varit nära det själv, det är klart man är avundsjuk, men jag unnar verkligen Victor det här, ­avslutar Oscar Hedman.

Röster om Victor Hedman...

Anders Melinder, 67, tränare på hockeygymnasiet:

– Den killen har en talang. Men talang är inget värt om man inte kämpar för den. Victor har anammat det, tävlat och hela tiden velat bli så bra som möjligt. Under tiden på hockeygymnasiet körde han de extra träningspassen som behövdes, frågade mycket och var väldigt lyhörd. Han lyssnade med ögon, öron, näsa och alla sinnen som finns. Och det gör han fortfarande. Han var lugn och sansad och har båda fötterna på den norrländska myllan. Dessutom, trots sin stora kropp, var han otroligt villig att träna teknik och slipa på finmotoriken.

Elisabeth och Olle Hedman, mamma och pappa:

– Han är väldigt snäll, omtänksam, ödmjuk, rättvis och målmedveten. Och så är han en fotbollsnörd.

Oscar Hedman, 29, äldre brorsa:

– Han är väldigt omtänksam och bryr sig om oss. Det är aldrig fokus på honom själv. Vi har förstås haft våra duster som unga, men vi har tagit hand om varandra alla tre bröder.

Följ ämnen i artikeln