Himmelfarbs helvete

Johannes Hägglund

”Jag har aldrig haft en så dålig vecka i hela mitt liv”

LINKÖPING. Knäskador är vanliga inom idrotten, men hur ser rehabperioden egentligen ut? Sportbladet har följt LHC:s Eric Himelfarb i 205 dagar – från den olyckliga skadan i februari, via operation och timmar i gymmet till comebacken i helgen.

1 mars ”Jag hoppas”

Eric Himelfarb skulle bara teka, men det blev det sista han gjorde säsongen 2012/13. Han fick en Frölundaspelare över sig och vred knäet. Dagen efter skadan är Himelfarb bedrövad. Tre läkare har sagt att han drabbats av en korsbandsskada och att han får räkna med att bli borta i sex månader.

– Jag hoppas inte det är så allvarligt. Jag ska precis in och träffa en fjärde doktor. Förhoppningsvis kan magnetröntgen visa att det är något annat, säger Eric Himelfarb på telefon till Sportbladet.

En timme senare hör Himelfarb av sig och berättar att magnetröntgen visade samma sak som läkarna sagt – säsongen är över, operation och sex månaders rehab väntar innan han kan spela hockey igen.

25 mars ”Ett helvete”

Onsdagen den 12 mars opereras Himelfarb i Stockholm. Operationen går bra, men kanadensaren har ont, väldigt ont.

”Hej. Jag vet inte om vi kan ses. Jag har inte lämnat lägenheten på hela veckan. Kan knappt gå, men jag hör av mig om det blir bättre. Hälsningar Eric”, skriver han i ett sms en vecka efter operationen.

Fem dagar senare, tolv dagar efter operationen, sitter han på Cloetta Centers läktare, med kryckorna liggande framför sig och tittar på Linköpings träning.

 – Det här är första gången jag lämnar lägenheten. Nu ska jag försöka börja lite med träningen. Jag kan bara göra småsaker, som det här, säger han och vickar foten fram och tillbaka längs betonggolvet.

Vad har varit jobbigast under veckan?

 – Smärtan, helt klart. Jag har gjort operationer tidigare men det här... Det här var verkligen smärtsamt. Jag har pratat med folk som har gjort samma operation. De sa att första veckan är ett helvete och sen blir det bättre. Och det var ett helvete. Jag har aldrig haft en så dålig vecka i hela mitt liv, säger han.

 – Jag kunde inte fatta att det var sant så ont jag hade. Jag fick morfin, men det var som att det inte hjälpte. Nu är det över och jag är ute ur lägenheten. Att ligga i sängen 23 timmar per dygn är inte kul.

Var det så illa?

 – Enda gången jag lämnade sängen var när jag skulle till badrummet. Jag försökte gå så sällan som möjligt. När jag stod upp åkte allt blod ner och jag fick väldigt ont i benet. Min fru fick tvätta av mig för jag kunde inte duscha. Jag kan knappt föreställa mig hur jobbigt det har varit för henne. Tacka Gud att det är över nu, säger Himelfarb.

19 april ”Sex månader, it’s a long fucking time”

Medan Skellefteåspelarna gör sig redo att fira SM-guldet på Möjligheternas torg hittar vi Eric Himelfarb i en källare på Healt Care i Linköping. Kryckorna slängde han för några veckor sedan och nu är det rehab som gäller.

 – Jag är här måndag, onsdag, fredag och sedan kör jag resten av kroppen tisdag, torsdag, säger Himelfarb, medan han värmer upp på cykeln.

Hur är knäet nu?

 – Upp och ner. En del dagar är det bra och jag kan gå omkring. Men fortfarande vaknar jag upp på nätterna ibland och det känns konstigt, sårigt. Kanske är det för att jag i veckan började köra med lättare vikter, men jag är inte orolig. Jag visste att det skulle bli några bra och några dåliga dagar.

Efter femton minuters cykling sätter han sig på en bänk och lägger upp det skadade knäet. Sjukgymnasten Marcus Egelstig sätter sig bredvid och trycker ned knäet mot bänken.

 – När man gör den här operation tar man muskelsenor från baksida lår och gör ett korsband av det. Efter en operationen blir knäet stelt. Prio ett är att få upp rörligheten. Som du såg böjer han knäet när han går. Nu måste vi få till sträckningen så han kan gå normalt, säger han.

 – Vi brukar komma hela vägen ner. De gör ont, och får göra ont, säger Egelstig och trycker successivt hårdare på knäet. När han sedan släpper trycket kniper Himelfarb ihop ögonen och greppar tag i bänken ännu hårdare.

 – När du släpper gör det som ondast. Jag får knappt upp benet. Det känns som att någon sticker en kniv i mig.

Efter att de upprepat trycket mot knäet några gånger ska Himelfarb göra åtta olika övningar. Han kör bland annat utfall hållandes en pinne bakom nacken och balans på en platta.

– Roliga övningar va? säger Himelfarb.

Nej, jag är inte speciellt avundsjuk.

– Men det blir roligare sen. Då får jag göra övningar med mer vikt. Då kanske jag börjar känna mig som en idrottsman igen.

Gör du inte det nu?

 – Haha. Jag sitter hemma i soffan och ser NHL med en påse popcorn. Nej jag känner mig inte som en idrottsman, säger han och skrattar

Då bryter sjukgymnast Egelstig in:

 – Om sex månader är du förhoppningsvis bra igen, säger han.

 – Sex månader, it’s a long fucking time, säger Himelfarb.

24 maj ”Jobbar hårt för att va redo”

Himelfarb är sedan en månad tillbaka hemma i Kanada och följer sitt rehabprogram. I ett mail till Sportbladet skriver han: Jag mår bra. Knäet blir bättre och starkare. Jobbar väldigt hårt för att vara redo till premiären.

8 augusti: ”Jag är trött efter att ha åkt i 20 minuter”

Klockan är 10.25 och Eric Himelfarb, som landade i Sverige för två dagar sedan, åker skridskor igen.

 – Det känns bra i dag. Jag har ingen smärta i knäet.

En knapp halvtimme senare går resten av laget på. Då kliver Himelfarb av.

– Jag är trött efter att ha åkt i 20 minuter, bra va? säger han och ler.

 – Jag har ingen smärta i knäet, men jag kan bara åka rakt. Jag kan inte svänga eller åka översteg. Men i dag kändes det hundra gånger bättre än förra veckan då jag åkte lite i Kanada, säger han.

En dryg månad återstår innan LHC:s premiärmatch mot Luleå.

– Förhoppningsvis kan jag vara med då. Samtidigt måste jag vara smart.

14 augusti ”Jag litar inte på knäet”

Medan resten av laget är i Finland och spelar European Trophy är Himelfarb kvar i Linköping. Han kör ett förmiddagspass i gymmet under fystränaren Lasse Thörnholms uppsyn.

– Vi kör mycket balans och lättare vikter. Förhoppningsvis kan vi köra tyngre nästa vecka, ­säger Thörnholm, som berömmer Himelfarb för hans seriositet.

– Det känns som jag spenderat hela sommaren på gymmet. Jag har nog varit där tre timmar per dag, säger kanadensaren.

– Processen är lång och jag vill tillbaka. För mig är det ett viktigt år. Jag hade ingen bra fjolårssäsong. Jag måste bli bättre i år, säger han.

Efter gymmet är det dags att knyta på sig skridskorna igen, andra gången den här veckan.

– Nu kan jag köra lite översteg, men som du säkert ser litar jag inte riktigt på knäet i alla situationer. Nästa vecka kanske jag kan köra 30 minuter, och med utrustning.

Himelfarb drar upp ena byxbenet och visar ett stort knäskydd.

–  Jag kan inte spela utan det. Knäet är instabilt fortfarande vilket är normalt. Många som haft den här skadan måste ha skyddet i resten av karriären. Jag kommer ha det resten av det här året i alla fall.

11 september ”Hoppas på nästa helg”

Tre dagar återstår till LHC:s premiär och ­Himelfarb har gett upp hoppet på att spela då.

 Det känns okej, lite rostigt. Men jag är några veckor efter resten av laget, säger han.

– Jag ska träffa läkaren snart. Jag hoppas kunna spela nästa helg.

21 september ”Jätteroligt”

205 dagar, nästan sju månader, efter skadan är Himelfarb tillbaka i LHC:s matchtrupp. I hemmamatchen mot Frölunda bildar han fjärdekedja med Joakim Hagelin och Erik Lindhagen. LHC vinner med 6–3 och Himelfarb spelade drygt tio minuter.

Skönt att vara tillbaka på isen med killarna, säger kanadensaren, som har en stor kylpåse runt knäet.

Om du ser tillbaka på de senaste sju ­månaderna. Hur har det varit?

 – Aldrig roligt att bli skadad. Första tiden var tuff, men de sista sex veckorna har gått bra. Jag har tränat med Lasse (Thörnholm) varje dag och det har hjälpt mig mycket.

 – Knäet är inte nära hundra procent. Jag måste köra rehab och bygga upp styrkan i en lång tid framöver. Men jätteroligt att äntligen vara med igen.