Bjurman: Ingen annan har varit i närheten
TORONTO. Nicklas Lidström var odödlig redan innan Hall of Fame-galan i Toronto i natt.
Men nu har en av de största, mest meriterade svenska idrottsmän som överhuvudtaget funnits förärats den eviga salut han utan några som helst tvivel förtjänar.
En hockeyspelare som vunnit fyra Stanley Cup, ett OS-guld, sju Norris Trophy, en Conn Smythe och vid tio tillfällen dessutom varit uttagen i förstafemman i NHL: All Star-lag behöver ju egentligen inga fler utmärkelser och priser.
Han är redan en levande legend.
Men som Nicklas Lidström själv sa under sitt fina, samlade tal vid Brookfield Place i den kylslagna hockeymetropolen i natt:
Att bli invald i Hall of Fame är något annat. Det är inget man vinner. Det är sigillet en tacksam omvärld slutligen stämplar på de allra största karriärerna.
Därför värmde det ändå innerligt att se den 45-årige backresen – universellt beundrad också för sin varma, vänliga, ödmjuka personlighet – ta emot HHOF-plaketten ur gamla kompisen Steve Yzermans hand och slutligen bli en del av samma heliga krets som exempelvis Art Ross, Maurice Richards, Jean Beliveau, Gordie Howe, Bobby Hull, Bobby Orr, Phil Esposito, Vladislav Tretjak, Larry Robinson, Mario Lemieux, Wayne Gretzky, Jari Kurri, Valeri Charlamov, Igor Larionov, Mark Messier och – inte minst – svenska trion Börje Salming, Mats Sundin och Peter Forsberg.
Få har varit i närheten
Att ”Lidas” förtjänade att bli invald – och det redan på första försöket – råder det såklart inga tvivel om.
Titta bara på den meritlistan här ovan igen. Få har varit i närheten av något liknande – och definitivt ingen annan svensk hockeyspelare.
Faktum är att få blågula idrottsutövare överhuvudtaget uppnått lika mycket på högsta tänkbara nivå.
Nästan inga är heller föremål för lika djup aktning från sina kollegor och rivaler.
Det har varit rätt remarkabelt att under den här hektiska maraton-helgen i Ontarios hockeymekka se och höra spelare och ledare som själva är hyllade superstats famla efter superlativen när de ombetts beskriva Nicklas Lidströms storhet.
Babcock lyckas bäst
De har inte riktigt kunna formulera sin vördnad för den smartaste och mest kompletta av dem alla.
Kanske var det Mike Babcock – coach i Detroit under ”Lidas” sista sju säsonger – som lyckades bäst.
– Jag blev bättre som coach för att jag hade ”Nick”. Han kunde hockey bättre än jag och lärde mig nya saker varje dag, bara genom sitt sätt att vara, svarade mannen som betraktas som samtidens bästa coach och inte direkt är känd för sin självkritik.
Så låt det vara sagt:
Det var en av våra allra största – alla kategorier – som förärades ev evig salut denna kanadensiska höstkväll.