Jürgen Klopp – han gjorde folk lyckliga
De kommer nog alltid att älska varandra
Äkta kärlek rostar aldrig, och känslorna mellan klubb och tränare är fortfarande ömsesidiga.
Borussia Dortmund och Jürgen Klopp kommer nog alltid att älska varandra.
Men då var då och nu är nu.
Det finns fler anrika fotbollsstäder som behöver förlösas.
Det mest talande av alla monument i staden Liverpool är statyn av Bill Shankly utanför Anfield, den där han sträcker armarna mot en himmel som i stort sett alltid är regngrå. ”He made the people happy”, står det på sockeln, och mer behöver egentligen inte sägas.
Fotbollens betydelse för en hårt prövad stad – allt sammanfattat i en enda mening, allt aktiverat av en enda man.
När Jürgen Klopp först kom till Dortmund kom han också till ett samhälle som hukade sig inför framtiden, där vattentemperaturen i simhallarna var sänkt av besparingsskäl. Gruvorna var stängda, pengarna var slut och fotbollsklubben vann inte längre.
– Jag kan inte göra något åt de politiska omständigheterna, jag kan inte förändra de sociala realiteterna – men det vi kan göra är att erbjuda en distraktion, att göra folk lyckliga.
På fullaste allvar är det frågan om folket i Dortmund någonsin har varit lyckligare än de var under de fem år som följde.
Inte för att konjunkturen vände eller för att jobben kom tillbaka, men för att det gick att hitta glädje och tillförsikt även när tiderna var bistra.
Det var ligatitel och det var dubbelseger och det var Champions Leaguefinal och det var en enda lång gulsvart karneval som aldrig verkade ta slut.
Idén om fotboll som kollektiv livsluft blir ofta en alldeles för långt dragen tankekonstruktion, men i Dortmund är den verkligen giltig.
Det är klubben som binder ihop staden, som ger den ett sammanhang och en mening.
Om du rör dig i dess norra delar händer det rätt ofta att du trampar på en blekt gyllene stjärna utan att du tänker på det.
Fotbollens egen ”Walk of Fame” ligger utspridd där, som en nednött men självklar del av vägen och vardagen.
Totalt är stjärnorna 105 stycken. De symboliserar triumferna, såklart, men de påminner också om nederlagen och vändpunkterna som tagit dem dit.
Där finns målställningen som kollapsade i Madrid, hunden som sprang in och nafsade en Schalkespelare i baken och allt det där som gör Borussia Dortmund till en fotbollsklubb snarare än en framgångsfabrik.
Jürgen Klopp har faktiskt ingen egen stjärna ännu – installationen anlades för tidigt för det – men när det väl blir dags att hylla hans bidrag räcker det nog inte heller med en sådan.
Förenklat uttryckt var det ju han som tog både klubben och staden till punkten där de är idag.
Det var hans attityd och arbete som gjorde så att Dortmund kan njuta av nuet snarare än att drömma om historien eller bekymra sig för framtiden.
Det finns så oerhört många likheter mellan de här två klubbarna – allt från mentaliteten och traditionerna till den mytologiserade kortsidan och den sakrala klubbhymnen – men just nu är det Dortmund som är allt det Liverpool en gång var och aspirerar på att bli igen framöver.
Även om de körde i diket förra säsongen har de bevarat sitt momentum, sin position som en av hela världens mest spännande och dynamiska fotbollsdestinationer. Westfalenstadion är en lycklig plats på jorden, och mår stadion bra så mår även staden bra.
Jürgen Klopp? Er machte die Menschen glücklich. He made the people happy.
Några dagar innan han tog farväl förra våren satt han i en intervjuloge och tittade ut över de tomma läktarna. När han såg Südtribune pratade han om hur han önskade att han kunde fånga stämningendär och buteljera den, att han behövde ta med sig en hel hög såna flaskor ut på vägarna.
Nedanför Westfalenstadion finns den så kallade ”Kärleksväggen”, en plats där supportrar trycker fast hänglås och kastar bort nyckeln för att bedyra sin eviga, obrytbara lojalitet till klubben.
Ett av de där gula låsen har ett hjärta och Jürgen Klopps signatur skrivet på sig.
I kväll möts Dortmund och Liverpool i kvartsfinalen i Europa League. Matchen sänds på Kanal 9