Wennerholm: Sluta gnälla – vi kan ta guld
PRAG. Sverige har vunnit fem av sina sex matcher i gruppspelet och bara förlorat mot VM:s hittills bästa lag.
Ändå tycker jag mest att det gnälls. Som vanligt.
Själv tycker jag att det här laget är tillräckligt bra för att ta guld.
Det tycker de själva också.
Nu blev det 2–1 mot Schweiz efter en match som såg ut lite som de tidigare. Lite upp och ner. Bra stunder och mindre bra. Två bra perioder och en mindre bra sista.
Ändå vann svenskarna.
Igen.
Sverige har ännu inte spelat bra i samtliga 60 minuter i den här turneringen, eller de 65 som det blev både mot Tjeckien och Schweiz i går. Det har de inte behövt heller. Men de har vunnit på alla sätt som går. Med utklassningssiffrorna 8–1 mot Lettland, på straffar mot Tjeckien och i sudden death mot Schweiz.
Och då har de här inledande matcherna varit som en dryg vecka i skolbänken, där det handlat om att få spelarna fullärda inför kvartsfinalen.
Det är då VM börjar.
Först om det blir torsk i en kvartsfinal kan vi börja nosa på ordet fiasko, men Sverige är en hockeynation som tagit sig till semifinal tretton gånger de senaste fjorton VM-turneringarna.
Ingen annan nation är i närheten av den jämnheten.
Inte Kanada, inte Ryssland.
Och då har Sverige haft sämre lag än det här på papperet.
Dream team missade semifinal
Under de här åren har jag sett VM-lag med en enda NHL-förstärkning (Alexander Steen i Moskva 2007), till sexton i Globen 2012.
Det senare var ett Dream Team på pappret, men samtidigt det enda lag som missat en semifinal under de här fjorton åren, då det blev 3–4 i kvarten mot Tjeckien.
För dagens VM-lag har det så här långt handlat om att växa, bli mer samspelta, hitta sina roller och spela dem perfekt.
Men ännu har vi inte fått se den perfekta föreställning. När det varit som bäst har det varit briljant, som i första perioden mot Kanada. När det varit som sämst har det sett ut som i andra perioden mot Kanada, eller delar av matchen mot Tyskland.
Det har sett ut som Schweiz gör. Landet alltså. Höga toppar, men lika många djupa dalar.
Det börjar klicka
Ny tycker jag ändå att det här laget börjat lära sig läxan. Jhonas Enroth var strålande i målet mot Schweiz. Det verkar som han växt nu när han fått veta att han är uttalad förstemålvakt.
Förstakedjan klickar och är ett ständigt offensivt hot. De unga Carolina-svenskarna Elias Lindholm och Victor Rask börjar hitta kemin. Backparen har börjat spela med lite större marginaler.
Det finns matchvinnartyper som Filip Forsberg, som avgjorde matchen mot Schweiz i sudden när han slog in en retur till 2–1.
Det var hans sjätte mål i turneringen som gör att han ensam toppar VM:s skytteliga just nu, även om gänget närmast bakom har en match mindre spelad. Backen Oliver Ekman-Larsson toppar både poängligan för backar och VM:s assistliga totalt med sina åtta poäng (1+7).
Och hör och häpna:
Dallas-backen John Klingberg, som mest kallats en säkerhetsrisk, leder plusligan i hela VM med sina +7.
Siffror som talar för Sverige.
Missförstå mig inte nu när det handlar om att det gnälls. Jag har varit på den sidan i många, många VM-turneringar.
Och jag tror det är precis vad Tre Kronor behöver. Det stärker gruppen. Det blir lite vi mot dom och det har alltid varit ett segerrecept.
Ändå hade jag unnat både Pär Mårts, Jhonas Enroth och Tre Kronor en nolla i går.
Som ett yttersta bevis på att försvarsspelet börjar att sitta.
Men det verkar som om Finland har ensamrätt på nollor i det här mästerskapet. Mot Slovakien var Pekka Rinne sjuk efter sina tre raka nollor och finländarna fick kasta in andrekeepern Juuse Saros.
Det gjorde ingen skillnad. Det blev fjärde raka nollan efter premiärsmällen 1–5 mot USA.