Blir klimattoppmötet som ett avsnitt i Breaking Bad?
Mycket står på spel när klimattoppmötet COP28 i dag inleds i Dubai.
Samtalen leds av en oljeshejk – och frågan är om han kan styra världen bort från den katastrofala bana vi är inne på.
Misslyckas han riskerar klimatmötet att bli som ett avsnitt av ”Breaking bad”.
I ett avsnitt av den omåttligt populära tv-serien ”Breaking Bad” går en av huvudpersonerna, knarklangaren Jesse Pinkman, på ett rehabmöte.
Han är där under förespeglingen att han vill bli fri från sitt drogberoende – men i själva verket är han där för att försöka ragga nya kunder att sälja droger till.
Under gruppterapin brister det dock för den ständigt jagade Jesse Pinkman: ”Jag är här för att sälja meth!”, skriker han till de övriga före detta missbrukarna.
Läckta dokument
Avsnittet har kommit på tal, eftersom ett liknande scenario har utspelats under veckan när det blivit känt att Förenade Arabemiraten – som står värd för klimatsamtalen i Dubai – planerade att använda mötet för att sälja olja.
Enligt läckta dokument som BBC publicerat tänkte diktaturen ta tillfället i akt under klimatmötet och diskutera olika sorters fossilbränsleavtal med 15 andra nationer.
Det kom väl knappast som en överraskning: Presidenten för klimattoppmötet, Sultan al-Jaber, ledde fram till på onsdagen paradoxalt nog ett oljebolag, en spagat mellan två oförenliga mål värdig Jean Claude van Damme. Men under onsdagen avgick han plötsligt och oväntat från den posten. Han har detta till trots kraftfullt avfärdat anklagelserna som ”falska, felaktiga och osanna”.
Tre huvudfrågor
Nu vilar ett tungt ansvar på den nyss avgångne oljebolagsbossen att styra världens utveckling bort från en katastrof.
Så vad är det då som måste till?
Skärpta ambitioner. Den centrala frågan på COP28 är det som kallas för ”Global stocktake” – en översyn av ländernas åtgärder och åtaganden när det gäller klimatarbetet. Ambitionerna måste öka kraftigt, de planer som finns nu är fullständigt otillräckliga och leder till en uppvärmning på 2,4–2,9 grader – en katastrof för planeten, eller åtminstone dess invånare.
Även om EU ligger förhållandevis bra till, så kom det nyligen en rapport som menar att samtliga prioriterade mål kommer att missas. Intressant i sammanhanget är däremot att Kinas koldioxidutsläpp kan komma att nå sin peak redan nästa år och att USA:s utsläpp ser ut att minska med tre procent i år. Kina siktade tidigare på att vända sin utsläppskurva först kring 2030.
Förhoppningen är att mötet leder till nya och mer ambitiösa nationella klimatambitioner, och där de globala utsläppen minskar med hälften till 2030 och nå nollutsläpp senast 2045. Tiden är med andra ord oerhört kort. Och realistiskt? Nej, det kan man inte säga.
Utfasning eller nedfasning? Trots alla klimatlöften är världens planerade produktion av fossila bränslen fortfarande dubbelt så stor som vad som är förenligt med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Det som egentligen behövs är att sätta ett stoppdatum för fossila bränslen. Vid tidigare möten har man totalt misslyckats med detta. Dessutom har man efter påtryckningar från bland annat Indien mjukat upp formuleringen ”utfasning” till ”nedfasning”.
Det här blir en otroligt svår nöt att knäcka. Kina har tidigare i höstas menat att det är helt ”orealistiskt” att fasa ut fossila bränslen.
Finansiering. Efter förra årets COP27 slogs det fast att man ska skapa en fond där länder kan söka ersättning för förluster och skador, orsakade av klimatförändringar. Men vem ska betala och hur mycket? Och vilka länder ska få ta del av stödet?
Det regelverket måste sättas vid året klimattoppmöte. De rika länderna behöver leva upp till löftet att fördubbla finansieringen av anpassningsåtgärder till 2025.
Måste nyktra till
Efter en historisk sommar och höst, där värmerekord sprängts på löpande band – i oktober var genomsnittstemperaturen 1,7 grader – behöver en värld dopad på fossila bränslen nyktra till.
70 000 personer väntas delta i Dubai, vilket skulle göra COP28 till det största klimattoppmötet hittills.
Hoppet står till att Sultan al-Jaber har andra talanger än att sälja mer av samma sort till de redan beroende.
