Vad skulle du ge för Kurdiska rävens ring?
Det är inte lätt att göra pengar på status.
Det vet många gängkriminella, som ofta vill visa upp en lyckad fasad för att pensla över bristerna i ett liv som är farligt, ångestfyllt, monotont och ofta rent ekonomiskt fattigt.
Och det vet Kronofogden, som de senaste åren jobbat hårt med att ta skuldsatta kriminellas ägodelar. För att sälja dessa på auktion.
Sedan lagen om distansutmätning trädde i kraft 2022 får man hjälp av polisen, som bara behöver ringa Kronofogden för att på plats kunna plocka lite vad som helst från någon som kontrolleras. I dag är Kronofogdens lager fullt av Guccikepsar, Monclerjackor, Rolexklockor – till och med dyra bilar. Även skyddsvästar tas av personers kroppar och auktioneras ut.
I en intern rapport från i vintras skriver myndigheten dock att mycket av det man beslagtar från just gängkriminella är svårt att sälja. ”Det är mer av märkeskopior, kläder som är trasiga och smutsiga.”
En dyr men använd dunjacka ligger på Kronofogdens hemsida, inklämd mellan en rostig bil och en vinkelslip. Budgivningen på en skyddsväst som saknar skyddsplattor går trögt. Auktionssajten är en slags livedokumentation över ett samhälles alla misslyckanden.
Svårt att drabbas av shoppingyra.
De senaste veckorna har Kronofogden försökt sälja ett exemplar av den ”rävring” som Rawa Majid, gängledaren Kurdiska räven, gav till sina underhuggare.
Det ska först sägas att den är riktigt ful. Som ring betraktad.
En person anställd vid polisen noterade på plattformen X att det ser ut som att själva räven ”slickar sig själv i röven”. Något denna tillfälliga ring-recensent tyckte passade bra ihop med hur ringens bärare brukar bete sig mot sin gängledare.
Samtidigt är väl varken jag eller en polis rätt personer att bedöma det här smycket.
En guldring som ser ut att ha ramlat ur en låda med Harry Potter-lego riktar sig nog mot en annan målgrupp. En yngre. Kanske de barn Foxtronätverket använder för att utföra sina mord och sprängningar?
På grund av ringens makabra ägarhistoria – med finare ord kallas det ”proveniens” – fick ändå just den här auktionen bättre fart.
Metallen i rävringen värderades till 9 000 kronor. Stenen i den bedömdes sakna värde. Så man startade auktionen på 7 000. Efter uppmärksamhet i medierna gick budgivningen upp till 66 500 kronor. Men vinnaren hörde aldrig av sig.
Återigen krångel. I skrivande stund överväger Kronofogden att hålla budgivning över mail i stället.
Frågan är väl bara varför ringen säljs överhuvudtaget?
Aftonbladets Nelly Kronstrand ringde Johannes Paulson, en silverhårig man som är nationell samordnare hos Kronofogden, och ställde vad som framstod som den enda rimliga frågan.
Ska ni inte bara smälta ned den?
Det går inte, sa Paulson. Och tillät sig ett litet skämt: myndigheten sitter nu i en ”rävsax”.
Kronofogden blir skadeståndskyldig om man förstör ringen, eftersom gängmedlemmen som äger den alltid ska kunna köpa tillbaka sin egendom. Och det ligger i grunduppdraget att sälja saker som kan ge inkomster till staten, påpekade Paulsson. Även om det känns ”olustigt”.
Själva rävsaxen har man väl i ärlighetens namn skapat åt sig själv.
Den består ju egentligen av något av det svenskaste vi har: trögrörligheten och fyrkantigheten hos våra myndigheter.
Här smälter vi inte ned några rävringar eller stoppar undan skyddsvästar som kan inbringa 1250 kronor till statskassan. Här går allt enligt regelboken – även när det leder till lite sinnesjuka resultat.
Samtidigt måste man erkänna att hanteringen också ger vissa effekter. Pengar kommer in, som bland annat går till Brottsoffermyndigheten.
Men det som sker är också en slags avförtrollning. Alla fysiska föremål som passerar Kronofogdens händer förlorar ju blixtsnabbt både glans och mening.
I det här fallet är det kanske exakt vad man vill ska hända?
I dag talas det ofta om att kriminaliteten riskerar att ”romantiseras”. På sociala medier, på Netflix, i tidningar som denna, via musiken. Det sägs att vi som beskriver kriminaliteten lutar åt att försköna den.
En lösning på detta kunde vara att låta Johannes Paulson och hans kollegor styra all information om brottslighet i fortsättningen. Det skulle genast bli lika sexigt och glittrande som en instruktionsfilm på en körskola.
Då menar jag inte att Johannes Paulson själv saknar karisma. Tvärtom.
Under det senaste året har han susat genom medierna som en Kronofogdens svar på Anders Tegnell. Alltid redo att glatt och pedagogiskt förklara myndighetens olika initiativ. Den grå byråkratins ansikte utåt. Någon som tar fina saker från folk som inte ska ha dem. Men egentligen bara gör sitt jobb.
Paulson och hans kollegor har till och med levererat en av de mest uppiggande nyheterna från årets ovanligt sömniga Melodifestival-säsong.
Hollywoodfrun Gunilla Persson – med skulder till Försäkringskassan på över 600 000 – uppträdde i Melodifestivalen klädd i Chanel.
Skulle hon inte ha gjort.
Morgonen efter var Johannes Paulsons kollegor på hotellrummet och plockade upp skor, halsband, ringar, armband, väskor, kavajer, och en klänning.
– Naturligtvis blir det lite upprört till en början, förklarade Paulson för TT.
Men när personal från myndigheten tittade på Mello och såg allt glitter Gunilla Persson hade på sig blev det ”nästan som en inbjudan”, enligt Paulsson.
I intervjuer brukar Johannes Paulson hamra in samma budskap som våra ledande politiker: det ska vara svårt att vara kriminell (och det är jag som ska göra det svårt).
Men just nu ligger han före dem alla. En myndighetsrepresentant som plockar guld från Kurdiska Räven och Chanel från en skattefuskande Hollywoodfru.
Det svårt att tänka sig något folkligare.