Putins strategi är att ”kolonisera din hjärna”
Nu testar Ryssland Nato i Östersjön
Den 30:e november är det 85 år sedan Sovjetunionen anföll Finland i det som kom att kallas finska vinterkriget.
Bakgrunden var att Sovjets diktator Josef Stalin ville utvidga sitt territorium på bland annat Karelska näset och i Finska viken. När Finland inte gick honom till mötes sattes den enorma Röda armén i rörelse.
Det är knappast någon slump att Ryssland i veckan börjat prata om att utvidga sina havsgräns i just Finska viken. Man vill gärna väcka det förflutnas spöken till liv.
Det vi ser ska alltså i första hand förstås som en psykologisk operation. Putin vill testa Natos reflexer i Östersjön och hur vi reagerar.
Elina Valtonen, finlands utrikesminister anmärkte torrt:
”Det är värt att komma ihåg att det är hybridpåverkan att orsaka förvirring. Finland blir inte förvirrat”.
Det som hänt i sak är att det ryska försvarsdepartementet publicerat ett dokument på sin hemsida med förslag om att ensidigt flytta havsgränsen i östra Finska viken och vid Kaliningrad. Det skulle påverka både Finland och Litauen.
Utspelet kommer bara två veckor efter att en rad säkerhetstjänster i väst varnat för ryska planer på att genomföra gråzonsoperationer, som sabotage, i Europa.
Rysslands argumentation är att den nuvarande gränsen inte motsvarar ”den moderna geografiska situationen”. De nya gränserna ska börja gälla snart, gissningsvis redan någon gång i höst. Ryssland förnekade sedan planerna.
Det hela följer grundkursen i vilseledning. En slags testballong.
Reaktionerna har varit mycket starka. Att ensidigt flytta ett lands havsgräns är naturligtvis förbjudet i internationell lag.
– Man utmanar en regelbaserad ordning, gränsande till provokation får man väl säga, säger Sveriges överbefälhavare Micael Bydén till SVT Nyheter
Kina har under flera år på motsvarade sätt försökt utvidga sitt territorium genom att kräva suveränitet över allt fler öar och större havsområden i bland annat Sydkinesiska sjön. Små grannländer har lite att sätta emot även om USA:s flotta regelbundet passerar igenom de områden Kina kräver för att markera det orimliga i kraven.
Det kallas för ”Freedom of navigation”–turer och konfliktnivån kring dem ökar stadigt. Men USA har rätten på sin sida, det är internationellt vatten – inte kinesiskt.
Nu riskerar vi alltså att få samma typ av konflikt i Östersjön.
Ryssland vill se vem som blinkar först, helt enkelt. Om väst backar så kan man fortsätta ställa nya krav.
Situationen påminner om när Ryssland i december 2021 skickade brev till Europas länder och ”föreslog” en ny europeisk säkerhetsordning. En rysk intressesfär skulle upprättas i östra Europa och länder som Finland och även Sverige skulle ge Moskva inflytande över vår utrikes- och försvarspolitik.
Dessa krav avvisades bestämt och blev i stället startskottet på den process som lett till finskt och svenskt Natomedlemskap. Ryssland tog det hela som förevändning för sitt fullskaliga anfall mot Ukraina två månader senare.
Nu letar Ryssland nya förevändningar. Sannolikt kommer fler brev snart. Vad bör vi då göra?
Det första är att hålla huvudet kallt. Syftet med en psykologisk operation är att vi ska agera på ett sätt som egentligen strider mot våra intressen, skapa osäkerhet eller göra oss handlingsförlamade.
Dessa fällor ska vi inte gå i.
Vad vi däremot ska göra är att gemensamt dra en tydlig gräns mot Ryssland – internationell rätt gäller. Det finns inget att diskutera.
EU och Nato kommer inte att acceptera några ryska krav på finskt, litauiskt eller internationellt vatten. Lika lite som vi hade accepterat krav på att Ryssland skulle ta över Bornholm, Åland eller Gotland.
Gränserna ligger där de ligger.
Naturligtvis behöver en sådan politik backas upp av mer än ord. Sverige och övriga Natoländer behöver tydligt demonstrera vårt kristallklara stöd för Finland och Litauen.
Ett flertal motdrag har redan föreslagits i debatten. Som att återmilitarisera Åland, skicka örlogsfartyg till området och att genomföra ”Freedom of navigation”–turer i områden Ryssland kräver.
Det vore att gå händelserna i förväg. Första stegen är politisk och diplomatisk tydlighet mot Moskva, att öka hastigheten i vår egen upprustning och öva mer i närområdet.
Sveriges u-båtar, flygvapen och specialförband finns redan tillgängliga för fler sådana övningar.
Ryssland vill testa om de kan splittra väst, lösningen är att visa det meningslösa i den politiken. Det bör vara vårt viktigaste svar.
Naturligtvis dyker de ryska kraven delvis upp som en konsekvens av det osäkra läget inför USA:s presidentval. Om Donald Trump skulle vinna i höst är det exakt så här Ryssland kommer att försöka provocera kring Östersjön.
Och inte bara här.
I Frankrike misstänker utredare att rysk säkerhetstjänst ligger bakom vandaliseringen i Paris av ett monument till minnet av förintelsen. Attacken, där blodiga händer målats vid en minnestavla, var gjord så att den skulle väcka misstankar om antisemitism kopplad till Gazakriget.
Att på detta sätt, med just psykologiska operationer, blanda sig i andra länders politik och försöka provocera fram splittring och konflikter har länge varit en del av rysk doktrin.
I februari avslöjades ett nätverk på 193 sajter i Europa som spred rysk desinformation om Rysslands krig mot Ukraina. De gick alla till samma adress på en server i Ryssland.
EU:s utrikesminister Josep Borrell sa då att ”fenomenet inte är en bomb som dödar, men ett gift som kan kolonisera hjärnor”.
Precis så bör vi förstå även det senaste ryska utspelet.
Som ett försök att kolonisera våra hjärnor, och vår debatt.