Tänk om Ulf Kristersson blev arg på rasistsånger
Ett knappt hörbart mummel är det enda jag hör
Det blev ett snöpligt slut för Sverigedemokraternas EU-valrörelse.
Partiet gick tillbaka rejält och blev fjärde största parti med bara 13 procent av väljarna. För att pigga upp dansgolvet på valvakan spelade partiets DJ – och jämställdhetspolitiska talesperson – Michael Rubbestad den gamla discodängan L’amour Toujours från 1999.
Låten är något av den europeiska extremhögerns soundtrack och i maj blev ett videoklipp viralt där unga tyskar på semesterön Sylt sjöng ”Ausländer raus, Deutschland den Deutschen” till melodin, ”utlänningar ut, Tyskland åt tyskarna”.
En av männen gjorde även Hitlerhälsning, något som är olagligt i Tyskland.
Naturligtvis känner alla på SD:s valvaka till detta. Vilket också blev övertydligt när partiets riksdagsledamot David Lång fångades på band av Expressen när han sjöng med i refrängen på tyska ”Ausländer raus, Deutschland den Deutschen”.
I veckan lämnade David Lång riksdagen, med en väl tilltagen fallskärm på 8,5 miljoner kronor. Han behåller dock sin plats i Kyrkomötet.
Men skandalen är betydligt större än en riksdagsledamot.
Valvakans värdinna var Rebecka Fallenkvist, förlovad med partisekreteraren Mattias Bäckström Johansson och som efter förra valvakan fick lämna SD:s Youtubekanal Riks efter att ha sagt ”Helg seger” i ett videoklipp. Något som syftar på ”Hell seger”, en svensk översättning av det nazistiska slagordet Sieg Heil. Hon kallade även Anne Frank för ”kåtheten själv”.
De som dansade till låten verkar ha varit delar av partieliten. Med Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott, i spetsen.
När David Lång såg Expressens reporter sa han ”Oj shit, spelar du in det här?” och försökte handgripligen ta journalistens inspelningsutrustning.
SD:s förklaringar efteråt var inte särskilt trovärdiga.
David Lång skrev i ett officiellt uttalande att ”Jag förstår nu att texten har sjungits i sammanhang som jag hittills inte haft någon djupare kunskap om”.
En möjlig motfråga hade varit vilka sammanhang han trodde ”Ausländer raus, Deutschland den Deutschen” brukade sjungas? Men SD vill inte svara på frågor.
Riksdagsledamoten Dennis Dioukarev från Göteborg, som dansade, svarar till Göteborgsposten.
– Jag väljer att tolka den här låten som den härliga houselåt det är.
Och Tobias Andersson vill inte svara på frågor om han kände till att den är problematisk.
– Det är en definitionsfråga, skriver han i ett textmeddelande, till tidningen.
Det är naturligtvis struntprat. Låten har redan förbjudits på festivaler i Europa och i olika idrottsevenemang på grund av kopplingarna till högerextremism. Ändå väljer Sverigedemokraterna just den till sin valvaka.
Dessutom efter att Hitlerfilmen från Sylt spreds för bara några veckor sedan.
Men den intressantaste reaktionen kom från statsminister Ulf Kristersson. På fråga från Sveriges radio om David Långs sångarinsats tyckte han ”illa” om rasistiska sånger och ”sunkighet i politiken”.
Som att det kunde ha varit vilket parti som helst. Och sen kom det.
– Allvarligt talat, jag förstår att man ställer frågan till Sverigedemokraterna, men jag kan inte svara på hur de sjunger sina sånger på olika valvakor, säger Kristersson.
Så det så.
Samma svar ger han i stort sett alltid när hans viktigaste samarbetsparti gått över en ny gräns. De senaste veckorna har Sverigedemokraterna bedrivit en öppet rasistisk valkampanj riktad mot svenska muslimer, man har spridit den nazistiska konspirationsteorin att ”eliten” i Sverige byter ut folket och man har förklarat krig mot fri media.
I slutspurten hängde SD i sin officiella valkampanj ut enskilda journalister med etiketten ”Han kommer att rösta” för att få partiets nätkrigare att ge sig på dem.
Och efter valet försöker extremhögern få det till att alla svenskars röster inte är lika mycket värda. Arbetarväljare med utländsk bakgrund är mindre värda än det fina folket på Östermalm. Högerdebattörer nickar instämmande. Inför våra ögon flyter rasism och klasshat samman.
Vad är då Ulf Kristerssons svar på allt detta?
En knappt hörbart mummel.
Ledarskap kan vara många olika saker. Men en viktig del handlar om värderingar, att få människor med sig på gemensamma normer. Vad står man för? Vilken väg vill man att andra ska följa?
Tänk om vi hade haft en statsminister som blev arg på rasistiska sånger? Som höjde rösten. Som visade andra känslor än irritation mot reportern som ställer frågorna. Som inte reflexmässigt skyller ifrån sig.
Som sa: ”Jag är hela Sveriges statsminister. Jag accepterar inte att ni ställer svenskar mot varandra. För mig har allas röster samma värde. Rasism och nazistiska konspirationsteorier hör inte hemma i vårt land. Här går min gräns och vill ni samarbeta med Moderaterna är det detta som gäller”.
Även många moderater hade nog velat höra de orden.
Att vara regeringschef handlar inte bara om att klubba beslut och lägga fram sin regeringsförklaring i riksdagen. Ämbetet handlar även om moraliskt ledarskap. Och här har Ulf Kristersson helt abdikerat.
I centrum av svensk politik finns ett slags moraliskt tomrum där skyddsräckena kring ett anständigt samhälle tagits bort.
Vi har sett i andra länder – inte minst i dagens USA – vart denna väg leder.
Samtidigt finns hopp. Sverige är inte ett högerextremt land. Oppositionen samlade i EU-valet 57 procent av väljarna. Bland unga mellan 18 och 21 år hade S, V och MP nästan egen majoritet.
Vill man veta vad svenska folket tycker om Ulf Kristerssons ledarskap finns svaret där.