Sossarna måste vara något mer än ”inte SD”
Magdalena Andersson kan inte vinna nästa val själv
Sedan det första EU-valet 1995 har stödet för Socialdemokraterna minskat i varje val. Från 28 procent till 23,5 procent i förra valet 2019.
Helgens EU-val blev till sist det trendbrott som partiet hoppats på. När det preliminära resultatet presenterades hade Socialdemokraterna ökat till 24,9.
Men i början av året låg partiets stöd på över 35 procent i vissa mätningar. Det pratades om nya valrekord och en ”Magdaeffekt”. Att EU-valet skulle bli en omröstning om förtroendet för Tidöregeringen. Att man skulle kunna öka till sju mandat.
Så blev det inte.
EU-valet blev en framgång för de rödgröna partierna som helhet, både V och MP gör rekordval. Det kan båda gott inför riksdagsvalet 2026. Men vad hände med Socialdemokraternas höga siffror?
En fråga som måste diskuteras är vad partiet använde sina toppkandidater till. Alltså Heléne Fritzon och Johan Danielsson, tidigare S-ministrar, samt Evin Incir från Uppsala. Samtliga är duktiga politiker som jobbat hårt under valrörelsen. Men ingen av dem har fått partiet att lyfta.
Mätningar före valet visade att få väljare känner till Heléne Fritzon, trots att hon redan suttit en period i EU-parlamentet. LO:s kandidat Johan Danielsson har kampanjat runt om i landet sedan jul men knappt fått någon uppmärksamhet. Hur är det över huvud taget möjligt när man representerar Sveriges största parti?
Evin Incir har vunnit flera priser, bland annat Magdalena Lejonhufvudpriset för sitt arbete för kvinnors rättigheter i EU-parlamentet. Hon står för en ung och modern socialdemokrati med fokus på klimat, förorter och feminism.
Men syntes hon på några affischer? Fick hon göra några större utspel i kampanjen?
Istället var det Magdalena Andersson som fick vara partiets vallokomotiv igen. Partiledaren tog de stora debatterna och var ansiktet utåt. Det kan inte vara den långsiktiga strategin.
Partiet gjorde det klassiska misstaget att lägga alla ägg i samma korg. De satsade allt på Magdalena Andersson – och på motståndet mot Sverigedemokraterna.
Ju längre valkampanjen pågick desto mer tokradikalt har SD blivit.
Till slut har Jimmie Åkesson och Charlie Weimers talat om att det pågår ett "folkutbyte" och att medierna ljuger.
Socialdemokraterna blev – och är – motpolen till detta extrema högerparti. Men ett statsbärande arbetareparti kan inte bara stå för det.
Inför nästa valrörelse måste partiet ha ett budskap som väcker hopp. Ja, ett Sverige och Europa fritt från fascister. Men också konkreta politiska reformer, som arbetstidsförkortning, en tandvårdsreform och billigare kollektivtrafik.
Erfarenheten från förra valet var att det inte räckte med det starka förtroendet för Magdalena Andersson. Man växer – men inte tillräckligt.
Nu blev även resultatet i EU-valet lite snöpligt. Några sju mandat blev det inte. Det går att glädjas åt de rödgröna vindarna som blåser i Sverige och ut mot Europa.
Men nästa val får S inte begå samma misstag igen. Socialdemokraterna är mer än ”inte SD”. De måste bli betydligt bättre på att visa det.