Njutande människa

Mattias Svensson

Mattias Svensson om varför vi älskar sex, droger och musik

 ”Och låt mig då ta några exempel! Är det och ska det vara lagligt att på ett kön stryka på något som för exempelvis en hund smakar eller luktar gott. För att låta denna hund slicka av det som är påstruket på könet.”

När dåvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) i en interpellationsdebatt i riksdagen 2008 gav sig in på gränsdragningsproblematik kring att förbjuda sex mellan människa och djur var det många som indignerat undrade vad ministern pratade om. Moralpaniken blev så stor att regeringen kovände i sakfrågan några år senare.

Zoe Cormier upplyser om att jordnötssmör eller choklad är vanligast, och lyfter fram den klassiska amerikanska Kinseyrapporten, där 17 procent av männen på landsbygden medgav att de upplevt sexuell kontakt med djur som lett till orgasm.

Hon varnar dock, med en namngiven ingenjörs dödsfall 2005 som exempel, för riskerna med att upprepade gånger låta sig penetreras analt av hästar. Därefter beskrivs andra udda mänskliga drifter, som formikofili, önskan att vilja ha insekter krypande på genitalierna, och fornofili, att förvandla sin (mänskliga) älskare till en möbel, exempelvis bord, bokhyllor eller lampskärmar. Samt vorarefili, att äta eller bli äten av andra.

Allt för att illustrera hur den komplexa mänskliga hjärnan tycks ha förmåga att gå i gång på allting, från det harmlösa till det livsfarliga.

Då har Cormier redan beskrivit den relativt nyliga upptäckten av hur stor klitoris är, en del av människokroppen helt skapad för att kunna njuta av sex. Samt visat hur vetenskapsmän av sedlighetsskäl förvrängt en bild av människokroppen dimensionerad efter kopplingar till hjärnan. Våra könsorgan har nämligen betydande kopplingar dit, och människan är sannolikt mer kapabel är några andra levande varelser på denna jord att uppleva bra sex.

Cormiers bok Sex, droger och rock’n’roll är en lustfylld tripp genom vetenskapens värld, där det svänger om så gott som varje sida. Trots komplicerad materia, samt någon upprepning och anglicism i den svenska översättningen, är den lättläst och intresseväckande.

I tre avsnitt går Cormier, naturvetenskapligt skolad men med en rockpromotor som pappa, igenom vetenskapliga belägg för att sex, droger och musikalitet inte är några låga och djuriska instinkter, utan en stor del av vad som definierar oss som människor. Vi har tagit dem till en högre nivå. ”Inga andra djur har liknande jublande orgasmer, tar (eller tillverkar) droger med samma målmedvetenhet eller skapar sådana fantastiska toner att det känns djupt in i hjärtat.”

Musik har tidigare avfärdats som värdelös för vår biologiska existens, ”en evolutionär parasit” och ett onödigt tidsfördriv. Neurologiska studier har därefter visat att ingen annan mänsklig aktivitet stimulerar så många delar av hjärnan som att lyssna på musik, både urgamla och relativt nyligen utvecklade delar. Och när vi lyssnar så pulserar de elektroniska signalerna i hjärnans nervceller i takt.

Bruket av droger har hjälpt oss till nya insikter om hjärnans och kroppens funktion. Kroppens signalsubstans för smärtlindring, endorfinerna, hittades tack vare undersökningar om hur opiater kan påverka kroppens celler, och encannabinoider tack vare marijuanabruk. Forskarna studerade vilka receptorer som tar emot drogen, och gick sedan vidare till att studera vilka kemikalier från den egna kroppen som fastnar vid samma receptor. Vetenskapliga genombrott som liksom många andra tillkommit mer av udda nyfikenhet än genom avsiktligt sökande.

Särskilt intressant är delen om de illegala drogernas medicinska potential. Cannabis kan mildra epileptiska attacker (det har författaren egen erfarenhet av, liksom en katastrofal erfarenhet av läkarförskriven medicin). LSD har i vissa fall varit en hjälp mot både alkoholism och posttraumatisk stress. Tyvärr gör både drogförbuden och de strikta kraven på tester av nya mediciner att inget läkemedelsbolag är intresserat av att lansera sådana existerande preparat, där patentet redan gått ut.

En annan sinnesvidgande insikt är när Robin Cahart-Harris 2012 lät undersöka vad som händer i hjärnan när människan tar psykedeliska droger. Varifrån kommer hallucinationerna, sensationerna och lyckokänslan? Det visar sig något överraskande att blodflödet i centrala delar av hjärnan minskar.

Det är en påminnelse om att hjärnan till vardags jobbar för högtryck med att hjälpa oss fly alla sinnesintryck vi bombarderas med. Barn föds exempelvis med perfekt gehör, men efter två år har hjärnan lärt sig sovra bland intrycken och utan att underhållas avtar gehöret. Vår omhuldade rationalitet och målmedvetenhet är i denna mening en verklighetsflykt. Undra på att det finns forskare och artister som menar sig vara hjälpta i nya tankebanor av olika slags droger.

Zoe Cormier har skrivit en på alla sätt befriande bok. Sex, droger och rock’n’roll tar ämnen som konservativa i alla läger antingen flamsar bort eller ilsket förbjuder, och förklarar medryckande vilken ­rikedom av vetenskapliga belägg som talar för att de snarare är välkomna och viktiga delar av den förunderliga mänskliga existensen. Den slutsatsen kan man dra också efter att ha gått igenom sjukdomar, missbruk och död, som ju också är fascinerande delar av den mänskliga tillvaron.

Särskilt välkommen är denna begåvade upplysning i en tid då just upplysningen ofta tar sig uttryck i surmulna förmaningar, mästrande auktoriteter och krav på målstyrning och evidens. Cormier visar att upplysning framför allt frodas av experimenterande, nyfikenhet och mänsklig interaktion. Folk behöver inte veta hut, de behöver veta mer.