Sandra förlorade fyra barn sent i graviditeten – sen föddes Leon
Publicerad 2023-07-23
Pojke efter pojke dog i Sandras mage.
Till slut blev hon känslokall, drömmen om att bli mamma lades på is.
Nu är hon mamma till Leon.
– När jag fick honom i famnen så grät jag. Jag grät i veckor. I slutändan var det värt att inte ge upp.
Att bli mamma har alltid varit 26-åriga Kramforsbon Sandra Swahns största dröm. Men vägen dit skulle bli svårare än hon hade kunnat ana.
– Jag har aldrig haft problem att bli gravid, det som har varit problemet är att jag inte kunnat behålla barnen levande i magen.
19 år gammal träffade hon sin nuvarande partner. De flyttade ihop och hon blev gravid.
– Vi köpte barnvagn och kläder redan i graviditetsvecka 15–16. Efter vecka 12 så minskar ju risken för missfall så vi tänkte att nu ska vi bli föräldrar.
Men så blev det inte. I vecka 19 åkte Sandra in till sjukhuset på grund av smärta och ett ultraljud visade att barnet, en pojke, var dött.
– Jag var helt förstörd. Jag fick åka hem för att sedan åka tillbaka till förlossningen igen tre dagar efter. Det var det som tog hårt psykiskt, att åka hem med vetskapen om att det var ett dött barn i magen.
Sandra fick föda ut barnet på samma avdelning där andra föräldrar fick skrikande nyfödda i sina famnar. Hon fick även opereras för att få bort moderkakan, som inte kom ut av sig själv.
– Det var en stor sorg att komma hem till ett rum med barnsaker, jag sålde allt.
Blev gravid med barn nummer tre: ”Inga förhoppningar”
Efter ett tag blev Sandra gravid igen, denna gång med hoppet om att det skulle gå vägen.
– Jag var inte så jätteorolig ändå. Jag visste att det var normalt att förlora ett barn i missfall, även om man sörjer och det är skittufft.
I vecka 20–21 vaknade hon med smärtor. Sandras kille ringde ambulansen.
– Det forsade blod och jag fick krystvärkar.
På sjukhuset fick hon deras son i famnen, som var död.
– Vi ville se vår pojke, det har vi gjort alla gånger utom en gång. Det var hemskt att gå igenom det här igen, även om det var värst första gången då det var en chock.
Sandra var helt förstörd. Varför kunde alla andra få barn på löpande band och inte hon?
Hon och barnet undersöktes. Läkarna såg inget avvikande, det var bara för Sandra att försöka igen, enligt dem. Och det gjorde hon och hennes partner, och hon blev gravid och det visade sig vara en pojke.
– Då hade jag inga förhoppningar alls. Och mycket riktigt så dog barnet.
”Jag sket i allt”
Efter tre sena missfall utreddes Sandra ordentligt på Sundsvalls sjukhus. Man kom fram till att hon hade höga hormonnivåer och proteinbrist. Hon fick rådet att hon skulle medicineras innan nästa graviditet. Men Sandra ville inte bli gravid igen.
– Jag började äta preventivmedel och sket i medicinen. Jag var i sorg och tänkte att jag aldrig skulle bli mamma, att jag inte ville försöka någon gång mer.
Hennes kille kände också sorg, men visade det aldrig.
– Han ville inte belasta mig med det utan var tvungen att lyfta mig när det var som svårast, fast han själv hade behövt stöd.
Sandra levde på som vanligt, men blev till sist oplanerat gravid ändå. Enligt sjukvården var det för sent för henne att börja medicineras. Denna gång dog barnet, en pojke, i magen några veckor innan det upptäcktes i vecka 16–17. Ännu en gång fick hon operera ut moderkakan som fastnat.
Sandra hade nu stängt av känslorna helt.
– Jag sket i allt, jag stängde av allt psykiskt och fysiskt. Det hade blivit normalt för mig att föda döda barn.
Gravid för femte gången
Hon fokuserade på att bara ha roligt och undvek att umgås med andra som var föräldrar – hon ville inte kännas vid barn över huvud taget. Men så plussade hon på stickan igen våren förra året.
– Jag ringde mamma och sa att jag ville göra abort. Men hon sa ”nej, det ska du inte, du har kämpat i sex år och ska inte ge upp nu, ge aldrig upp”.
Sandra började vackla och googla efter svar, vad kunde hon behöva för att hålla barnet levande? Hon hittade en annan kvinna som varit i en liknande situation. Hon hade ätit trombyl-tabletter och injektioner av Fragmin, som är blodförtunnande medicin och förhindrar blodproppar.
Sandra tog med sig den informationen till sin barnmorska, som varit med på hennes resa från första början.
– Hon tog kontakt med läkarna i Sundsvall och Stockholm och de sa att jag kunde börja med läkemedlen direkt.
Graviditeten fortlöpte och hon gick på täta ultraljudskontroller. I vecka 15 kände Sandra de första sparkarna, tydligare än någonsin innan.
– Jag kände av barnet varje dag, jag kunde peta på magen och då sparkade det tillbaka.
”Lyckligaste i världen”
Sandra vågade inte hoppas. Barnet, en pojke, kanske också skulle dö ifrån henne som de andra barnen. Men veckorna gick, i vecka 30 sa hennes barnmorska att det var dags för Sandra och hennes kille skulle förbereda sig på att bli förälder.
– Jag trodde inte på det. Men jag köpte spjälsäng och allt annat som behövdes, utan större engagemang.
I vecka 34 fick hon datum för planerat kejsarsnitt och hon började känna att hon kanske skulle bli mamma. Drygt två veckor senare kom Leon till världen.
– Jag var den lyckligaste i världen, så klart. När jag fick honom i famnen så grät jag. Jag grät i veckor. I slutändan var det värt att inte ge upp.
”Det var Leon som skulle komma”
I skrivande stund är Leon fem månader.
– Jag var säker på att jag inte skulle bli mamma, även min familj hade slutat hoppas. Min kille också egentligen men han slutade aldrig vara positiv. Jag vet att det jag gått igenom är fruktansvärt men jag känner att det var Leon som skulle komma till mig hela tiden.
Sandra tycker det är viktigt att prata om sena missfall.
– Hade jag hört någon prata om det hade jag kanske känt att jag inte var ensam, att det är fler som varit med om det jag har varit med om. Jag vill visa att det här ska hända, och att det kan bli bra till slut.
”Upprepade sena missfall är ovanligt”
Hur vanligt är det att drabbas av upprepade sena missfall och fördröjda missfall?
– Ungefär 15 procent av alla önskade graviditeter slutar i missfall. Siffrorna varierar dock stort beroende på hur studierna är genomförda och varierar också beroende på andra faktorer, till exempel kvinnans ålder. Ungefär 1–2 procent av alla par drabbas av upprepade missfall. Upprepade sena missfall är mer ovanligt än så, säger Sebastian Brusell Gidlöf, verksamhetschef Gynekologi och reproduktionsmedicin vid Karolinska universitetssjukhuset.
Hur kommer det sig att moderkakan fastnar, det vill säga att den inte släpper taget?
– Att moderkakan fastnar kan bero på flera orsaker. Oftast har inte anläggningen av moderkakan och dess inväxt i livmoderväggen utvecklats normalt. I de flesta fall kan det avhjälpas med mediciner men ibland kan man behöva genomgå en operation. Risken för att moderkakan inte ska lossna när fostret stöts ut vid missfall eller efter att barnet fötts i samband med förlossning ökar om livmodern tidigare opererats, till exempel tidigare kejsarsnitt.
I vilka fall får gravida äta trombyl-tabletter och ta injektioner av Fragmin? På vilket sätt kan det hjälpa den som är gravid?
– Om den gravida kvinnan har en hög risk för att utveckla blodpropp under graviditeten kan det bli aktuellt med blodförtunnande medicinering. Det kan också användas om det föreligger en hög risk för olika typer av graviditetskomplikationer. Denna behandling rekommenderas dock inte vid upprepade missfall utan kända orsaker eftersom det inte anses klarlagt om den minskar risken för missfall, säger Sebastian Brusell Gidlöf.
