Linda födde barn – drabbades av stroke
Publicerad 2023-12-28
29 år gammal tog livet en tvärvändning för Linda.
Från att vara social kunde hon plötsligt inte forma meningar.
I samband med förlossningen drabbades hon av en stroke.
– Linda besitter en stor inre styrka, säger hennes man Johan.
Innan stroken arbetade Linda Idebäck, 32, som svensklärare och slukade böcker – något hon inte kan göra i dag.
– Du var väldigt drivande i kompisrelationer och var väldigt social. Det var alltid folk hemma här. Jag kom aldrig hem till bara min fru och mitt barn. Nu när du träffar dina närmsta fyra vänner kan du inte hänga med som förr, det är svårt, säger maken Johan Idebäck som till stor del måste föra Lindas talan.
Det var för tre år sedan som livet förändrades för Linda, som bor i Jönköping, vilket P4 Jönköping rapporterat om. Hon var gravid med sitt andra barn och gick hos specialistmödravården då vården upptäckt ett medfött hjärtfel hos henne den första graviditeten.
– De var oroliga för att Linda skulle förblöda, då hon syresätter blodet dåligt, inte att hon skulle drabbas av proppar.
Drabbades av två strokes
Förlossningen gick bra, men moderkakan lossnade inte och Linda behövde opereras. Det var när hon vaknade som läkarna insåg att det var något som inte stämde – Linda hade drabbats av en stroke under operationen.
– Jag förstod inte hur allvarligt det var förrän jag såg Linda. Hon svarade inte på tilltal utan såg uttryckslös ut som man gör när man fått en stroke.
Linda minns knappt något, bara en sak.
– Att jag ville duscha, säger hon.
Stroken var lindrig och Linda blev bättre och bättre. Men bara några dagar senare släppte flera proppar i kroppen. Johan vaknade av att Linda låg och skakade, som att hon fått ett epilepsianfall. Han tryckte på larmknappen och sjukhuspersonalen rusade in. De använde hjärtstartare och gav adrenalinsprutor och Linda fördes till sjukhuset i Linköping. Där lades hon in på intensivvårdsavdelningen.
– Det var livsuppehållande arbete, berättade en läkare. Hon sattes in i medicinsk koma för att hon blev sämre.
Johan var hemma hos sina föräldrar, tillsammans med barnen Freja och Alva samt Lindas familj.
– Jag ville vara med vårt äldsta barn, Alva. Att få leka med henne var som terapi. Jag kan fortfarande inte höra ringsignalen jag hade då utan att det går en kall kår, för att jag var rädd att det var sjukhuset som ringde varje gång jag hörde telefonen.
Linda opererades. De plockade bort en del av skallbenet då hjärnan riskerade att svullna upp. Det räddade hennes liv. Men vänstersidan, där allt tal sitter, var i princip död, berättade läkarna som spådde hennes framtid. Och höger sida kropp skulle förmodligen vara helt förlamad.
– Det var ett tufft besked att få.
Johan och Alva var vid hennes sida så fort hon hade vaknat. Linda minns sitt första ord.
– Johan.
Så mår hon i dag
Det hela första året hemma som tvåbarnsföräldrar var kaosartat och tufft. Som tur hade de hjälp av sina familjer och av hemtjänst som hjälpte Linda med basala saker som att klä på sig och duscha.
– I början var du jätteledsen för att du inte kunde vara med barnen på det sätt du hade kunnat innan med Alva, säger Johan.
I dag är Lindas högerarm förlamad, hon kan gå med hjälp av krycka. Hon har svårt att med talet, även hon hon blivit bättre på att forma ord och meningar.
– Prata, kaffe, te, säger hon.
– Vi har pratat mycket och tränat på det. Hon kommer aldrig att kunna prata som jag gör nu, men hon kan bli bättre med tiden, sakta men säkert. Det gäller bara att kämpa.
De har varit noga med att ha mysiga stunder ihop, som att kolla på film eller serie tillsammans.
– Jag har gjort det tydligt att jag fortfarande älskar henne, och hon mig.
”Vården behöver bli bättre”
Att Linda kan prata så bra hon gör i dag är främst tack vare Johan och Lindas familj. De har letat efter hjälp som logopeder, vilket de själva har betalat för från egen ficka.
– Strokevården i Sverige behöver överlag utvecklas. Vi är bättre på att rädda liv än tidigare men vi behöver bli bättre på att ta hand om de drabbade efteråt. Vi är otroligt missnöjda med rehabiliteringen Linda erbjudits. Som det är nu får man fem veckor intensiv rehab och sedan får man vänta ett år till nästa gång. Det krävs mer kontinuitet, nu är det många stötvisa insatser.
Dels är det därför de vill berätta öppet om det som hände Linda, och dels för att det kanske kan vara till stöd för andra i samma sits.
– Under de här tre åren har jag skrivit med andra män som är tillsammans med yngre kvinnor som drabbats av stroke. Det finns många andra som sitter i vår situation.
”Skattar sitt liv högt”
Än i dag kan Linda känna sorg över att just hon drabbades. Speciellt en dålig dag kan hon tänka ”tänk om”. Men hon är positiv, i grunden.
– Vi har ju förvånats. Det är vanligt med depression när man drabbats av en stroke. Men Linda har inte drabbats, hon skattar sitt liv väldigt högt.
– Hon är ihärdig. I dagboken från sjukhuset finns det en bild på när Linda saknar en strumpa. Hon hade bestämt att hon skulle få göra det själv, att ingen skulle få hjälpa henne. Linda besitter en stor inre styrka.
Dessutom har barnen varit till stor hjälp – att umgås med dem hjälper henne att må bra.
– Det hjälper att ha dem. Alva och Freja ger mycket kärlek.
