Emelie förlorade sitt barn i vecka 36
”Jag glömmer aldrig henne”
Uppdaterad 2021-03-12 | Publicerad 2021-03-02
Över två års längtan fick ett abrupt slut.
I vecka 36 slutade plötsligt Edits hjärta att slå.
Nu har Emelie släppt en bok om sorgen att förlora ett barn för att hjälpa andra.
– Allt jag hade velat höra var ”hur lång var hon, hur mycket vägde hon?” För jag hade ju blivit mamma för första gången, även om jag fick gå igenom det värsta man kan göra.
Efter en två år lång kamp var då 31-åriga Emelie Edholm äntligen gravid. För henne och sin man John var det ett väldigt efterlängtat barn. Graviditeten fortlöpte problemfritt, allt såg bra ut – förutom att deras barn hade ett vidgat njurbäcken. De fick dock höra att det var vanligt, men att man skulle hålla koll. Fredagen den 8 mars 2019 var Emelie, som var i slutet på vecka 35, på det som skulle bli ett av de sista ultraljuden.
– Allt såg bra ut. Men njurbäcken var fortfarande vidgat.
På onsdagen, fem dagar senare, skulle Emelie och John få träffa en njurläkare som skulle göra en bedömning, vilket är vanligt i denna typ av fall. Dagen innan kände Emelie att det var lite lugnare än det brukade i magen.
– Men jag var inte orolig för de hade ju sagt att allt såg så bra ut.
”Allt var kaos”
”Har du känt barnet i dag?” frågade en barnmorska Emelie under ultraljudet på onsdagen. Emelie funderade – visst hade hon känt sparkar?
– Man inbillar sig att man gjort det. Jag hade varit igång hela dagen och hade inte tänkt på det alls.
Sen kom mardrömsbeskedet: ”Tyvärr kan vi inte se något hjärtslag”.
– Då rasade hela världen. All längtan man byggt och alla planer man gjort rycktes ifrån en. Allt var kaos, livet bara försvann.
Dagen efter satte de igång Emelie. Ett och ett halvt dygn efter, på fredagskvällen den 15 mars klockan 22:15, födde hon sin dotter Edit.
– Det var fruktansvärt att föda på förlossningen när man hörde andra barn skrika, vilket inte mitt kunde.
Varför Edit dog vet de inte.
– Obduktionen visade att både jag och Edit var helt friska.
Folk drog sig undan
I dag har det snart gått två år sedan händelsen. Edit har fått en lillasyster vid namn Alicia, som föddes i januari 2020, och har ännu ett syskon på väg.
– Jag blev gravid snabbt efter Edits död. Nu fattade min kropp plötsligt hur man gör för att bli gravid, jag är så otroligt tacksam över det.
– Men jag var livrädd och så orolig. Även om man höll koll på mig så visste jag att det kunde förändras från en stund till en annan. Det är även den ångesten och skuld jag bär med mig; Hade jag kunnat förhindrat att Edit dog om jag hade haft bättre koll? Även om jag förstår att det inte var mitt fel.
Emelie har släppt boken “Livet med dig i mitt hjärta”, en bok som handlar om Edit och att förlora ett barn. Hon började skriva på den direkt efter Edits död, för att kunna bearbeta sin sorg.
– Syftet med boken är att ge stöd till andra som drabbas, så att man vet att man inte är ensam och att man vågar prata om de dödfödda barnen.
Enligt Emelie är det svårt att få stöd från omgivningen när man förlorar ett barn på det här sättet. Hon har själv fått uppleva hur vissa drog sig undan.
– Det värsta jag vet är när folk lever på som om att inget har hänt. Man blir bara ännu mer ledsen när ingen säger någonting. Allt jag hade velat höra var ”hur lång var hon, hur mycket vägde hon?” För jag hade ju blivit mamma för första gången, även om jag fick gå igenom det värsta man kan göra.
Hon upplever även att sjukvården släpper en.
– När man föder ett levande barn så följs man upp och får hjälp på BVC och i mammagrupper. Men när man får ett barn som inte lever får man söka hjälp själv. Jag lyckade göra det, men det finns de som inte klarar av att ta sig upp och vidare, och som bara ser svart. Det är så viktigt att man fångar upp de här människorna.
Edit finns alltid med dem. I hemmet sitter kort på henne som dottern Alicia pussar på.
– Edit glöms inte bort. Det är det jag vill förmedla med boken, att jag aldrig glömmer mitt barn, vårt första barn.
Här tävlar Family ut Emelies bok.
Emelies råd till andra som förlorar sitt barn i magen
- Ta hjälp. Försök att hitta någon inom sjukvården som du kan ha som kontaktperson, som du kan höra av dig till när det behövs.
- Ta hand- och fotavtryck, spara en hårlock, planera begravningen och om du orkar så kör kistan. Men känn ingen ångest om du inte orkar. Man kommer alltid känna att man inte gjort tillräckligt för sitt barn, även om man har det.
- Byt miljö om du kan. Vi åkte utomlands efter för att komma bort.
- Ha rutiner. Försök att hitta på saker för man orkar inte leva i sorgen hela tiden.
- Gå promenader och stäng dig inte inne.
Fakta: Spädbarnsfonden
Spädbarnsfonden är en ideell organisation för föräldrar och familjer som mist spädbarn. De verkar genom forskning och informationsspridning för att minska antalet barn som dör. Deras vision är att inget spädbarn ska dö av förhållanden som kan upptäckas och där medicinsk kunskap för åtgärd finns tillgänglig.
Källa: Spädbarnsfonden
Prenumerera på Familys nyhetsbrev
Aftonbladet Family har skapat ett nyhetsbrev med erbjudanden, veckans snackisar och bästa krönikor. Klicka här för att få del av detta kostnadsfritt varje tisdag!
