Farligast är unga pojkar utan rutin

F ortkörning på allmän väg är inget nytt. På medeltiden red riddarna i sporrsträck för att se vem som var skickligast, modigast och vem som hade den snabbaste hästen.

De skrämde slag på bönderna och någon gång inträffade allvarliga olyckor när någon bybo inte hann undan.

Inte blev det bättre när bilarna dök upp på arenan för hundra år sedan. Bilförarna körde som galningar och hade ihjäl både sig själva och andra.

Med åren blev bilarna säkrare och vägarna bättre och till slut infördes dessutom allmän hastighetsbegränsning i de flesta länder.

I ett av bilens förlovade länder, Tyskland, är det fortfarande fri fart på motorvägarna trots intensiv trafik i tre filer i bredd men här hemma där det knappt finns några bilar alls är max hastighet 110 kilometer i timmen sedan många år tillbaka.

Många svenskar tänjer på gränserna och 130 eller 140 känns helt i sin ordning.

Men så finns det de som är extrema, som vill prova gränserna, utmana ödet, känna sig odödliga.

Unga pojkar har ofta ett behov av att visa upp sig, att visa att de kan.

Tyvärr är problemet att de saknar rutin och kunskap och framför allt insikten att de inte kan!

Unga pojkar är kraftigt överrepresenterade i olycksstatisiken.

Att köra fort, nykter eller berusad, är ett sätt att hävda sig själv. Olycksstatistiken är förskräckande. Pojkar som inte ens fyllt tjugo kör ihjäl sig

själva, kompisar och medtrafikanter.

Nu gissar jag att BMW-föraren som körde fort mellan Luleå och Piteå inte var någon nybörjare och han har sett till att skydda sig med hjälm och bilbälte.

Risken ökar betydligt när unga orutinerade, ofta berusade pojkar ska göra om resan med gamla rishögar.

Det är då kompisarna måste ha modet att säga nej! Faran med att ta risker i trafiken är alldeles för stor.