”Vi behövde inte fundera särskilt länge, om jag säger så”

helskärm

Den 14:e säsongen i klubben väntar.

Men det är knappast någon slump att Joel Lundqvist, 35, har blivit en Frölunda-ikon och klubben trogen under så lång tid.

– Både jag och Henrik följde Frölunda slaviskt redan som pojkar, säger lagkaptenen.

Slutet av 80-talet.

Det började med att pappa Peters företag var matchvärd i Scandinavium och Joel och Henrik Lundqvist, fem år gamla, fick följa med på resan från Åre till Göteborg.

Sedan var tvillingarna fast.

Det var Frölunda som gällde – för hela slanten.

– Det var väldigt stort att få se den första matchen. Det blev två, tre matcher till därefter. Och när vi var lite äldre, åtta-nio år, fick vi även lägga straffar i en periodpaus på isen en gång. Vi följde Frölunda slaviskt i slutet på 80- och hela 90-talet, berättar Joel.

Sympatierna för Göteborgsklubben lyste också igenom när tvillingarna stod inför ett karriärsval 1998.

De spelade juniorhockey i Rögle, men blev uppringd av Frölunda och erbjuden två platser i föreningen.

– Vi hade faktiskt inga tankar på att röra oss. Vi hade inte sökt till Frölunda. Men de hörde av sig och bjöd in oss. Vi fick en rundvandring och vi blev eld och lågor. Vi behövde inte fundera särskilt länge, om jag säger så.

Valt att stanna

De där pojkåren talar onekligen om att det knappast är en slump att Joel Lundqvist är lagkapten i just Frölunda.

Samtidigt som brorsan Henrik har blivit en superstjärna i NHL, och en av Sveriges mest kända idrottsmän, har Joel varit Frölunda trogen i 13 säsonger.

Det har förvisso blivit tre NHL-säsonger även för honom, men det är i egenskap av Frölunda-ikon som han fått göra sju VM-turneringar, närmare 300 matcher i Tre Kronor, vunnit tre SM-guld och lika många VM-guld.

Men trots alla meriter har han inte lockats tillbaka till utlandet.

– Grejen är att jag aldrig suttit utan kontrakt. Jag har förlängt innan kontrakten har gått ut. Självklart är det ekonomiskt fördelaktigt i Ryssland, Schweiz eller vad det nu kan vara.

– Men det är mycket som ska stämma. Det ska vara rätt klubb och jag har egentligen aldrig fått det erbjudandet som skulle göra det värt att flytta. Familjen betyder mest för mig och vi trivs fantastiskt bra här, fortsätter Joel.

SM-guld förra året och VM-guld nyligen – hur laddar du om och motiverar dig?

– Att vinna igen. Om man vinner en gång vill man alltid vinna igen. Att ha lagt ner så mycket arbete och sedan få känna att man lyckats. Den känslan är fantastisk.

”Det är ofrånkomligt”

Hur kändes det att få vinna VM-guld med brorsan?

– Det är alltid speciellt att få vinna guld, men det blev ännu mer känslomässigt att få göra det med brorsan. Det har varit vår pojkdröm, det känns overkligt. Jag är väldigt glad att vi fick uppleva det ihop, att han fick ansluta till laget och spela sin bästa hockey. En enorm glädje, man får inte så många chanser.

Du får nästan fler frågor om Henrik än om dig själv – hur upplever du det?

– Det är ofrånkomligt och har alltid varit en naturlig del. Jag minns framför allt första året för honom i NHL, då fick jag frågor hundra gånger. Men han är min tvillingbror, jag är stolt och glad för hans skulle och pratar gärna om honom.

Inser du hur stor han blivit?

– Klart man hänger med medialt och märker av det.

Joel Lundqvist fyllde 35 år i mars och efter nästa säsong går hans kontrakt med Frölunda ut.

Men han ser ännu inte slutet på karriären.

– Jag är mitt i bubblan fortfarande. Visst, jag närmar mig slutet ju äldre jag blir. Men jag ser inget slut i dagsläget. Jag tycker att hockey är fantastiskt kul, har ett driv och gillar att träna.

– När jag var yngre tänkte jag att jag fick vara glad om jag kan spela fram till att jag är 36. Många tvingas sluta innan det. Men jag får nog ställa om mentalt till en ny ålder, fortsätter Joel.