Lundh: ”Aldrig haft något behov av att synas”
Uppdaterad 2019-08-16 | Publicerad 2017-04-07
JÖNKÖPING. Han har tränat Djurgården, Frölunda och Malmö i SHL och har varit med om nästan allt som går att uppleva som hockeycoach.
Och han har spelat en hel säsong i samma kedja som Mats Sundin.
Möt HV-tränaren Stephan Lundh, 57 - på väg att slå ut sin gamla klubb Malmö i SM-semifinalen.
Stephan Lundh, eller ”Lillis” som alla säger, har blivit en succévärvning i HV71:s bås.
Smeknamnet beror på längden på 174 centimeter och ställde man honom i HV:s nya Bumbibjörn-kedja skulle han vara kortast i gänget.
Men som tränare är han större än de flesta.
En coach som alltid flugit lite under radarn, trots en 28 år lång karriär och en meritlista de flesta bara kan drömma om.
Han har lyckats med nästan allt som ansvarig i båset.
SM-guld med Djurgården och Frölunda, JVM-silver med yngre juniorlandslaget, VM-brons med Tre Kronor och utsedd till Årets Coach 2005. Ja, till och med ungersk mästare. Och det senaste han gjorde var att ta Pantern från ett negativt kval i division I till en plats i allsvenskan. Och hålla dem kvar där.
”Inget behov att synas”
Man kan tycka att han är överkvalificerad för att vara andrecoach i HV71.
Men det tycker inte Lillis.
– Jag kan förstå de som tänker så, men det här var en ny utmaning för mig. HV71 ska vara ett topplag, men har haft några tunga år. Det var det som lockade mig. Jag har aldrig haft något behov av att synas, eller haft någon prestige. Jag jobbar som jag alltid gjort och känner full frihet i HV. Och det är kul att få vara med och hjälpa en sådan som Johan Lindbom som är i början av sin karriär. Det är en bra kille och en intressant tränare. Vi har ett bra samspel mellan alla i båset och sportcheferna, säger Lillis.
Men alla kan se att något hänt med årets HV71, som inte bytte många spelare från det lag som blev nia i grundserien i fjol och sedan åkte ut i kvartsfinal. För sjätte gången i rad.
Nu är det som ett helt nytt lag. En lagmaskin som blev tvåa i serien, krossade Färjestad med 4-0 i matcher i kvarten och nu har 2-1 mot Malmö. Stephan Lundh har naturligtvis varit en viktig bit i det pusslet.
Och nu kan han vara på väg att slå ut samma Malmö där han tillbringade totalt sex år mellan 1998 och 2004. Tre år som tränare och tre som sportchef.
Fick sparken från Frölunda
– Det var några turbulenta år där i Malmö, men det var lärorikt. Visst kittlar det lite extra att slå ut en klubb man varit i tidigare. men det är inget jag njuter av. Jag är full av beundran för vad klubben åstadkommit. Peter Andersson och de andra har gjort ett jäkla bra jobb. Jag är glad för Peters skull, jag har ju haft honom som spelare.
Malmö rasade ur SHL säsongen efter att Stephan Lundh lämnat klubben. Det kanske inte var någon tillfällighet. Han gick vidare till Frölunda, där han upplevde sin största säsong under NHL-lockouten 2004-05. Det blev SM-guld, Henrik Lundqvist var rena väggen i mål och förstakedjan med Daniel Alfredsson, Per-Johan ”Pebben” Axelsson och Samuel Påhlsson gjorde succé på vägen mot guldet.
Det blev SM-final även 2005-06, men då blev det förlust mot Färjestad.
Men trots två raka SM-finaler, fick ”Lillis” sparken hösten 2006.
– Ja, jag fick beskedet på min födelsedag den 6 november. Det svänger snabbt, säger han.
”Kul att ha spelat med Sudden”
Du var parhäst med Niklas Wikegård i flera säsonger, både i Djurgården och Malmö. Det måste ha varit händelserikt?
– Nej, faktiskt inte. Niklas är faktiskt ganska lugn som person. Det är mycket myter tror jag och det har väl spätts på en del genom åren. Men han är lugnare än de flesta tror. Vi gick alltid bra ihop.
Och som spelare var du center i samma kedja som en ung Mats Sundin?
– Ja, jag spelade med honom min sista säsong i Nacka 1988-89. Det var stort att få avsluta så. Jag minns att jag fick vara som en storebror för honom och brukade skjutsa hem honom efter matcherna. Då undrade man hur han skulle klara sig på egen hand därborta i Nordamerika. Han kunde komma till träningarna i skor utan skosnören och se helt vilsen ut. Men det är ganska kul att ha spelat i samma kedja som Sudden. Jag ser honom fortfarande framför mig. Lång och ranglig och med galler för ansiktet.
Men Mats Sundin växte snabbt in i rollen som superstjärna och fortsatte mot en makalös karriär i NHL och Tre Kronor, medan ”Lillis” tvingades lägga av som spelare efter flera knäoperationer.
”Inte en tanke på att bli tränare”
Säsongen efteråt stod han som coach i samma bås han just lämnat.
– Ja, det gick fort. Jag hade inte en tanke på att bli tränare. Jag hade pluggat och jobbade på bank och de hade planer för mig där. Jag var helt inställd på att fortsätta som ekonom. Så jag hamnade jag i Djurgården och till slut var jag tvungen att välja. På den vägen är det, säger Lillis.
Han har lärt sig mycket under vägen och han vet vad som krävs för att ett lag ska gå långt.
– Det är så små skillnader idag. Men du får aldrig förlora för att du orkar mindre eller är svagare än en motståndare. Det är regel nummer ett. En bra målvakt, eller en vass målskytt kan vinna enstaka matcher, men i det långa loppet avgör vad du gör med ditt lag.
Den här säsongen verkar HV71 orka mer och vara starkare än de flesta.
