Guldet är hemma
SKELLEFTEÅ. Trenden håller i sig när Växjö vinner med 4–1 i Skellefteå.
Fem raka bortasegrar gör den här finalen unik.
Men nu är guldet hemma.
Växjö missar inte den här gyllene chansen.
Nu ska jag inte ta ut något i förskott, men jag har svårt att se hur Växjö ska missa två matchbollar.
Min gissning är att det avgörs redan i Vida Arena på torsdag, för någon gång måste den här bortatrenden ta slut.
Växjö känns lite starkare, lite kyligare och lite smartare än Skellefteå så här långt.
Växjö som gör Skellefteå dåliga
De har vunnit sina tre bortamatcher med större marginal än Skellefteå vunnit
i Växjö. Speciellt i senaste matchen då det var en storspelande målvakt i Markus Svensson som räddade västerbottningarna.
Och ser vi till den statistik jag tog upp redan innan finalserien fortsätter Skellefteå att ha hopplöst svårt att göra mål på just Växjö.
På de tjugo senaste mötena mellan lagen har Skellefteå bara lyckats göra fler än två mål vid två tillfällen. Och båda gångerna gjorde de tre.
Jag skrev redan innan finalen började att Sam Hallam och Växjö knäckt koden till hur man slår lagmaskinen Skellefteå.
Det är ju inte så enkelt att Skellefteå hamnat i en plötslig formsvacka.
Det är Växjö som gör dem dåliga.
Eller dåliga.
Det får i alla fall lagmaskinen Skellefteå att se väldigt mänsklig ut.
Ja, rent av uppgiven stundtals.
Det känns inte som om Skellefteås tränartrojka med Hans Wallson
i spetsen har något riktigt svar på Växjös förmåga att få ner farten på västerbottningarna, sätta press på lagets backar och stänga passningsvägarna.
Nej, i tränarmatchen är det 1–0 till Sam Hallam, given som Årets coach om Växjö vinner det här.
Ja, även om de skulle förlora i mina ögon.
Det är inte lätt att få ett lag med så många utländska importer att fungera tillsammans och verkligen spela som ett lag.
Speciellt inte som det hela tiden kommer rapporter om att flera Växjö-spelare är på väg bort till nästa säsong, som Noah Welch till Modo och Rhett Rakhshani till Linköping.
Har packat guldfärgen
I det läget brukar framförallt transatlanter tappa en del motivation.
Men inte hos smålänningarna.
Där tar centern Josh Hennessy en stenhård puck i ansiktet i andra perioden, leds ut i omklädningsrummet och lappas ihop med flera stygn och kommer sedan tillbaka med ett galler för ansiktet och fullföljer matchen.
Noah Welch spelar som varje match är hans sista och Rhett Rakhshani far som en Duracell-kanin när han sliter både i offensiven och i hemjobbet.
Nej, Växjö har vunnit sina matcher utan att någon av målvakterna behövt stå på huvudet.
Varken Cristopher Nihlstorp eller Stefan Steen kan utmålas som några avgörande faktorer då Växjö vunnit.
Däremot har Markus Svensson spelat en betydligt större roll i de två matcher Skellefteå vunnit.
I Växjö senast var det han som var skillnaden när västerbottningarna vann.
Nej, jag har inte sett Skellefteå så mänskliga på tre säsonger. Nu är det kanske bara nyttigt att förlora för laget med fem raka SM-finaler och två raka SM-guld.
Jag är inte överraskad av att laget bara är en match från att slås ut för första gången på tre raka slutspel.
Laget som hade sjutton raka hemmasegrar i slutspelet, men nu förlorat tre.
Jag förstår de som inte trodde det var möjligt.
Det har nämligen inte hänt på över sex år, vare sig det handlat om grundserie eller slutspel.
Vi får backa klockan till november-december 2009 för att hitta när det hände senast.
Guldfest i Växjö på torsdag?
Jag tror det.
Jag har i alla fall redan packat guldfärgen, segercigarrerna och champagnen för Sportbladets klassiska guldbild.
Sedan får vi se om det blir en extra tung packning tillbaks till Skellefteå på lördag.
Men jag tror inte det.