Turkisk konfekt

Uppdaterad 2021-06-15 | Publicerad 2003-07-21

Upplev sydvästkustens svindlande berg och blå havsvikar men förvänta dig inte det genuina Turkiet i charterorterna

Utsikten över de branta öarna och uddarna utanför Marmaris är förföriskt vacker.

Det var bäddat för ett rekordår – tills kriget bröt ut.

Striderna i grannlandet Irak fick intresset för Turkiet att störtdyka och över 2 000 svenskar valde att avboka sina semesterresor hit.

Men nu går charterplanen åter fulla till Medelhavets lågprisland nummer ett.

Svindlande berg, uråldriga olivlundar, intensivt blå havsvikar med långa sandstränder.

Den turkiska sydvästkusten är vacker. Och dessutom billig.

Inte konstigt att charterorterna ligger på rad just här.

Turkiska cigaretter, koleldar, solvarm kåda från de tallklädda bergssluttningarna, grillad mat.
Ju mer oansenlig restaurang – desto godare och billigare mat

Den ljumma vinden för med sig kvällens dofter upp till mig, där jag sitter på hotellbalkongen och ser ut över Medelhavet. Vågorna slår regelbundet upp mot sandstranden. En efter en tänds lamporna och jag ser hur turister promenerar längs strandpromenaden på väg ut till någon middagsrestaurang.

Det känns alldeles tydligt att vi är utomlands. Inte minst när det gäller maten.

Det finns gott om restauranger, särskilt i turistområdena. Vanligtvis är maten god, vällagad och billig. De bästa måltiderna är alltid turkiska, helst serverade hos en lokal restaurang med inhemska gäster.

Vi letar oss bort från turistkvarteren. Som regel gäller att ju mer oansenlig restaurangen ser ut för världen, desto godare och billigare mat.

På en bakgata, bara ett kvarter från de bullrande och myllrande turistkvarteren, hittar vi kvällens matställe. En liten oansenlig servering med en stor terrass på taket bredvid.

Till förrätt beställer vi meze - blandade smårätter som vitlöksinlagda champinjoner, börek - en sorts friterade ostrullar, samt fylld paprika, äggplättar, potatissallad och stekt aubergine.

Till huvudrätt blir det någon sorts kalvgryta och kyckling. Varmt, inte starkt, bara smakrikt, annorlunda, gott.

Baklava till det turkiska kaffet efter maten är självklart, även om många inte tycker om de turkiska bakverken gjorda av en sorts smördeg. De dryper av illsöt honung och är ofta fyllda med pistagenötter.

Sedan en promenad tillbaka mot hotellet, men först en omväg förbi en bar. Det kunde varit en njutningsfull avslutning på kvällen.

Men Turkiet är inte paradiset på jorden. Särskilt inte på charterorterna.

Inkastarna är jobbiga. Du kan sällan gå ostörd utan att någon frågar var du kommer ifrån, om du vill äta lunch, ta en drink, dricka kaffe, åka båt, hoppa fallskärm eller hyra/låna en solstol.

Strategierna är olika och mer eller mindre uppfinningsrika.

Varför inte fråga om Malmö är huvudstaden i Sverige? När du svarar Stockholm säger han med ett tonfall som uttrycker "där ser man":

- Aha, Stockholm. Like to see the menu? Very nice dinner here.

Du ska heller inte förvänta dig att få se något av det genuina Turkiet i charterorterna. Om du inte anstränger dig.

Samma, samma - och samma. Utbudet som erbjuds på marknader och i turistbutiker utmed kusten är massivt enahanda: billiga och sladdriga kopior av Lacoste, Levi"s, Hilfiger. Alla verkar köpa in sitt sortiment från samma grossist. Och alla har högar av solglasögon från Oakley, Ray ban, Gautier, Adidas. Alla i exakt samma kartong, bara olika tryck.

Allt är äkta - äkta bluff.

Men vet du bara vad som gäller - då är Turkiet perfekt för en behaglig sol- och badsemester.

Bo Svernström

Följ ämnen i artikeln