Linda Skugges porrbilder slår kärnvapenkriget
Under några veckors intensiva färder från Vardö vid Norra ishavet till Varna vid Svarta havet talar jag med poliser, militärer, statsvetare, historiker, journalister och så kallat vanligt folk. Jag kan inte låta bli att tänka på kriserna på 1930-talet.
Var stämningen så här i mars 1938 – när Hitler annekterade Österrike?
I september 1938 – när Storbritannien, Frankrike och Italien genom Münchenöverenskommelsen bistod Hitler att stycka Tjeckoslovakien?
I september 1939 – när Hitler och Stalin från varsitt håll invaderade och delade Polen?
Omvärlden såg steg för steg vad som höll på att ske men dröjde med att sätta hårt mot hårt mot diktatorer och gangsters. Det är mänskligt. Man hoppas att terrorn ska hålla sig inom Tyskland, man hoppas att förstörelsen av Tjeckoslovakien ska vara diktatorns sista aggression, man hoppas...
Det är uttjatat att tala om 1930-talet, slitet att dra till med andra världskriget, nästan skamfyllt att nämna Hitler. Det är för enkelt.
Inte fullt lika slött är det att nämna tiden före första världskriget. La Belle Epoque – den ljuva tiden och långa freden som föregick första världskriget 1914. Österrikaren Stefan Zweig skrev i memoarboken ”Världen av i går om aningslösheten. Han kallade tiden före första världskriget ”trygghetens gyllene tidsålder”.
Han skrev sina minnen på hotellrum på flykt från Europa när ett nytt världskrig – det andra – bröt ut. Han begick självmord i Brasilien.
Många har nämnt Zweigs öde.
Inte lika många minns engelsmannen Norman Angell. Han skrev en bok som förklarade varför Europa trätt in i fredens tidevarv: ”vi ha växt ifrån krigen”. Tekniken, bildningen, handeln, demokratiseringen gjorde krig omöjliga.
Angells bok ”Europas synvilla” publicerades 1910 och blev en internationell bästsäljare.
Första världskrigets utbrott fyra år senare kunde en gång för alla ha gjort Norman Angells bok irrelevant. Ändå tilldelades han Nobels fredspris 1933. Norman Angell är den ende som fått fredspriset för att ha skrivit en bok. Om varför krig är omöjliga i vår tid. Han fick priset samma år som Adolf Hitler grep makten i Tyskland.
Jag gör intervju efter intervju, sitter i långa samtal med klarsynta personer om vad som pågår inför våra ögon. Det är en mardröm. Det Europa som äntligen var på väg mot enhet genom EU, det Europa som aldrig varit rikare, mer upplyst, som aldrig upplevt en så lång period av fred, har slungats in i kris och krig som hotar oss alla.
Och detta på grund av en diktator som vill erövra land och tvinga en nation till underkastelse: primitiv krigföring som Norman Angell för 113 år sedan ansåg omöjlig i vår moderna tid.
Då och då glimtar den svenska debatten förbi i telefonen.
Journalisten Linda Skugge säljer porrbilder av sig själv. Ståhej och kulturdebatt.
Jag minnas en annan exhibitionist, mannen som knallade omkring och visade penisen under artistnamnet Naken-Janne. Tänker att Skugge och Janne bör kunna tjäna hyggliga pengar genom att uppträda tillsammans med något ambulerande tivoli. LINDAS OCH JANNES NAKENCHOCK.
Det hojtas om öl också. Socialstyrelsen råder allmänheten att dricka lagom. Många vill publicera sina tankar om detta, särskilt kulturskribenter verkar det som.
Jag borde läsa artiklarna men kan inte. Kroppen säger nej: det finns en gräns för hur mycket tid du kan slösa bort. Försöker tvinga fingrarna att trycka på länkarna men de lyder inte.
Kanske beror det på att jag nyss talade med en slovakisk statsvetare som lugnt och seriöst diskuterade riskerna för ett kärnvapenkrig.
I en paus medan jag skriver detta tittar jag rutinmässigt på X, tidigare Twitter. Debattören Alice Teodorescu Måwe skriver att hon inte törs gå ut med sina barn och vinka till kungen. Hon är rädd att bli skjuten.
Undrar om det var så förra gången också.
Att katastrofen ackompanjerades av pladder.