Hur klokt är det att släppa in ännu en Putin-lakej i EU?
Allt fokus på EU-toppmötet i Bryssel ligger på att Ukraina överraskande fick klartecken för att inleda förhandlingar om medlemskap.
I praktiken handlar det dock om en större EU-utvidgning där länderna på västra Balkan länge knackat på dörren.
Med tanke på dagens problem med Ungern är frågan hur klokt det vore att släppa in ännu en Putin-lakej.
Kriget i Ukraina har gjort att frågan om en utvidgning av EU plötsligt blivit mer akut. Och i kväll kom beskedet att Europeiska rådet inleder förhandlingar om medlemssamtal med Ukraina och Moldavien.
För att med någon trovärdighet i behåll kunna ge de båda länderna ett snabbspår till EU-medlemskap måste processen för länderna på västra Balkan också avancera.
Flera av dem har redan väntat i tio år trots att medlemsförhandlingar inletts. Av förklarliga skäl är de inte helt glada över att Ukraina och Moldavien får en gräddfil bara för att de är hotade av Ryssland.
EU-länder gav under toppmötet Ukraina och Moldavien klartecken att inleda medlemsförhandlingar. Men på Facebook skriver Ungerns Victor Orban att det är ”ett dåligt beslut” och hans talesperson säger till Reuters att Orban inte var i rummet när beslutet fattades.
Det ses som en viktig signal till Rysslands president Vladimir Putin att hans aggression mot Ukraina inte lönar sig.
Både Ukraina och Moldavien står i praktiken väldigt långt ifrån att uppfylla kraven för medlemskap men intrycket är att EU är berett att rucka på reglerna bara för att rädda de två länderna ur Putins grepp.
När det gäller länderna i västra Balkan har det inte alls funnits samma brådska hos EU.
Moroten om ett EU-medlemskap ställdes i utsikt redan efter krigen i det forna Jugoslavien på 90-talet.
EU resonerade som så att om de forna fienderna kunde lockas att bli en del av övriga Europas välstånd så skulle det hjälpa dem att för gott gräva ner stridsyxan.
Processen har dock släpat sig fram.
Dels för att de aktuella länderna Serbien, Montenergro, Nordmakedonien, Bosnien-Hercegovina, Albanien och Kosovo haft svårt att uppfylla kraven på medlemskap. Dels för att många av de länder som redan är med i EU inte alls är pigga på att utvidga unionen.
Kriget i Ukraina har ändrat på dynamiken.
Nu talas det om att Balkanstaterna som står utanför kan bli medlemmar runt 2030.
EU står inför ett svårt dilemma.
Unionen är redan idag svår att styra med sina 27 medlemsländer där total enighet krävs i många frågor för att kunna fatta beslut.
Inför toppmötet i Bryssel i dag och imorgon har Ungern ännu en gång demonstrerat hur ett enda land kan hålla hela unionen som gisslan.
Viktor Orban sade ursprungligen nej både till att betala ut ett stöd till Ukraina på 560 miljarder kronor och till att låta landet inleda medlemsförhandlingar.
Med Serbien skulle EU få ännu en stat som trots kriget i Ukraina har väldigt vänskapliga förbindelser med Putin. Ännu en stat som kan sätta käppar i hjulen när EU vill rikta sanktioner mot Ryssland eller klubba hjälp till Ukraina.
Serbien har gång på gång visat mer lojalitet mot Ryssland än mot EU. Bland annat genom att vägra införa några sanktioner mot Ryssland.
Att ta in Serbien skulle innebära en stor risk för att få ännu en rysk trojansk häst i unionen.
EU vill inte plocka in stater som inte uppfyller kraven men vill samtidigt inte heller stöta bort Serbien eller de övriga som nu vill in.
Om EU ratar dem är risken att de i stället fördjupar sina samarbeten med Ryssland och Kina. Både Putin och Xi Jinping har identifierat Balkanstaterna som bra verktyg för sina försök att splittra EU.
Eftersom Balkanländerna rent geografiskt ligger i Europa blir detta likväl en huvudvärk för EU.
Släpps de in blir vissa ett problem. Släpps de inte in blir de också ett problem.
En annan svårknäckt nöt när det gäller Serbien är frågan om Kosovo som tidigare var en del av Serbien. Så länge Serbien vägrar erkänna Kosovo är ett medlemskap i praktiken uteslutet för dem båda.
EU:s svar på detta dilemma har så här långt varit att förhala processen och peka på att länderna inte uppfyllt alla de krav som ställs för att få inleda medlemsförhandlingar eller bli medlem.
Men frågan är hur länge man kan hålla den linjen samtidigt som man inför något slags snabbspår för Ukraina.
Resultatet av det pågående toppmötet i Bryssel blir inte bara en milstolpe när det gäller unionens fortsatta stöd till Ukraina. Utan kommer också att peka ut riktningen när det gäller den större utvidgningen.
Här finns fröet till nya hot mot EU:s enighet.
