De vill avskaffa slöjd och klassföraktet tar aldrig kvartsrast
Dagens Nyheters ledarsida vill avskaffa slöjdämnet.
Det händer med jämna mellanrum, att någon liberal vill hyvla bort de skolämnen som inte bara kräver hjärna, utan även händer. För några år sen var det Expressens ledarsida som inte fattade varför ungar skulle lära sig göra en smörkniv. Responsen blev tusentals smörknivar i brevlådan från förbannade lärare och hemslöjdare.
Man blir dum i huvudet om man aldrig lär sig arbeta med händerna.
Nävarna förtvinar och tillbakabildas.
Slöjdämnet går inte ut på att ungarna ska snickra eller tråckla ihop nåt, det handlar
om att lära sig konstruera. Det är sinnliga ämnen som rymmer praktisk matematik.
Materiallära. Verktygsförståelse. Fysik. Färginsikt. Kreativa lösningar.
I slöjden kan de som annars inte är studiemotiverade visa sig på styva linan. Kanske
är det det som provocerar. Klassföraktet tar aldrig kvartsrast.
Och kanske är det därför som även slöjden har påtvingats en skriftlig överrock, där
eleven utförligt måste redovisa allt hen har gjort. Det är säkert bra på många sätt,
men det hindrar de studietrötta att få bra betyg i åtminstone nåt ämne.
Jag har många idéer om dem som inte fattar poängen med att själva kunna fålla upp
en kjolkant som har släppt. Som inte vet hur man snickrar sig en hallbänk med exakt
de måtten man önskar, som man sedan putsar och målar i en färg som inget
möbelvaruhus kan erbjuda.
De är säkert vana att köpa sig tjänster. Nåt behöver fixas och de googlar efter
skattesubventionerad hjälp. Nåt går sönder och man tjackar nytt.
Ska vi ha några som vill utbilda sig till hantverkare, kan vi inte ta bort slöjden.
De städar säkert heller inte. De betalar förmodligen nån som dammtorkar deras lister,
det där man behöver göra själv för att få en blick över slitaget och vad som behöver
fixas till.
Framför allt handlar handarbete om att öva upp sitt tålamod; limmet måste torka,
symaskinstråden gick visst av igen. En som slöjdar tvingas vara lyhörd inför
verkligheten.
För några år sen gick det ut ett påbud att alla som arbetar på Aftonbladet måste
twittra. I protest började jag ”gerillabrodera” i stället, efter norsk modell. Små
meddelanden i korsstygn som vi lade ut på Kulturens hemsida – jag sjöng
långsamhetens lov.
Om det var idag skulle jag försöka brodera en bonad över Gazaremsan. Nåt som
visar hur de palestinska områdena har krympt sen 1948, hur gränserna har förflyttats.
Eller också skulle jag göra en hök i stjälkstygn, som kraxar runt med påståendet att
kravet på en humanitär vapenvila är en antisemitisk attack.
Sådana broderier kräver både tid och eftertänksamhet. Till skillnad från ett liberalt
ledarstick, som skriver sig själv.