Statsministern tog sin förbannelse med sig till skolan
– Samhället har tappat kontrollen.
Mikrofoner stacks fram under näsan på Ulf Kristersson, en plågad statsminister som rimligen hade hoppats på att dagen skolbesök skulle få handla om regeringens fantastiska satsningar.
Men i går kväll sköts två personer ihjäl på en pub i Sandviken och en röst i radion säger att de avlidna helt enkelt var på fel plats vid fel tillfälle.
Som om det inte var mördarna som var på fel plats vid fel tillfälle med sina vapen och sin likgiltighet för människoliv och sin groteska uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel.
I biblioteket i Edboskolan i Huddinge, en av alla de kranskommuner till Stockholm som plågas hårt av grov brottslighet, trängdes de sedvanliga journalisterna från de sedvanliga mediehusen.
Kristersson och skolminister Lotta Edholm hade träffat rektorn och besökt en mellanstadieklass och medan vi väntade på politikerna studerade jag väggen med porträtten på författare.
Selma Lagerlöf, Henning Mankell, Arthur Conan Doyle. Och en tavla som ställer frågan ”Är det här framtidens nästa stora författare?” med en spegel under.
En notis ramlade in i mobilen: Skolkamraterna om sorgen efter mordet på Milo, 13. Den tredje lille pojken som har hittats avrättad de senaste veckorna.
Ministrarna med sitt hov av pressnissar och stora starka män med snäckor i öronen dök upp klockan 10.28, två minuter före utsatt tid.
Kristersson ska ut på turné i höst och besöka skolor och vård och omsorg och detta var första stoppet och tanken är att få prata om en ändring i lagen som tvingar alla skolor att hålla sig med bemannade skolbibliotek.
En utmärkt reform, inte minst med tanke på att en undersökning har visat att var femte fjärdeklassare inte kan läsa.
Det är förfärliga siffror. Den som inte kan läsa halkar efter och kommer förr eller senare att vara förlorad för skolan. Och den som misslyckas med den grundläggande utbildningen löper en klart förhöjd risk att dras in i elände.
Gängens torpeder rekryteras inte i första hand bland dem som går ut grundskolan med strålande betyg och planer på högre utbildning.
Ministrarna pratade och växeldrog och berättade att en läskunnig 17-åring kan mellan 50 000 och 70 000 ord, medan en jämnårig som inte förstår hur bokstäver hänger ihop bara har 5 000−7 000 till sitt förfogande.
Det är ingen slump att det var Edboskolan som fick detta besök. En klass fick en utmaning och en morot över sommaren. De som hade läst 10 böcker fick hälla varsin kanna vatten över läraren Emma.
13 av 26 elever klarade uppgiften, projektet lades ut på Instagram och blev viralt och nådde efter ett tag statsrådsberedningen, där förtjusning uppstod.
När så politikerna pratat klart om den nuvarande regeringens oerhörda betydelse var det dags för intervjuer och reportrarna ställde sig i kö hos statsministern och glömde bort skolministern.
– Två mord i Sandviken, öppnade Ekot med.
Kristersson, ledigt och slipslöst klädd, kavaj, vit skjorta från Eton, beklagade och förfärades över utvecklingen och lovade krafttag och påpekade med imponerande juridisk insiktsfullhet att lagar måste vara på plats innan de kan användas.
– Tänk om verktygen vi nu inför hade varit på plats 2019, sa statsministern med tydlig adress till den förra regeringen.
Ja, nog har socialdemokraterna sin beskärda del av ansvaret, men tänk om regeringen lyssnat 2010, då Kristersson var socialförsäkringsminister och polischef Carin Götblad slog larm om att 5 000 pojkar riskerade att dras in i kriminalitet.
SVT och TV4 stod på tur, nya frågor om Sandviken och gängkriminalitet, statsministern parerade och berättade än en gång om kommande lagar och viktiga insatser och sin beslutsamhet att krossa gängen.
Ju längre presskonferensen led, desto mer uppenbar blev den förbannelse regeringen tvingas leva med.
En regering som vann valet på grund av det grova våldet och som nu sitter på taburetterna, bara för att tvingas läsa rubrik efter rubrik om gängledare som lever i högönsklig välmåga i semesterparadis och avrättningar och döda barn.
En statsminister som har inlett en välfärdsturné och som vill prata om Tidöpartiernas alla initiativ, men som fastnar i evighetsintervjuer om kulorna som viner och blodet som flyter.
Alla med någon form av intellektuell heder i behåll förstår att utvecklingen tar lång tid att vända och att gängen fortsatt att härja även om den socialdemokratiska regeringen fått förnyat förtroende, men vad bryr sig närvarande reportrar om sådana detaljer med nattens mord i sina anteckningsblock och politiskt ansvar att utkräva.
En efter en betade reportrarna av sina intervjuer med regeringschefen och lommade iväg för att ställa några pliktskyldiga frågor till Edholm.
Sist i kön stod TT.
– Statsminister Ulf Kristersson, en helt oskyldig man tycks vara ett av mordoffren i Sandviken. Vad har du att säga om det?