Kristersson extremisternas byte i världens mest polariserade konflikt
Ulf Kristersson försökte hålla en AW om världens mest polariserande konflikt.
Det slutade med burop och desinformation som kan bli ett hot mot Sverige.
Ingen annan konflikt skapar så mycket våld och upprörda känslor runtom i världen.
Skyldiga är de extremister på båda sidor som hela tiden blåser under hatet.
Statsminister Ulf Kristersson blev häromdagen inte bara utbuad när han försvarade Israels rätt till självförsvar och fördömde Hamas terror. I utländska medier, särskilt i arabvärlden, sprids felaktiga uppgifter att han skulle ha sagt att Israel har rätt till folkmord.
Medveten desinformation vars syfte är att öka hatet mot Sverige, som redan fått ett rykte som koranbrännare och islamhatare, och samtidigt trumma upp stöd för palestiniernas sak.
Ett av många bevis på hur Palestina-konflikten spiller över på inrikespolitiken i en rad länder.
Ett krig i Gaza eller på Västbanken blir snabbt hela världens oförsonliga strid.
Al-Qaida-ledaren Usama bin Ladin motiverade delvis sina terrorattacker mot USA som en hämnd för palestiniernas lidande. Han är inte ensam.
Konflikten borde ha kunnat lösas för länge sedan. Men alla fredsuppgörelser blockeras effektivt av oförsonliga extremister.
På den palestinska sidan handlar det om grupper som Hamas. I Israel saboterar de judiska bosättarna alla fredsförsök. Båda sidor har också företrädare spridda över hela världen som ser som sin livsuppgift att blockera varje möjlighet till en lösning som innebär att den egna sidan måste göra eftergifter.
Sedan min första resa 1986 har jag regelbundet besök Israel, Västbanken och Gaza. Jag har pratat såväl med ledare på båda sidor som med vanliga människor. Min bild är entydig. En absolut majoritet vill få ett slut på det eviga hatet och leva i fred även om det innebär att de måste göra eftergifter.
Men det finns också en minoritet som för en maximalistisk politik. De drivs av ideologi och ska ha allt. Vägrar göra några som helst eftergifter.
Jag minns ett möte med en bosättare som började med att ta mig till en utsiktsplats på den ockuperade Västbanken med milsvida vyer. I soldiset nedanför oss bredde delar av Israel ut sig i fjärran.
– Om vi lämnade tillbaka det här skulle vi vara lätta måltavlor för palestiniernas beskjutning, förklarade han för att jag verkligen skulle inse hur orimlig tanken var enligt honom.
Sedan åkte vi vidare till hans bosättning omgiven av ett högt staket försett med rörelsedetektorer och beväpnade vakter.
Att han ändå flyttat från USA för att bo här omgiven av palestinska byar motiverade han med att judarna har biblisk rätt till den här marken.
Judiska bosättare fortsätter än i dag att sabotera alla möjligheter att bilda en palestinsk stat genom att hela tiden lägga beslag på ny mark på Västbanken som i generationer tillhört palestinierna och därmed göda nytt hat.
Jag minns också ett möte i Östra Jerusalem med en Hamasledare som suttit i omgångar i israeliskt fängelse. Men det hade inte fått honom att överge tanken att Israels måste utplånas. Han gjorde klart att den judiska staten inte hade någon rätt att existera.
Vilket fortfarande är Hamas position.
Hur skapar man fred med någon som vill utplåna en?
Tv-kanalen BBC World intervjuade i går Yossi Beilin, israelisk politiker som var med och förhandlade fram fredsavtalet i Oslo 1993. Han fick frågan vilket som var det största misstaget som dåtidens förhandlare gjorde och som ledde till att avtalet aldrig tillämpades fullt ut.
Svaret kom snabbt:
– Att vi underskattade hur extremisterna på båda sidor skulle göra allt för att undergräva avtalet.
Det började nästan direkt med att Israels dåvarande premiärminister Yitzak Rabin mördades 1995 av en högerextrem jude för att han undertecknat Oslo-avtalet där Israel gick med på att lämna tillbaka ockuperad mark i utbyte mot fred.
I stället kom en viss Benjamin Netanyahu till makten året efter. Han har sedan dess gjort vad han kunnat för att förpassa fredsavtalet till historiens sophög. Senast genom att hellre än att lämna ifrån sig makten plocka in bosättarpartier och religiösa extremister i sin regering. Vilket ledde fram till att Hamas terrorattack den 7 oktober blev möjlig och till det krig som nu utspelas i Gaza.
Israel och palestinierna kan välja att fortsätta sin eviga fejd i 75 år till. Men förhoppningsvis kan det senaste kriget, som redan med råge är det blodigaste som utspelats i Gaza, leda till att den majoritet som vill ha fred åter kan flytta fram sina positioner med hjälp av tryck från omvärlden.
Eftersom konflikten har så stor påverkan på övriga världen ligger det i nästan allas intresse att få till ett fredsavtal som både garanterar Israels rätt till säkerhet inom sina egna gränser och palestiniernas rätt till ett eget hemland.
Bara då kan den eviga våldsspiralen få ett slut.
