Det är Åkesson som skapar kris i Natoförhandlingarna
Det är inte oppositionen som hotar svensk säkerhet
I morgon eftermiddag kommer ledarna för riksdagens partier att träffas. Statsministern själv står för inbjudan, och ämnet är läget i processen mot ett svenskt Natomedlemskap.
– Nu är tid för samling, sa Ulf Kristersson i fredags.
Det har han naturligtvis rätt i. Om Kristersson den här gången menar allvar med sin inbjudan till samtal är det inte en dag för tidigt. Frågan är väl bara vem, eller kanske vilka, som egentligen står i vägen för Finlands och Sveriges väg till försvarsunionen?
Gott självförtroende
När den nya regeringen tillträdde i höstas hade den gott självförtroende. Det gällde inte minst säkerhetspolitiken. Invändningarna från Ankara skulle utrikesminister Tobias Billström fixa i ett nafs.
Till skillnad från den tidigare regeringen hade ju den nya inget "bagage". Ingen historia av solidaritet med det kurdiska folket, inga statsråd som talat på kurdiska arrangemang och inga uppgörelser med Amineh Kakabaveh. En regering utan en massa paroller om mänskliga rättigheter att släpa på.
Billström tog sig an uppgiften och köpte klippkort till Ankara.
Också Ulf Kristersson åkte till Turkiet och hälsade på landets president, Recep Tayyip Erdogan.
Vill bli omvald
I efterhand kan vi fråga oss om det var så klokt. Det turkiska motståndet mot Sverige och Finlands Natomedlemskap har uppenbart inrikespolitiska orsaker. Erdogan vill bli omvald i maj. En utrikespolitisk konflikt kan hjälpa till att skyla över annat, som en havererad ekonomi.
Men att Ankara satt sig på tvären handlar också om ett förhandlingsspel. För varje gång den svenska regeringen upprepar hur viktigt Nato är för vårt land får den turkiska regeringen en chans att höja priset.
Kristersson och Billström har gett dem många tillfällen.
Frågan är som sagt också vem, eller vilka, som skapat den kris som blåst upp de senaste veckorna?
Inte oppositionen
Det var trots allt inte krafter med starka band till oppositionen som betalade tillståndet när Rasmus Paludan brände en koran utanför den turkiska ambassaden. Det var inte ledarna för oppositionens partier som blev rasande när statsministern försiktigt ville "uttrycka sin sympati" för troende muslimer som blivit kränkta.
Spåren från den akuta kris den svenska säkerhetspolitiken just nu befinner sig i pekar rakt in i Kristerssons eget regeringsunderlag. Det handlar om Sverigedemokraterna, och partiets antimuslimska och populistiska reflexer.
Om morgondagens möte kan bidra till en politisk samling i säkerhetspolitiken är det bra, för Sveriges skull. Men vill Kristersson lösa det politiska problemet bakom krisen hade han inte behövt bjuda in oppositionen. Det hade räckt att prata med Jimmie Åkesson.