Med SD:s stöd kan Kinberg Batra vinna
13 september 2016
I dag öppnar riksdagen efter sommaruppehållet.
Bland tal, toner av Arméns musikkår och folkdans kan man nästan glömma att Sverige befinner sig i en ständig parlamentarisk kris.
Statsminister Stefan Löfven läser upp sin rödgröna regeringsförklaring inför en riksdag med stabil högermajoritet.
Tillsammans har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet bara 45 procent av riksdagens ledamöter och i opinionsmätningarna ser det inte mycket bättre ut.
I sitt sommartal i Sölvesborg sa Jimmie Åkesson att han vill bilda regering med Moderaterna och Kristdemokraterna. Reaktionen från allianspartierna vittnar om att de börjat fundera i liknande banor. Anna Kinberg Batra (M) vägrade utesluta en minoritetsregering med SD:s stöd i ”Agenda” och Ebba Busch Thor (KD) har försökt argumentera för att Sverigedemokraterna inte är rasister.
I helgen föreslog Jan Björklund (L) att Åkessons parti bör bjudas in till politiska förhandlingar.
Sverigedemokraterna har ställt sig bakom det borgerliga motståndet mot en bättre a-kassa och bytt fot om välfärdskapitalisternas vinster. I går avslöjade SVT att partiet nu dessutom ändrat sig om kravet på sjysta arbetsvillkor vid offentlig upphandling. Åkesson rätar in sig i det borgerliga ledet.
Det går fort nu.
Frågan är helt central inför 2018 års val, för väljare, medier och politiker. Kan de borgerliga partierna tänka sig att regera med SD:s aktiva stöd, eller inte?
Historiskt är situationen unik – aldrig tidigare har ett parti med rötter i nazismen varit närmare den politiska makten i vårt land.
Allianspartierna sitter redan med SD:s aktiva stöd i flera kommuner, mest uppmärksammat i Gävle där Moderaterna styr sedan första januari trots att de rödgröna har fler mandat.
Men det är inte på lokal nivå Sverigedemokraternas politik verkligen skulle göra skillnad. Regeringsmakten är något helt annat än beslut om kommunala detaljplaner och förskolor.
Anna Kinberg Batra kan vinna med SD:s stöd, men vad innebär det att regera med det?
Jimmie Åkessons är knappast gratis. Förr eller senare kommer han att vilja påverka en borgerlig regerings politik.
Vissa opinionsbildare försöker nu framställa SD som borgerlighetens motsvarighet till Vänsterpartiet, som man kan samarbeta med bara man inte släpper in dem i regeringen.
Det är en haltande jämförelse. Vänsterpartiets kommunistiska ideologi och hyllande av Stalin tillhör historien medan Sverigedemokraternas rasism och fascistiska idéer är en del av nuet.
Där SD:s systerpartier fått makten, som i Ungern och Polen, följer utvecklingen alltid samma mönster.
Liberaler och vänsterröster rensas bort ur statlig tv och radio. Partipolitiskt lojala myndighetschefer och tjänstemän tillsätts och domstolarnas oberoende minskas. Pressfriheten stryps både med statliga ingrepp och genom att hot och övergrepp mot journalister och oppositionella ökar.
Alltså, precis den politik SD vill genomföra här.
”Går inte en dag utan att man blir mer övertygad om att svensk media måste bytas ut.”, skrev SD:s rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth.
”Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna.”, sa Pavel Gamov, riksdagsledamot för SD till Upsala nya tidning.
Om detta är ett parti Anna Kinberg Batra kan tänka sig ta emot stöd från efter valet 2018 har väljarna rätt att få reda på det.
Då duger inga undanflykter eller svävande svar som att ”vi moderater eftersträvar en stark alliansregering” eftersom ingenting i opinionsmätningarna tyder på att detta kommer att hända.
Men två år kvar till valet börjar det bli dags att ge besked om hur alternativet till Stefan Löfvens regeringegentligen ser ut.