Klart folk blir tafsade på i Europaparlamentet
Politikerna i Bryssel tror att de är gudar
Nästan hälften av alla anställda i Europaparlamentet har utsatts för trakasserier på jobbet, enligt en ny undersökning. Jag har själv jobbat där och jag är inte det minsta förvånad.
I Bryssel behandlas ledamöterna som gudar. De har sina namn på allt från vattenflaskor till resväskor och jongleringsbollar för att att dela ut till besökare. I byggnadens garage står särskilda taxibilar och väntar på att få skjutsa dem, helt gratis. Den bekvämt lagda kan till och med se till att en bil väntar utanför bostaden varje morgon.
Någon anställningstrygghet finns inte. Den parlamentariker som är missnöjd med en assistent kan ge denna kicken utan några särskilda ceremonier. På min tid viskades det om en svensk ledamot som sammanställt en lista med alla små misstag den anställda begått – typ ”glömde ta med en kopp kaffe till mig den fjortonde mars” – och använde det som motivering för att låta den anställda gå på dagen.
Den nya undersökningen gjordes av gruppen ”MeTooEP” och hade 1135 svarande. Av dem uppgav hälften att de upplevt psykiska trakasserier på jobbet och 16 procent att de utsatts för sexuella trakasserier. Åtta procent svarade att hade blivit trakasserade fysiskt.
Vad gjordes åt saken? Många vågade inte anmäla eftersom den som trakasserat dem hade mer makt. De som faktiskt vågade larma blev inte tagna på allvar, ignorerade eller straffade av cheferna. En del blev förflyttade till andra jobb eller uppmanade att säga upp sig.
Inte en enda av de 1135 svarande kryssade i rutan ”någon talade med gärningsmannen för att förändra dennes beteende”.
Personalomsättningen i Europaparlamentet är hög. Det kan bero på att de flesta assistenterna är unga – arbetstiderna är svåra att kombinera med småbarnsliv – och att de går vidare till andra jobb när de blir äldre. Men mer troligt är att folk inte står ut hur länge som helst.
Alla som jobbat för ett politiskt parti vet att det är komplicerat. Många assistenter eller sakkunniga är engagerade i partiet på fritiden, har förtroendeuppdrag eller siktar rent av på att knipa chefens jobb på längre sikt.
Det skapar ett särskilt beroendeförhållande till arbetsgivaren. Den som larmar om trakasserier riskerar att bli bränd och gå miste om fler uppdrag i rörelsen.
Så vad gör man när chefen – Europaparlamentarikern – ringer mitt i middagen och ber en att åka och hämta en pärm de glömt på kontoret? Eller när de ber en springa och köpa lunch? Eller när de får det fjärde vredesutbrottet på en vecka?
Jag kan berätta vad man gör: man håller käft, kryssar i ruta efter ruta i en enkät och hoppas på att någon ska orka granska skiten någon gång. Ett EU-val vore ett utmärkt tillfälle.
Vad tycker du? Chatta med Susanna Kierkegaard om EU-val, arbetsmiljö och granskningar av makten. Livechatten öppnar 09.00 men du kan skicka in inlägg redan nu.
Denna chatt är stängd.
- Susanna Kierkegaard15 mars09.31
Tack till alla som varit med och chattat, nu måste vi tyvärr avsluta. Dags att gå vidare med denna dag. Men jag kan garantera att det här inte är det sista ni läser om ämnet denna EU-valrörelse.
Vi hörs!
- 15 mars09.29
Det är nog inte bara där man beter sig så. Med all säkerhet, så går det till så i Sverige också. Även på företag.
Jag jobbade i en skola, där rektorn kränkte personal. Om en anmälan gjordes, gick den till rektorn först, som kunde "lägga ner den".
För mig är det konstigt att vissa människor tror sig vara mer än andra. Vi är alla födda nakna. Och vi kan inte välja vilken pung vi kommer ifrån.
Jag är glad att jag kan pensionera mig, och kliva av detta tåg. Det håller på att spåra ur.
Medmänsklighet försvinner.
HansMaktlöshet på arbetsplatsen är verkligen fruktansvärt.
Susanna Kierkegaard - 15 mars09.28
I kommuner och regioner i Sverige vet jag inte hur det ser ut med trakasserier men alla som jobbat för ett parti kan skriva under på taskig arbetsmiljö då "chefen" man har är ofta oerfaren och fått jobbet utan meriter som chef utan i en medlemsomröstning där ingen får plädera negativt. Och uppsägningstid eller LAS omfattas man inte heller av utan kan bli uppsagd utan saklig grund på dagen även i Sverige. Det sker rätt ofta. Att vara förknippad med en viss politik gör det också svårt att få andra jobb efteråt även om man faktiskt fått jättebra kompetens genom att jobba med det offentliga.
SelmaJa! Det kan vara fantastiskt roliga och givande jobb, men också en ganska märklig situation.
Susanna Kierkegaard - 15 mars09.23
Susanna, vem betalar i slutändan för denna LYX?
BGSkattebetalarna! Men jongleringsbollarna är åtminstone en ganska liten del av EU:s budget, på gott och ont...
Susanna Kierkegaard - 15 mars09.21
Dessa parlamentariker är anställda av, och skall tjäna, folket. Inte tvärtom. Ta er till jobbet och fixa ert j.la kaffe själva. Lön och eventuella förmåner skall vara rimliga. Om även sexuella trakasserier är vanligare här än på andra arbetsplaster är det väl bara ytterligare ett exempel på att denna koloss blivit för stor och mäktig för sitt eget bästa.
MartinMan måste bygga strukturer på arbetsplatsen för att motverka trakasserier. Just nu ses liksom inte Europaparlamentet i stort som arbetsgivare, assistenterna är bara anställda direkt av sina ledamöter. Det leder till en helt knäpp maktbalans.
Sedan vore det förstås hjälpsamt om de nationella partierna slutade se Bryssel som en avstjälpningsplats för människor man vill bli av med (inte alla Europaparlamentariker, men vissa!) – det är inte snällt mot de anställda... 😬
Susanna Kierkegaard