Porr lika vanligt på 1800-talet

Sarah Waters böcker jämförs med Dickens

Hon har utnämnts till årets författare i England och jämförts med Charles Dickens.

Nu kommer hennes prisbelönta roman ”Ficktjuven” – en lysande, historisk skröna om pornografi, droger och lesbisk kärlek.

– Viktorianerna på 1800-talet var precis lika intresserade av sex som vi, säger Sarah Waters.

Den brittiska pressen har nästan svämmat över av lovord. ”Det är en fantastisk bok, men det allra bästa med den är att den känns mer som att leva än som att läsa; en oförglömlig upplevelse” skriver Guardian.

– Jo, visst var uppmärksamheten lite överväldigande och overklig i början. Men det är märkligt hur snabbt man vänjer sig.

Sarah Waters är glad och vänlig. Hon är 37 år, fil doktor i engelsk litteratur och ser ut som en späd tonåring i jeans och tunn tröja.

Sarah Waters har skrivit tre böcker som alla utspelas under den viktorianska eran i slutet av 1800-talet, handlar om kärlek mellan kvinnor och är utformade som kriminalromaner.

– Jag är fascinerad av den tiden för det var då folk började göra sig fria – suffragetterna gjorde uppror, socialismen föddes. Men jag tror inte att den viktorianska epoken var så pryd och moralistisk som den framställts, åtminstone inte under ytan. Homosexualitet mellan män förbjöds 1895. När drottning Victoria fick frågan om man inte också borde förbjuda lesbisk kärlek så lär hon ha sagt: Det existerar ingen lesbisk kärlek.

”Ingenting har ändrats”

Sarah Waters ler. Hon har själv läst brev och dagböcker skrivna av kvinnor från den tiden som är bevis på motsatsen.

– Egentligen har ingenting ändrats. Pornografi var en stor industri i England på 1800-talet. Det fanns speciella bokhandlar som tillhandahöll den sortens litteratur. Så fort man uppfunnit kameran började det cirkulera pornografiska fotografier. I dag har tekniken utvecklats och man kan se videofilmer och bilder på internet. Så ser verkligheten ut och jag anser att vi måste acceptera det. Men friheten kan missbrukas som till exempel med barnpornografi.

”Jag läser inte deckare”

Sarah Waters ser sig inte som en kriminalförfattare.

– Jag blev överraskad när jag såg att mina böcker sorterades in under det facket. Jag har till och med fått pris i klassen ”bästa historiska deckare”. Ändå läser jag nästan inga kriminalromaner, möjligen någon enstaka av Patricia Highsmith. Det som är viktigt för mig är att berätta en riktigt spännande historia.

”Ficktjuven”, som nominerades till det prestigefyllda Booker-priset, handlar om Susan Trinder, en föräldralös flicka som växer upp i en familj av småtjuvar och hälare i en sliten stadsdel i London på 1800-talet. Hennes fostermor Mrs Sucksby ägnar sig åt att ta hand om oönskade barn mot betalning.

En dag kommer en man på besök. Han är lång och stilig och kan föra sig i finare kretsar. Men bakom den eleganta fasaden döljer sig en hänsynslös bedragare och nu har han kommit på en djävulsk plan, som han behöver Susans hjälp för att genomföra.

Även hennes nästa roman kommer att handla om lesbisk kärlek.

– Nu vill jag skriva om äldre, etablerade lesbiska kvinnor som varit med ett tag, haft långa relationer, arbetat och strävat på med sina liv. Men den här gången har jag flyttat fram handlingen till 1940. Då var vi i krig och nu är vi åter i krig. Det känns mycket märkligt.

Fakta: Sarah Waters

Ingalill Mosander