Ökenvandring för den vite mannen
Publicerad 2013-09-13
Dave Eggers förskjuter privilegier och maktförhållanden
Dave Eggers är en bra författare. Kompetent. Bra på att observera och arbeta med liknelser. I en sorts skruv av häpnad och igenkänning kan han få en att se saker som man inte visste att man visste eller tänkte. I nya boken som bäst och mest dråpligt i en reflektion om företeelsen homestaging: ”De kommer hem till en och fixar så att det ser mer inbjudande ut än om man själv hade gjort det. De skingrar det mörker som ens mänskliga brist på ordning har lett till.”
Eggers debuterade 2000 med Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet, och räknas till sin generations framträdande, amerikanska författare. Stilistiskt i skola med tricksande, postmoderna blockbusterprosaister som Jonathan Franzen. Eller kanske ännu hellre David Foster Wallace.
Kungens hologram är, för att vara Eggers, en ovanligt nedtonad och rättfram text. Ett gediget romanbygge där allt klaffar och hänger ihop.
I den senaste finanskrisens spår är Saudiarabien något av en ultimat plats för en berättelse om amerikansk melankoli. När den amerikanske, nästan arbetslöse konsulten Alan Clay reser till ett land i Mellanöstern för att rädda sin ekonomi och i förlängningen sin dotters collegestudier, gestaltas hur vår tids globaliserade ekonomi stöper om maktförhållanden och att imperiet är i gungning. Amerikanen som världsherre ifrågasatt. I Dave Eggers lågmälda roman är Alans förhoppning att den saudiske kungen ska fastna för ett högteknologiskt hologram som han saluför. I Saudiarabien finns fortfarande pengar. Där byggs det fortfarande. Dröms det fortfarande. Det amerikanska projektet ska hållas vid liv tack vare en plats där det vimlar av tecken på det mesta som USA brukar föra krig mot.
Det är en mycket amerikansk blick på världen. I sina referenser och i vad den väljer att berätta om. Många gånger självreflekterande och USA-kritisk. När Alan, som ensam amerikan bland en grupp saudier, av misstag råkar rikta ett vapen mot en herdepojke som han först tar för en varg, ligger det nära till hands att läsa det som en metaforisk kommentar till amerikansk krigsföring.
Blicken är inte nödvändigtvis orientalistisk, men även om maktförhållandena förskjutits och den vita mannens privilegier är ifrågasatta i denna nya världsordning, är han i Dave Eggers bok det självklara subjekt som betraktar världen. Som erfar. Som sörjer nu när han inte längre erövrar.
Alan väntar på kungen. Väntan ger plats för minnen. Minnena ger plats för tomhet. Död, separation, kärleksförlust, fabriksnedläggning. Tomheten återspeglas också typografiskt i bokens många blankrader som separerar de korta prosastyckena.
Glest framträder Alans amerikanska tungsinne i senkapitalismen. Ibland som ett viktlöst svävande över ett existentiellt och politiskt gap. Ibland med en intagande ödslighet. Lite väl ofta som just tomhet.
