Utanför Carolas bubbla är världen inte svartvit
I Alexandria är det lätt att se att idén om en enhetlig muslimsk kultur är märklig
När jag läser den omtalade intervjun med Carola Häggkvist befinner jag mig i Alexandria i norra Egypten. Den folkkära artisten säger att människor inte bara kan komma från andra länder och leva som de vill i Sverige. Speciellt inte när de har ”en helt annan ideologi” och när det står i ”deras skrifter” att det är ”okej att ljuga för otrogna”.
Ja, vi pratar muslimer nu. Och Carola har all rätt i världen att tycka vad hon vill. Men jag blir ändå fascinerad över föreställningen att det skulle finnas en enhetlig muslimsk kultur utanför Europas gränser. Dessutom med antagandet att ”vi” (kristna) har en fredlig mentalitet medan ”de” (muslimer) har en barbarisk.
Här i Egypten blir jag snarare påmind om vilken våldsam och mörk historia européerna har haft och fortfarande har i Mellanöstern och Afrika. Våldet genom kolonialismen märks i fattigdomen. Britterna hade kontroll över ekonomin och sög ut landets resurser för sina egna intressen, vilket försenade landets utveckling. Den brittiska kontrollen skapade också starka motreaktioner och ökad nationalism.
Europas avtryck är allt annat än fredligt. Efter två världskrig, slavhandel, kolonialism, ockupation och Förintelse på en och samma kontinent måste man vara varsam med hur man behandlar historien och beskriver människors ”ideologi” från andra länder.
Samtidigt är Mellanöstern en smältdegel. Det är svårt att veta var något börjar och var det slutar.
Alexandria som ligger vid havet grundades år 300 f.Kr. av Alexander den store. Därefter har stormakter kommit och gått och alla har satt sin prägel. Det syns på byggnaderna som är franskt och brittiskt inspirerade, allt hopbakat med den i huvudsak muslimska befolkningen.
Jag är ute varje kväll klockan 18:21 för att se när människor bryter fastan. Ramadan betyder att familjer bär ut sina matsäckar med dadlar, bröd och juice till parker och stränder för att tillsammans dela en måltid. Längs med strandpromenaden sitter såväl fattig som rik. Senare på kvällen är det livfullt. Fram till midnatt hänger människor på caféer, eller kanske letar efter festliga kläder inför Eid.
På en av mina kvällspromenader går jag in i en sliten gränd i ett fattigt kvarter, män och kvinnor sitter på plaststolar, röker och dricker te. En caféägare ropar på en ung pojke att ställa i ordning stolarna. Först när jag går förbi den lilla klungan ser jag att de tittar på fotbollsmatchen mellan Liverpool och Arsenal. I Liverpool spelar egyptiernas kung Mohamed Salah.
Den som vågar gå utanför sin bubbla kommer upptäcka att världen inte är så uppdelad.
