Noveller för sömniga, långsamma dagar
Stadens energi försvinner på sommaren, då passar det utmärkt att lägga sig raklång och läsa.
Sommar i city är också en sommar. En öde sommar. Många somrar har jag tillbringat hemma i min lägenhet och när jag först flyttade till Stockholm förvånade juli mig. Varje sommardag i Stockholm löper hög risk att kännas som en blandning mellan nyårsdagen och långfredag. Sömning, långsam, tyst. Vart stadens energi tagit vägen är omöjligt att säga.
Har de, stockholmarna, tagit med sig den ut på landet? Sitter stockholmarna i spenaten och har energi? Tanken är omöjlig. För när de kommer tillbaka från sina lantställen pratar de bara om hur de gått i samma kläder vecka efter vecka.
Vem ser egentligen efter staden när stadsborna är borta? Jag gick från Lilla Essingen hela vägen till Hornsgatan för att dricka en cappuccino i solen, men när jag kom fram till caféet satt en skylt på dörren som informerade om att gästerna var välkomna tillbaka i augusti. I augusti! Då har jag inte längre tid att mitt på dagen promenera till början av Hornsgatan för att dricka en cappuccino.
Om du precis som jag promenerat till en restaurang och restaurangen är stängd, gå hem igen. Stanna till på affären och köp dig något gott att äta. Har du en balkongdörr, ställ den på vid gavel eller öppna ett fönster. Lägg dig på sängen och läs dessa tre noveller om sommar i stan.
”Kew Garden” av Virgina Woolf
Royal Botanic Gardens Kew i London, mera känt som Kew Garden, är platsen för Virgina Woolfs novell ”Kew Gardens” från 1919. Trädgården dyker flera gånger upp i Woolfs utgivna dagböcker, eftersom hon ofta brukade promenera där med vänner och bekanta. Här känns det som om någon gröpt ut ett öga ur ett huvud, slitit av ett öra från ett annat, och lagt kroppsdelarna mitt i trädgården för att registrera. Novellen är ett utsnitt av en julidag i trädgården, allting blommar, färgerna och formerna är förunderligt nya, här trevar samtal, flyter iväg, klingar av.
Även Woolf tyckte denna märkliga novell var lite märklig. I dagböckerna skriver hon att hon motvilligt läser igenom den inför utgivning och tycker att resultatet är ”vagt”. Att maken Leonard säger att det är hennes bästa novell gör henne egentligen inte gladare. I stället går hon tillbaka till novellen ”Mark on the wall” och kommer fram till att han nog har rätt, eftersom hon i denna hittar en mängd fel.
”The Swimmer” av John Cheever
”Han var inte någon skämtare och ingen dåre, men han var helt klart originell och han hade en vag och blygsam uppfattning om sig själv som en legendar”. Ned Merrill i John Cheevers novell “The swimmer”, först publicerad i The New Yorker 1964, bor i en välmående förort och bestämmer sig en sommardag för att simma sig igenom grannskapets alla pooler. Det är en sådan sommardag, får vi reda på, när alla tycker att de drack för mycket kvällen innan.
Förortsfadern ger sig ut som en orädd upptäckare, fast besluten att i bara badbyxor ta sig runt hela området. Till en början känns uppdraget lättsamt och grannarna välkomnar honom med cocktails i sina trädgårdar. Men vädret är på väg att slå om och i takt med att poolerna avverkas blir Neddys avsikter grumliga. Snart märker läsaren att minnet hos Neddy är kusligt opålitligt.
När jag nyligen läste den här novellen för första gången kom jag att tänka på
essäboken ”The trip to Echo Spring: on writers and drinking” från 2013, av Olivia Laing. I den skriver hon om sex författares alkoholism, John Cheever är en av dem. Laing gör en fin läsning av ”The swimmer” och novellen, menar hon, fångar med sitt surrealistiska grepp alkoholistens uppgång och fall.
”A & P” av John Updike
I norra Boston finns det människor som inte sett havet på tjugo år, så när tre unga tjejer kommer in i mataffären i badkläder kunde någon lika gärna släppt en bomb i gångarna.
”A & P” av John Updike, från 1962, är en novell som handlar om dagen då en nittonårig kille äntligen får något att hända på sommarjobbet. Sammy står i kassa tre när han får syn på dem, knubbiga, smala, bleka och solbrända. Ledaren i gänget döper han till Queenie, eftersom hon har en lång majestätisk hals och bara axlar.
Novellen är perfekt uttråkad tonårsspänning och harmlös, men realistisk, coming of age. När Queenie sätter sina nakna fötter mot butiksgolvet är det både oskyldigt och sexigt och bilden ger en större känsla av naket än vad badkläderna gör. På vissa ställen bör man faktiskt ha skor på sig! När butikschefen ganska vänligt ber tjejerna att klä på sig slår Sammys hormoner bakut. I protest säger han upp sig, men när han kommer ut ifrån butiken har tjejerna redan gått. I guess sensmoralen är att aldrig tänka med kuken?
Trots skildringen av vuxenblivandets antiklimax blir jag påmind om att begäret kan vara motståndets motto. I alla fall det oförlösta begäret och kanske är det tur att vi stannar i det oförlösta. John Updike må vara en av få författare som vunnit Pulitzerpriset två gånger, men han har också tilldelats hederspriset från brittiska Bad Sex in Fiction (priset för dåligt skrivet sex).
