Kristersson är vrålkul i jämförelse med detta
Någon borde ha sagt nej när EU-parlamentarikern ville skriva en barnbok om demokrati
Kunde inte någon tjänsteman ha dragit i nödbromsen? Jag kan nästan se brainstormingmötet framför mig när S-politikern Heléne Fritzon glatt utbrister ”Jag vill skriva en barnbok om EU!” och hennes stab börjar svettas. På en post it-lapp står det ”Djurfarmen”, på en annan ”Klas klättermus”. Fritzon utbrister: det ska handla om djur i en damm i Bryssel som lär sig samarbeta av oss EU-parlamentariker. Och boken ska heta ”Det heter demokrati!”, fast djuren kallar det ”dammokraxi”, fnissar Fritzon. Innan någon hunnit blinka sätter hon sig och skriver på sin propaganda-fabel – som snarare hyllar kol & stål-unionens samarbetstanke än det moderna EU.
Resultatet: ”Det heter demokrati!” – tillsammans med Jesper Lundqvist – är en bok som får Ulf Kristerssons kanelbulle-gram till Macron att framstå som nyskapande humor. Jag får en tvångstanke att skölja munnen med klorin efter att ha läst den högt.
I boken ska den lata ekorren Stoffe reda ut käbblet i dammen utanför parlamentet. Till sin hjälp har han rödspoven Feddy (referensen till den amerikanska centralbanken är antagligen komiskt oavsiktlig) och den beskäftiga lilla flugan Vingla. Tillsammans beger de sig till parlamentet där de lämnar ett medborgarinitiativ om reningsfilter i dammen. En i och för sig rimlig bild av den meningslösa symbolpolitik som det maktlösa parlamentet sysslar med. Djuren inspireras också av demokratin som råder i byggnaden: vid det liggande trädet inför gräsänderna ett ”rablament”. Var sothönsen som sköter ”åtvida-stramningspolitiken” håller till framgår inte.
Nu kan det tyckas fånigt att bli så provocerad av en kass barnbok – men den illustrerar ett stort problem
Var i multiversums alla strängar tänker sig Fritzon att föräldrarna som läser denna bok inte ska dö skämsdöden? ”Det heter demokrati!” är så provocerande usel att jag genast får lust att skjuta av de odrägliga skadedjuren. Nu kan det tyckas fånigt att bli så provocerad av en kass barnbok – men den illustrerar ett stort problem. Sociologen Wolfgang Streeck sade nyligen att vänsterns stora bekymmer i dag – kanske det största – är att man inte lyckats formulera en vettig EU-kritik. Fritzons devota hyllning till unionen symboliserar detta. I förordet skriver Fritzon att hon med boken ville motverka bilden av att EU är långt bort och krångligt. Ett annat sätt att uttrycka det är: EU är odemokratiskt. Ett budskap som vänstern borde trycka mycket mer på.
Själv har jag bara varit i Bryssel en gång. Det enda jag minns var hur nära lobbyistkvarteret låg parlamentet – där demokratins verkliga skadedjur håller till. Jag föreställer mig att dammen ligger där någonstans. Själv skulle jag hellre bada i leran bland George Orwells stalinistiska grisar än ta ett dopp i Heléne Fritzons dammokraxi.
