Texter om sex och sorg är inte förtäckt skryt
Allt beror på hur det är skrivet – det borde vara uppenbart
Till att börja med – folk MÅSTE sluta använda antal tecken som härskarteknik. När Expressens Philip Warkander (förhoppningsvis) är sist ut att böla över kultursidornas självupptagenhet börjar han med att ondgöra sig över att Rebecka Åhlund minsann har fått 10 000 tecken till sitt förfogande för att skriva om ett föräldramöte. Och det ska säga … vad? Det är inte ens särskilt långt. Ska jag berätta det bästa med tecken och ord? Vi löper faktiskt ingen överhängande risk att göra slut på dem. Det är inte som Amazonas regnskog. I morgon kommer nya tecken! Kultursidorna är inte notiser från TT och ska inte vara.
Och den som inte kan se kvalitéer i Christopher Garplinds melankoliska essä i DN i somras kan inte läsa och har ingen fantasi. Att avfärda den som förtäckt skryt över att man är känd och har regelbundet sex är så dumt att det knappt är värt att bemöta. I så fall bör vi inte sluta vid att rensa upp i de jag-fixerade kulturpersonligheterna. När vi ändå är i farten kan de flesta romaner och låtar förklaras irrelevanta. Ska Lana Del Rey verkligen släppa en ny skiva? Där hon ägnar TOLV LÅTAR åt att visksjunga om solnedgångar över Los Angeles?
Som vanligt blir man nyfiken på vad som borde fylla kultursidorna istället för allt babbel. Och som vanligt ges inga förslag – men det är viktigt att man ger en dunkel aura av att läsa väldigt mycket New York Times och London Review of Books. Då kan man tryggt inta positionen att det var bättre förr (det var det knappast) och att Sveriges kulturliv är en ankdamm, utan att behöva definiera den eller erkänna sin egen plats i densamma. Man står en bit utanför och skakar uppgivet på huvudet.
Ett förslag i all välmening: gaska upp er! ”Varför är dessa människors privatliv så intressanta att DN vill sälja texter om dem till mig?” undrar Warkander förtvivlat. Ja du Philip, du måste inte måla upp det som en stor konspiration – den som inte vill läsa behöver inte. Men för egen del är jag nyfiken på människor och tendenser i samtiden. Det finns bra och dåliga exempel på hur detta görs, precis som allt annat.
