Neandertalaren i mig gläds med Svante Pääbo
Nyttan med hans upptäckt? Han ger oss en ”sense of wonder”
När jag fick höra att biologen Svante Pääbo, uppvuxen i Bagarmossen, får årets Nobelpris i medicin/fysiologi blev jag lika glad som när Bob Dylan erhöll priset i litteratur. Jag plockar ner Pääbos självbiografiska vetenskapsbok från 2014 ur bokhyllan: Den är fullklottrad av anteckningar och utropstecken.
Pääbos forskning rör vid människans själva ursprung. En svindelkänsla infinner sig när man läser hans bok Neandertalmänniskan. På spaning efter försvunna gener. Genom ett enormt arbete lyckades hans forskargrupp kartlägga gener i fyrtiotusen år gamla neandertalben. Och då visade det sig att Homo sapiens bär på spår av gensekvenser från en variant av homininer som försvann från jordens yta för tiotusentals år sedan.
Varför dog neandertalarna ut? Det strider forskningen fortfarande om. Kanske utrotades de av oss, kanske klarade de helt enkelt inte av evolutionen. Medan Homo sapiens var beredd att ta sig över väldiga hav och troligen var långt mer kulturellt utvecklade, vågade sig neandertalarna inte ut på samma stora äventyr. Men deras gener bär vi som en gång lämnade Afrika med oss, därför att vi en gång parade oss med neandertalarna.
Genforskningen har revolutionerat såväl våra kunskaper om sjukdomar, om människans ursprung och all slags arkeologi. Men genforskningen utmanar samtidigt våra moraliska föreställningar när ny teknik gör det möjligt att klippa och klistra i allt DNA. 2020 gavs kemipriset till de kvinnliga forskare som utvecklade den så kallade gensaxen.
I denna revolution av genforskningen står Svante Pääbo för en helt avgörande insats. Att han ensam får medicinpriset är ovanligt. Men det roliga är också att han är så noga med att påpeka att forskningen han får pris för verkligen var ett kollektivt arbete, inte verket av ett ensamt geni.
Priset till Pääbo gläder mig också för att det i första hand är grundforskning som belönas – man slipper kanske nyhetsjournalistikens ständiga men inskränkta fråga: Vad har vi för nytta av det här i vardagslivet? Här är nyttan den svindelkänsla, ja den sense of wonder, som Pääbos upptäckter gett oss. Våra kroppar bär en lång, lång historia som är så mycket större än den individuella och det ör en tanke som befriar.
Kanske kan också hans uppenbarat progressiva personlighet göra en och annan kulturskribent mindre fientlig mot naturvetenskap och i synnerhet biologi.
Jag jublar. Och neandertalaren i mig hör jag skratta förnöjt åt att han eller hon inte är bortglömd.
