Soffliggare är ett hot mot vår demokrati
Även Sverige kan ta steget till diktatur – om SD-väljarna och ickeväljarna blir fler
Kan det hända här? Sedan de första tecknen på demokratisk tillbakagång i länder som fram till dess fungerat som goda exempel på steget från diktatur till demokrati – som Polen och Ungern – började denna fråga att ställas även i Västeuropa.
När polacker och ungrare valde mellan politiker som å ena sidan försvarade deras ekonomiska intressen men även uppvisade auktoritära tendenser, och å andra sidan ett politiskt alternativ som var mer demokratiskt men också mindre tilltalande, valde en majoritet det första.
Även om en del forskare och förståsigpåare länge varnat för det allt svagare stödet för demokrati även i Västeuropa, har den dominerande uppfattningen varit att dessa länder är i grunden annorlunda än grannarna i öst. Det har ansetts att kvaliteten på västeuropeiska demokratier visserligen kan naggas i kanten när extremhögern växer sig starkare eller ojämlikheterna ökar, men att det folkliga stödet för själva demokratin som styrelseskick är solitt. Uppfattningen har varit att en uttalat odemokratisk kandidat inte kan vinna val och att den liberala demokratin är här för att stanna. Men stämmer det verkligen?
För att bedöma motståndskraften i Europas demokratier genomförde vi en studie i ett antal länder. Undersökningen innefattar länder som Sverige, som ännu inte har upplevt verkliga försök att undergräva demokratin.
Faktum är att de svenska oengagerade väljarna är den minst demokratiskt sinnade gruppen i hela vår undersökning
Undersökningens utformning gjorde det möjligt för oss att analysera hur väljarna betedde sig när de fick välja mellan demokrati och partilojalitet, politiska prioriteringar eller ideologiska dogmer – just det dilemma som polska och ungerska väljare har stått inför. En stor minskning av röstandelen för en kandidat eller ett parti som går till val på en odemokratisk plattform är tecken på stark demokratisk motståndskraft, det vill säga att väljarna faktiskt straffar sådant vid valurnan. En liten eller obetydlig påverkan på röstandelen är tecken på hög tolerans för auktoritär politik.
Så hur gick det, klarade den svenska demokratin vårt stresstest? I Sverige visade vår undersökning att ungefär en av fem svenskar kommer att överge en kandidat som de annars skulle ha röstat på, om kandidaten bryter mot demokratiska principer. Detta kanske inte låter som mycket, men jämfört med de andra länderna i undersökningen är det den högsta nivån av demokratisk motståndskraft.
Även om resultatet därmed ger stöd åt bilden av Sverige som en av Europas mest stabila demokratier, betyder det inte att det inte finns något att oroa sig för. Faktum är att Sveriges auktoritära potential är stor och består av två specifika väljargrupper: SD-väljare, vilket kanske inte är så överraskande, och icke-väljare, vilket kanske är mer förvånande.
En aktiv och engagerad väljarkår brukar ses som tecken på en sund demokrati, och därför är det ett värde i sig med ett högt valdeltagande. Resultatet av vår studie pekar på att det också finns en annan, farligare potential med den grupp svenska väljare som vänt sig bort från politiken. Faktum är att icke-väljarna i Sverige inte bara är ointresserade av politik, utan att de visar en stor acceptans för auktoritärism. Om och när de engagerar sig i politiken så dras de ofta mot SD. För de politiskt oengagerade svenska medborgarna tycks missnöje med specifika partier eller politiker gå hand i hand med en tveksam inställning till demokrati i allmänhet.
Det är viktigt att slå fast att vi idag inte ser några bevis för att Sverigedemokrater eller oengagerade väljare aktivt anammar auktoritärism. Däremot är dessa grupper mest villiga att tolerera kandidater med auktoritära tendenser, och mer villiga än andra grupper i den svenska väljarkåren att offra demokratiska principer till förmån för kandidater och partier som försvarar deras materiella intressen.
Faktum är att de svenska oengagerade väljarna är den minst demokratiskt sinnade gruppen i hela vår undersökning. I denna grupp och hos SD-väljarna finns ett slags reservoar av tolerans för antidemokratiska strömningar och förslag – en reservoar som svenska politiker med auktoritära ambitioner kan dra nytta av.
Högerextrema partier hävdar ofta att de inte förespråkar mindre utan mer demokrati – särskilt i form av direktdemokrati eller rent majoritetsstyre. Resultaten av vår studie visar dock att det inte stämmer. Vår undersökning visar att SD-väljarna och de politiskt oengagerade är lika obekymrade om huruvida val går rätt till eller inte, som de är av att värna rättsstaten och minoriteters fri- och rättigheter. Det är inte bara den liberala demokratin de är motståndare till – de är helt enkelt mer öppna för auktoritärism och icke-demokratiskt styre överlag. Med andra ord, om SD börjar ifrågasätta legitimitet av val eller på annat sätt undergräva dem, kommer deras väljare och sympatisörer att följa efter.
Frågan kvarstår: kan det hända här, i Sverige? Vår studie bekräftar å ena sidan robustheten i de demokratiska reflexerna hos flertalet, men identifierade å andra sidan scenarier där även Sverige, en av världens viktigaste demokratiska förebilder, på allvar kan utmanas. Det borde politiska och samhälleliga aktörer vara medvetna om.
Filip Milacic är forskare i statsvetenskap vid Friedrich-Ebert-Stiftung och Democracy Institute of Central European University
Övers. Karin Pettersson
