Nog kan lingonplockare lära sig att de rensar dem
Att byta ut ”de” och ”dem” mot ”dom” löser inget problem
Med ett eller annat års mellanrum dyker flocken med språkvårdaraktivister upp med sina ”måsten” och ”nu är det dags” och ”nu skriver jag tammefan dom!” Mest tycks de domma på Expressens kultursida. Med sedvanliga staccato-artiklar.
Just den här säsongen tycks rösterna gärna göra sken av att det skallar ur folkdjupen. Men är folk verkligen lika dumma som det tysta antagandet
tycks förutsätta, och är reformivrarna lika kloka?
Om ett gäng killar ger sig ut på ett kalhygge för att plocka lingon, och sedan lägger de dem i sina korgar eller plasthinkar, är det då oöverstigligt svårt för killarna att förstå att det är de som utför handlingen och att det är lingonen som hamnar i korgen? Eller när de kommer hem och ska rensa bären: att det är de som ska rensa dem.
Eller när tjejerna i ett handbollslag ska sätta press mot motståndarlaget, att det är de som håller i bollen för att hindra dem i det andra laget att komma till skott?
Kan det verkligen vara en övernaturlig uppgift för en modersmålslärare att få ungarna att förstå att när de trycker ner tangenterna på datorn, så slår de ner dem för att det är att de som utför handlingen och det är tangenterna som är dess föremål, dess objekt?
Men att ändra på stavningen av ”de” och ”dem” till ett enda ”dom” innebär ju inte att man rör vid grammatiken
Med den av Lövestam, Lind Palicki, Birkebok, Josephson och andra förenklingsivrare skulle en moderniserat stavad mening kunna se ut så här: ”Dom frågade dom, vad dom ville.” Den innehåller fortfarande ett subjekt och ett objekt, och ska detta översättas till engelska blir det fortfarande ”They asked them, what they wanted.” Precis som om översättningen hade skett från den gamla ortografin: ”De frågade dem, vad de ville.”
Bland dom-arna, som Sara Lövestam, är resonemangen mer högtflygande: ”en grammatisk distinktion som endast finns i skriftspråket men inte i talspråket (utom, i detta fall, hos dialekttalande minoritet) försvinner förr eller senare även ur skriftspråket.” Som om en grammatisk distinktion vore en fråga om ortografi, i det här fallet stavningsregler. Samma sak tycks Olle Josephson vara inne på i sin artikel.
Men att ändra på stavningen av ”de” och ”dem” till ett enda ”dom” innebär ju inte att man rör vid grammatiken. Distinktionen mellan subjekt och direkt objekt (ackusativobjekt) utförs ju fortfarande med hjälp av ordföljd och satsbyggnad. Att stryka ett streck över svårigheten är inte att lösa problemet. Det är bara att blunda och inbilla sig att det därmed ska försvinna.
Skolan ska inte göra sig dummare än sina elever.
