På virtuell visit i de sömnlösas drömland
Bombina Bombast gör VR-föreställning om ett växande problem: ungas svårigheter att sova
Sömnbrist är ett stort och allvarligt samhällsproblem som ökar i hela världen. Att sova dåligt påverkar oss som bekant negativt både psykiskt och fysiskt och i synnerhet hos unga kan sömnbrist få särskilt allvarliga konsekvenser. Därför är det alarmerande att 39 procent i åldersgruppen 16–29 år uppgett i 2022 års nationella folkhälsoenkät att de lider av någon form av sömnbesvär. Lika oroväckande är att förskrivningen av sömnmedel åt barn femdubblats de senaste tio åren.
Otillräcklig sömn under tonåren är förknippat med ångest, depressioner, dåliga studieresultat och försämrad fysisk hälsa. Det konstaterar forskaren Gita Hedin, som har fördjupat sig i ungdomars sömnvanor. I somras lade hon fram sin doktorsavhandling Sleep and insomnia symptoms in adolescence vid Lunds universitet.
Ofta pekas digitala skärmar och sociala medier ut som våra värsta, sömnstörande syndabockar. I Gita Hedins avhandling framgår också att många unga själva upplever sig ha svårt att logga ut för att gå och lägga sig på kvällarna. Men utifrån sin forskning drar hon slutsatsen att det inte enbart går att skylla ungdomars sömnproblem på mobilen. Det finns också tydliga samband mellan socioekonomiska förhållanden och sömnvanor. Sociala problem, trångboddhet, fattigdom och förutsättningar för fysiska aktiviteter kan också kopplas till ungdomars dåliga nattsömn. Likaså tenderar stress och press från skolan att bädda för sömnlösa, onda cirklar med dåliga skolresultat som genererar ännu mer oro och mer stress, vilket ger ännu sämre sömn och spär på den psykiska och fysiska ohälsan. Och så vidare.
24-timmarssamhället är här för att stanna och vi måste finna ett sätt att leva i det
Att tro att alla ungas sömnproblem enkelt skulle kunna lösas med skärmförbud eller insomningspreparat vore alltså ett misstag. Problemen är mer komplexa än så, precis som det är komplext och fyllt av utmaningar att växa upp, menar Gita Hedin. Men det har givetvis inte blivit lättare att sova gott, för någon, i vår ständigt uppkopplade tillvaro.
”24-timmarssamhället är här för att stanna och vi måste finna ett sätt att leva i det”, skriver Hedin i sina slutsatser, och hon anser att ungdomars sömnproblem måste tas på allvar och att vi måste lyssna på dem. Något som tydligt framgått av hennes forskning är att många unga gärna vill prata om sina sömnproblem, i skolan och med vuxna, för att få stöd och hjälp att hitta bättre sovstrategier.
Intressant nog plockas denna önskan nu upp av ett nytt, svenskt virtual reality-scenkonstverk. Slumberland är en typiskt bra konversationsöppnare på temat som har skapats av det Malmöbaserade scenkonstkompaniet Bombina Bombast samt koreografen och programmeraren Robin Jonsson. Manuset av Emma Bexell Stansic bygger på intervjuer med sömnstörda 16-20-åringar i Malmö, och urpremiären ägde rum på den internationella dokumentärfestivalen i IDFA i Amsterdam i november.
I Slumberlands drömska VR-landskap ledsagas deltagarna i realtid av två dansare i body motion-dräkter. Likt digitala sömngångare får man här besöka tre ganska typiska tonåringars sovrum och höra dem berätta om sina sömnproblem. Om hur de varje natt försöker ta sig över olika hinder för att nå drömmarnas land, och om hur de föreställer sig sitt eget perfekta, trygga Slumberland. Under en stor stjärnhimmel brer mängder av sängar ut sig, där ännu fler ungdomars berättelser om sömnlöshet ligger inkapslade i interaktiva, lysande stjärnor. Avslutningsvis får alla deltagare hjälpas åt samla ihop dessa sömniga röster i ett slags omslutande, rogivande sömnritual.
När jag stiger in i Slumberland från en mjuk sovrumsmatta med kuddar i ett tillfälligt scenrum vid Stadsgårdsterminalen i Stockholm, tillsammans med min 17-åriga son och två andra deltagare, befinner sig den ena av Slumberlands ciceroner fysiskt i Oslo. Den andra agerar från ett rum på våningen över oss, och tekniken som styr denna virtuella drömverklighet där vi möts sköts från Malmö. Bakom denna till synes ganska enkelt designade VR-dokumentär ligger alltså ganska avancerad teknik, med scenkonstens mått mätt.
Att valet av teknisk plattform föll på Meta, alltså Facebooks moderbolag, förklarar kreatören Robin Jonsson med att de erbjuder så pass bra och stabil teknik för denna typ av interaktiv virtual reality över nätet. Han håller med om att det är lite ironiskt att ta hjälp av just detta stora, stygga techföretag för att gestalta just detta stora samhällsproblem. Zuckerberg och hans kumpaner ju haft minst sagt bärande roller i det digitala spelet om vår uppmärksamhet, när de medvetet valt att designa sina plattformar för att tjäna pengar på sömnlösa människors scrollande.
Slumberland är ett slags motsats — en koncentrerad VR-upplevelse på en knapp timme som lugnt och behagligt väcker flera intressanta frågor om sömnlöshetens komplexa problematik. Ungefär som om Jon Blund hackat Metaverse för att sprida sitt viktiga budskap.
