Syrier vet precis vad Ukraina går igenom
Solidariteten handlar inte om geografisk närhet utan om bitter erfarenhet
Nej, engagemang kommer inte alltid ur geografisk närhet. Fråga syrierna. Hade vi mätt solidaritet utifrån visad medkänsla skulle man tro att Ukraina är Syriens grannland.
Kremls attack mot Ukraina har triggat i gång starka känslor och en vilja att visa stöd bland syrier från hela världen.
En student i Sverige skriver på sociala medier ”ingen vet hur brutalt Ryssland kan vara mer än vi syrier, vi har levt med den brutaliteten i sju år nu. Vi är med ukrainare i själ och hjärta”. En journalist i exil skriver att motståndet i Ukraina väckt nytt hopp bland syrier, att motståndet kan segra även i Syrien.
Liknande solidaritetshälsningar och inlägg har skrivits i olika mediekanaler i Mellanöstern, bloggar, artiklar, poddar, Facebook och Twitter. Budskapen är mycket lika, från syrier som själva tvingats på flykt. När det stod klart att Ryssland skulle invadera Ukraina var det många som snabbt fattade vad kriget skulle bli, någon skrev ”déjà vu”. En liten grupp ordnade till och med en demonstration inne i Idlib i nordvästra Syrien, en annan gjorde en muralmålning till stöd för Ukraina på en vägg av vad som en gång var ett hus. Förövaren i Kreml har enat offren.
Viktigast av allt är att civila hjälparbetare inte etablerar stora eller fasta högkvarter eftersom de också kommer att bli måltavlor för ryska bomber
Andra har delat med sig av praktiska kunskaper som byggts upp under de sju svåra åren. Hjälporganisationen Vita hjälmarna har erbjudit personal och sin erfarenhet. Just nu spelar de in videofilmer som instruerar ukrainska civila hur man hanterar raketer som inte exploderat och hur man bäst evakuerar en byggnad under attack.
Ukrainare uppmanas också att arbeta i mindre enheter, fyra till fem personer i varje, utspridda geografiskt, och att köra små fordon som lätt kan ta sig till en drabbad plats. Viktigast av allt är att civila hjälparbetare inte etablerar stora eller fasta högkvarter eftersom de också kommer att bli måltavlor för ryska bomber, menar Vita hjälmarna.
Solidariteten som syrier uppvisar är sprungen ur en delad erfarenhet. Den här veckan är det elva år sen upproren i Syrien började. Att kriget hållit på i över ett decennium beror till stor del på Ryssland, som genom sitt veto i FN:s säkerhetsråd stoppat alla initiativ att få slut på det. Sedan 2015 deltar Ryssland också militärt på Bashar al-Assads sida.
Alla vi som närstuderat Rysslands agerande och propaganda har lärt oss att se mönstren, och likheterna är kusligt många. Mariupol är på väg att bli Ukrainas motsvarighet till Douma. En stad omringas, tillgången på mat, vatten och förnödenheter stryps för att pressa motståndaren att ge upp. Därefter intensifieras våldet allt eftersom.
Många syrier känner en sorts plikt att säga ”låt inte det här hända igen”.
