Allt Putin gör i Ukraina har han testat i Syrien
För Ryssland har båda krigen samma ideologiska källa: stoppa spridningen av liberala, demokratiska värden
Det har varit chockerande att följa hur svenska medier rapporterat om och analyserat Rysslands invasion av Ukraina, och samtidigt lämnat Rysslands pågående krig i Syrien okommenterat.
”Syrien har varit ett laboratorium för rysk krigsföring. Nu tar han sina metoder till Ukraina”, förklarade den tidigare israeliska arméöversten Udi Evental i Haaretz förra veckan. Kreml har kunnat löpa fritt militärt i Syrien; testat vapen, strategier och övat sin militär.
Det var när den syriska regimen 2015 förlorade kontrollen dels över den norra provinsstaden Idlib till rebeller och dels i öst till IS, som Ryssland valde att gå in militärt på Bashar al-Assads sida. Syrien är Rysslands främsta allierade i Mellanöstern och i september samma år inleddes ett brutalt ryskt flyg- och missilangrepp.
Den ryska militären påstod att den enbart attackerade ”terrorister” men vittnesmål från marken och människorättsorganisationer visade att attackerna upprepade gånger riktades mot moderata rebellgrupper och mot civila områden. Östra Aleppo och Ghouta brändes ner till marken. Krigsförbrytelserna har avlöst varandra men ingen har kunnat, eller velat ställa Ryssland mot väggen. Det här har stärkt Putin.
Roland Dannreuther, professor i internationella relationer, menar att nyckeln till Rysslands framgångar i Mellanöstern har varit att ”man resolut och effektivt blottlagt västmakternas underliggande tvivel och obeslutsamhet”.
För Ryssland är kriget mot Ukraina, precis som bevarandet av Bashar al-Assad i Syrien, ideologiskt motiverat. Det handlar inte enbart om fysiskt territorium utan är i båda fallen lika mycket ett krig om idéer, att vara en alternativ modell till den västerländska liberala demokratin.
I Ryssland ansågs inte upproren där och i Nordafrika vara genuint folkliga utan planterade av väst, i syfte att skapa kaos för att senare kunna ta kontrollen
Aggressionen som vi har sett mot Ukraina är delvis en effekt av arabiska våren, menar Roland Dannreuther och länkar ihop annekteringen av Krimhalvön med händelseutvecklingen i Mellanöstern. I Ryssland ansågs inte upproren där och i Nordafrika vara genuint folkliga utan planterade av väst, i syfte att skapa kaos för att senare kunna ta kontrollen.
Dessa uppror, liksom tidigare ”färgrevolutionerna” (rosenrevolutionen i Georgien 2003 och orangea revolutionen i Ukraina 2004) fick absolut inte sprida sig till Ryssland. Förklaringen är enkel och banal: de anses skapa oordning och nya samhälleliga spänningar, pådrivna av en opposition manipulerad av väst.
Sammanbrottet i Libyen fick inte återupprepa sig i Syrien. Och ännu viktigare, det fick definitivt inte hända i Ryssland eller i närområdet, som i Ukraina.
För att mota bort ”västinriktade” influenser använder Kreml sin effektiva propagandaapparat mot sådant som tycks länka Mellanöstern med västvärlden, till exempel NGO:s verksamma i området. Tyvärr har mycket av Putins propaganda gått hem globalt, även hos svenskar. Allt från delar av ”68-vänstern”, som i antiimperialismens namn svalt allt med hull och hår, till extremhöger och islamofober. De har konsumerat ryska statskontrollerade medier som RT och Sputnik och förenas i sitt hat mot etablerade medier (som anses ljuga för sina befolkningar).
När bilder på småbarn som drogs ut från sönderfallna skolbyggnader fick spridning på nätet bestämde sig den ryska propagandaapparaten för att förinta organisationen
En av de mest kända och kännbara kampanjerna riktades mot Vita hjälmarna, en civil räddningsorganisation som arbetade i rebellkontrollerade områden i Syrien. Vita hjälmarnas räddningsarbetare filmade sina aktioner i realtid. När bilder på småbarn som drogs ut från sönderfallna skolbyggnader, nedskjutna av ryska stridsflygplan, fick spridning på nätet bestämde sig den ryska propagandaapparaten för att förinta organisationen. Det räckte med att så tvivel, haka i redan etablerade fördomar och rädslor i väst – man anklagade organisationen för att ha samröre med al-Qaida. Även om det inte var sant så lyckades det tvivlet krossa hjälporganisationens rykte.
Kampanjen mot Vita hjälmarna är nu på väg att upprepa sig i Ukraina. Förra veckan gick ryska försvarsdepartementets talesman Igor Konashenkov och anklagade ukrainska styrkor för att ”iscensätta provokationer baserade på mönster som används av de vita hjälmarna”, och pekade på ”fejkade videoklipp” som påstås visa civila dödsfall.
Raed al-Saleh, chef för Vita hjälmarna, gick förra veckan ut och gav sitt stöd till ukrainarna. Han uppmanade sina ukrainska kollegor att ha Go-Pro-kameror monterade på sina hjälmar för att dokumentera ryska kränkningar i realtid och för framtida bevisföring. Han påpekade också att bilderna av byggnader som förvandlats till spillror i Ukraina var deprimerande bekanta: ”I sju år har vi lidit av det som sök- och räddningsteamen lider av i Ukraina i dag”.
Många analytiker menar att kriget i Ukraina kommer att få globala effekter. Det är helt sant, men den snöbollen började rulla redan i Mellanöstern. Krig som tycks vara långt borta är många gånger närmare än vad vi felaktigt tror.
