Nu måste Israel kastas ut från Eurovision
Festen kan inte fortsätta som vanligt medan tusentals barn dödas
På lördag ställer sig barnfavoriterna Samir & Viktor på scenen i Malmö och framför sitt bidrag ”Hela världen väntar” under Melodifestivalens första delfinal. En vecka senare, i Göteborg, sjunger Fröken Snusk ”Unga & Fria”.
Under den tid som passerar mellan dessa två mellobidrag hinner ungefär 1 500 personer dödas i Gaza, om Israel fortsätter att bomba och skjuta människor i samma tempo som de gjort sedan den 7 oktober.
De flesta av de som Israel dödar kommer att vara civila. Och väldigt många av dem kommer att vara barn. Ungar i precis samma ålder och med samma livsvilja som de barn som entusiastiskt bänkar sig framför mellon varje lördag.
Spröda röster som försöker sjunga med, lär sig texterna. Som dansar. Som lemlästas, står med sotiga ansikten och bortsprängda ben.
Om Israel fortsätter att döda palestinier i samma takt, kommer ytterligare 25 000 ha fått sätta livet till när Israel intar Eurovision-scenen i Malmö i maj. Runt 10 000 av dem kommer att vara barn, om fördelningen ser likadan ut i morgon som i går.
Vi vet inte om Benjamin Netanyahu kommer att sitta kvar då, vi vet inte om det kommer en vapenvila innan dess, vi vet inte om den israeliska gisslan har släppts vid det laget och vi vet inte om kriget till och med är över.
Vi kan hoppas och önska.
Men inte mycket tyder på att Israel är på väg att avbryta sitt krig.
Ingenting vittnar om att de är på väg att börja respektera folkrätten, avbryta ockupationen eller upphöra med expansionen och bosättningarna. Det finns ingen enda liten antydan till en israelisk uppgörelse med det apartheidliknande system som förtrycker delar av befolkningen i dag. Tvärtom: Det mesta pekar på att de kommer att fortsätta döda civila palestinier i ”en omfattning som saknar motstycke under min tid som generalsekreterare”, som FN:s António Guterres uttryckte det nyligen.
Med vetskapen om att det är åt det hållet vi är på väg, och kunskapen om det som redan hänt, är det häpnadsväckande att bara Vänsterpartiet driver frågan om att Israel bör stoppas från medverkan i Eurovision.
Kan landet, vars militär utför dessa fruktansvärda handlingar på mandat från landets folkvalda, behandlas som vilken demokrati som helst?
Att hindra Israel från att medverka i en glättig musiktävling är inte det allra viktigaste Sverige kan göra, en regering som högljutt kräver permanent vapenvila, fred och respekt för folkrätten hade gjort större skillnad.
Det hindrar inte att frågan är relevant: Hur kan festen bara fortsätta?
Just nu pågår, internationellt och i Sverige, en debatt om huruvida slakten i Palestina redan i dag ska klassas som ett folkmord. Eller om vi ska vänta och se vad rättsprocesserna säger. Eller om det kanske bara rör sig om omfattande krigsbrott – men inte ett regelrätt folkmord.
Internationella domstolen ICJ:s meddelade i fredags att de kommer att fortsätta utreda Israels krigföring, och ställde krav på att Israel omedelbart vidtar åtgärder för att förhindra folkmord i Gaza. Samt att de ingriper mot och bestraffar uppvigling till folkmord. Det är viktiga besked.
En flera år lång väntan på en riktig dom ligger framför oss. Men världen, och där ingår Sverige, måste redan nu våga slå fast att det som sker i Gaza är orimligt och oacceptabelt.
Kan landet, vars militär utför dessa fruktansvärda handlingar på mandat från landets folkvalda, behandlas som vilken demokrati som helst? Det är frågan som föranleder viljan att stoppa dem från medverkan i den folkfest Eurovision Song Contest ändå är.
EBU, som arrangerar tävlingen, har meddelat att Israel är varmt välkomna.
När Ryssland inledde sitt brutala krig mot Ukraina meddelade Sveriges Radios vd Cilla Benkö, som sitter i EBU:s styrelse, att ”det finns gränser för vad en medlem kan göra inom gränsen för EBU”, och stoppade Rysslands deltagande. Rätt och rimligt. Men följden av det uttalandet, och oviljan att säga nej nu, visar att Benkö och EBU tycker att Israels massmördande av civila inte passerar den gränsen.
I Island debatteras frågan för fullt, och det kan bli aktuellt för landet att hoppa av Eurovision Song Contest om inte Israel stoppas från medverkan, ett krav som formulerats av bland annat FTT, den isländska motsvarigheten till SKAP (Sverige kompositörer och textförfattare).
Även i Gaza kommer barnskriken att höras hela våren, från gator och ruiner, via mobilkamerorna, ända in i svenska hem
I Finland har fler än 1 400 artister ställt sig bakom ett krav på att Israel ska kastas ut från tävlingen, bland undertecknarna finns artister som tidigare deltagit i den finska melodifestivalen.
Och nog finns det goda skäl att fortsätta pressa på. För EBU är förstås beredda att ändra sig om kritiken blir tillräckligt hård, de antyder det till och med själva i sin kommentar om varför Israel får vara kvar i tävlingen: ”För tillfället råder en inkluderande attityd mot israeliska deltagare i stora tävlingar” (min kursivering). Den attityden kan snabbt förändras.
I Sverige kommer man under våren som vanligt att kunna höra barnrösterna eka från varje förskolegård, när de vrålar fram sina favoritlåtar från Melodifestivalen, dag efter dag. Även i Gaza kommer barnskriken att höras hela våren, från gator och ruiner, via mobilkamerorna, ända in i svenska hem. Men de sjunger inte, de ropar efter sina dödade föräldrar och sina förlorade syskon. De skriker för att någon ska höra dem, hjälpa dem.
