Skojarna ljuger sig blåa i miljödebatten

Robert Collin

Gröna Bilister värsta scharlatanerna

Det finns för många skojare i miljödebatten.

Gröna bilister är de värsta scharlatanerna men nästan varje dag poppar det upp nya stjärnor som vill vara med och hugga för sig av klimatkakan.

Senast var det tre professorer, två i ”industriell organisation” och en i ”transportekonomi” som skrev ett debattinlägg i DN (lördag 19 januari).

De påstod att den planerade kringfartsleden runt Stockholm skulle leda till en ”exploatering av amerikansk modell”.

Utan kringfartsleden, men med fördubblade biltullar, skulle däremot Stockholms ”europeiska karaktär” stärkas.

Vad är det för skitsnack?

Varenda halvstor stad i Europa har redan en eller flera kringfartsleder, för att slippa leda in trafik för nära stadskärnan.

I USA däremot skärs varje stad med självaktning sönder av en eller flera motorvägsleder. Inte minst Detroit där nätet av motorvägar kors och tvärs genom bebyggelsen förfärar.

Det räcker att resa till Malmö för att

studera en rejäl kringfart med motorvägsstandard och säker, effektiv och miljövänlig transport förbi stan.

Nej, Essingeleden kan inte fortsätta att vara enda sättet att ta sig förbi eller genom Stockholm.

Dels är den för sårbar (tänk om Lodbrok fått leden att rasa samman helt. Vilket skräckscenario om vi stått utan förbindelse mellan norr och söder annat än över Malmarna.)

Dels är den för liten redan i dag. Det kan ta en timme från Globen till Norrtull i rusningstrafiken, med allt det betyder för miljön.

Att folk blir galna när de sitter fast i kön gör ju inte saken bättre.

Men de som har råd betalar gärna 40 kronor och kör rätt genom stan på tio minuter.

Om tullen fördubblas finns det fortfarande folk som gärna betalar 80 kronor, och reser ännu snabbare genom stan.

Visst är det härligt med valfrihet.

Men värsta skojarna är ändå Gröna Bilister med proffslobbysterna Mattias Goldman och Jakob Lagercrantz i spetsen.

De får ett medieutrymme som saknar alla proportioner, i synnerhet om man ser till föreningens medlemsantal som år efter år står och stampar runt 1 000 själar.

Gröna Bilisters käpphäst är att etanol är bra och fossilt dåligt.

Jag har suttit tillsammans med Jakob Lagercrantz i timmar och försökt få honom att förklara hur etanol kan ge noll i CO2-utsläpp.

Alla, i alla fall nästan alla, har ju börjat acceptera att etanol kräver olja i framställningsprocessen.

Men inte Jakob Lagercrantz.

Ett av de värsta exemplen är fransk etanol framställd ur landets enorma överproduktion av vin. Där går det åt 110 procent olja för att tillverka 100 procent etanol. Och dessutom en massa EU-bidrag.

Det börjar med EU:s stora jordbruksbidrag som gör att det finns alldeles för många franska bönder och att de producrar alldeles för mycket av helt fel grejer.

År efter år tillverkas 30 procent mer vin än det går att sälja.

Överskottet bränns till etanol, som blandas i bensin.

”Ja, men Sverige importerar inte vinetanol”, säger Lagercrantz.

Men då ljuger han. För Sverige köper där det är billigast, och en hel del kommer från Frankrike.

Men även om han hade rätt i sitt påstående att vi bara köper sockerrörsetanol från Brasilien så har han fel.

För även den tillverkas med hjälp av olja. Konstgödningen framställs med hjälp av olja och traktorerna som plöjer åkrarna och lastbilarna som kör sockerrören till bränneriet drivs med diesel.

Flygplanen som besprutar fälten använder olja men mest olja går åt i själva processen, i själva bränneriet.

”Men det där är gamla fakta”, säger Lagercrantz, och ljuger så tungan blir blå. För det är just den gamla teknik som fortfarande används.

Det finns en massa drömmar om etanolframställning utan användning av olja, och utan att skördearbetarna har slavlika kontrakt. Och utan att man använder grödor som skulle göra större nytta som mat i fattiga länder.

Men det är bara drömmar än så länge.