Etanolen är glömd – nu pratar alla om el

Uppdaterad 2011-07-21 | Publicerad 2011-07-20

Det finns ingenting som är så svårt att sia om som framtiden.

Vi som läste Teknikens Värld på 1960-talet visste att bilarna skulle flyga 1990. Och de som lyssnade på Gröna bilister, eller på Maud Olofsson för den delen, för fem år sedan, var ju helt säkra på att snart skulle alla bilar drivas med etanol.

Etanol, frälsningen från det tidiga 2000-

talets katastroflarm om koldioxideffekten. Jag är rädd att även denna tidning har larmat om CO2 och mer än en gång hävdat att bara etanolbilar kommer att ha ett anständigt

andrahandsvärde.

Nu vet vi bättre. Etanolbilarna är stendöda. Knappt några bilar har så dåligt andrahandsvärde. Och CO2-larmen har lämnat löpsedlarna och tidningarnas förstasidor. Ändå vet vi (och nu är vi säkra!) att oljan snart är slut. Vi måste hitta alternativ till bensin och ­diesel.

Jag var i Berlin sista veckan i maj. På Michelin Bibendum, världens viktigaste miljö- och teknikseminarium för bilar.

Såg vi några bilar som kunde flyga?

Nej. Såg vi några extra miljöanpassade etanolbilar? Nej, ingen alls.

Men vi såg elbilar i parti och minut. Från de stora kända biltillverkarna och från små teknikfirmor.

I dag tror vi att elbilen lösningen på problemen, framtidens bilar. Men i morgon kan verkligheten ha kommit ikapp, För hur ren är egentligen el från kolkraft?

Men på Bibendum handlade det alltså mest om elbilar och laddhybrider. Det var laddstolpar och elsladdar överallt. Och bilar som inte kunde köras fast alla journalister var så sugna, för de var på laddning.

Alla tillverkare pratade om snabbladdning, men då gick propparna på Tempelhof där mässan höll till, så då tog det ännu längre tid.

Berlins legendariska flygplats Tempelhof är alltså inte anpassat för att ladda elbilar.

Men det är inte vad jag vill skriva om, utan om att tidens tecken är elbilen. Inte etanol. Inte bilar som kan ­flyga. Utan om bilar som drivs med el. Även om elen i många länder ­inte alls är så ren.

Volvo visade upp elbilen C30 (finns redan en testflotta), laddhybriden V60 (finns 17 prototyper) och nya snåldieseln V50 (säljstart nu). Alla tre precis rätt i tiden.

Renault visade upp sin fyradörrars eldrivna Mégane med namnet Fluence som har batterier som kan bytas på ett par minuter. Men ingen tror att batteribyten är framtiden, inte ens Renault.

De mest hängivna entusiasterna hoppas på laddning under färd. Alltså att vägen har en elledning under asfalten och att bilen laddas med så kallad induktion när man kör.

Venturi är en fransk tillverkare av extrema sportbilar. Men pengarna tjänar man på att konvertera Citroën Berlingo till eldrift och sälja till franska postverket. På Bibendum visade man upp en sportbil som byggs i samarbete med Michelin, som faktiskt har konstruerat motorerna. En, eller rättare sagt två, i varje hjul. En som driver bilen och en som tar hand om fjädringen. Finessen är att bilen inte lutar i kurvorna och inte niger vid inbromsning. Framtiden? Kanske.

Michelin höll också till i cykelstallet med en hopfällbar elcykel. Vi fick skriva på ett papper att det var på egen risk, sätta på en hjälm och sen var det bara att dra i väg på cykelbanan. Michelins hopfällbara gick i max 25 km/tim, då slipper man försäkringskrav, men tyska hojen Grace gick i 50 km/tim. Ruggigt!

Då var franska Mia lugnare. En elbil med plats för tre och mässans överlägset charmigaste formgivning. Det är Volkswagens förre designchef Murat Günak som hållit i ritstiftet. Produktionen startar nu, priset är 22 000 ­euro och årets produktion på 4 000 bilar är snart slutsåld. Grym! Norge som har bra statlig rabatt på elbilar har redan en importör, men Sverige finns inte ens på Mias ­karta. Än.

Men om lilla Mia var charmigast så var nog franska Ligiers ”Horisontella hiss” mest innovativ. ”Hissen” är ett eldrivet fordon som kör en förutbestämd slinga utan förare.

Staden Clermond Ferrand har redan kört ett gäng hissar för att köra den kilometerlånga sträckan mellan en spårvagnshållplats och stadens sjukhus.

Kanske är framtiden redan här. Elbilen har sin nisch i stadstrafiken medan laddhybriden blir familjens förstaval. Eller så är båda två parenteser medan vi väntar på bränslecellbilens genombrott. Fast den behöver ju också el, från kolkraft...

Kanske har framtiden redan varit.

Följ ämnen i artikeln