Mittfilsmarodörerna ligger bäst där de är
Publicerad 2013-10-09
Livsfarligt när dåliga förare byter fil
Mittfilsmarodörerna: Lätt irriterande eller förtjänande av dödsstraff?
Jeremy Clarkson talar ut.
Nu tar brittiska regeringen i med hårdhandskarna. Och jag bara gäspar. Regeringen tar alltid i med det ena eller det andra. Invandring. Farliga hundar. Bröstvårtor på tidningsomslag. Det är alltid samma sak. En man i kostym visar sig i tv och säger ”nu får det vara nog”.
Just den här månaden tar regeringen i när det gäller slarviga bilister, eller som det heter i verkligheten: Peugeotförare. En man i kostym sa nyss på tv att ”vi tar i på allvar”. Och sedan berättade han vad detta innebär: lite högre böter för de som slarvar i trafiken.
Detta tyckte bilistorganisationerna om. När en sådan grupp kontaktades av Daily Mail svarade en talesman på följande sätt: ”Citera mig precis hur du vill. Jag bryr mig inte. Jag bara älskar att se mitt namn i tryck.” I ett följande tv-program hoppade en man med förfärlig tröja upp från publiken och frågade, till dånande applåder: ”När kommer Cameron och hans stockkonservativa regering att inse att vi har fått nog och att man äntligen måste ta i på allvar?” Och sedan skrev diverse krönikörer sina små texter om hur bra det var med lite högre böter, eller inte bra. Och nu kommer ingenting att hända.
Låt oss titta på det här med att hänga i bakhasorna på framförvarande bil. Det kan nu ge omedelbara böter på 100 pund (cirka 1 000 kronor) och därmed är förseelsen, som domstolarna ser det, lika allvarlig som ett inbrott, ett mindre mord eller som att med ett slagträ drämma till en gammal dam i ansiktet. ”Bra” tjoade Miljöbritannien. ”Jag hatar att ha någon alldeles efter bilen och jag ska definitivt rösta konservativt nu när de där bilförarna får samma straff som våldtäktsmän.”
Visst. Jag förstår. Och mer precist: hur ska man få fatt i de där som kör alldeles för nära? Polisen? Du skojar. Vilken polis? Numera sysslar 64 procent av poliserna med att utreda telefonskojerierna, 30 procent utreder vad numera döda discjockeys egentligen gjort, fem procent sysslar med mord, våldtäkter och motterrorism, och då är det bara en procent kvar för övriga fall.
På motorvägarna finns trafikpolisen och deras jobb är att stänga av alla filerna för minsta småsak – mer än så gör de inte. Man ser aldrig en riktig polisbil, och det betyder att det inte finns någon som kan ta i med de omtalade hårda handskarna. Men låt oss ändå säga att de är där. Hur avgör de avståndet mellan två bilar som kör åt samma håll som polisbilen och i 110 knutar? Och vad är för nära? Det vet man bara om man själv ligger först och i backspegeln kan se finnarna på förarnäsan i bilen som ligger efter ens egen. Men man kan inte se den saken från en annan bil.
Hur som helst: Låt oss anta att det verkligen finns en polis i trakten och att han eller hon misstänker någon för att köra för nära. Vad händer då? Föraren säger att han inte alls låg för nära, han vägrar betala böterna och i rätten blir det dödläge. Det gjorde du visst. Det gjorde jag inte. Det gjorde du. Det gjorde jag inte. Bevisa det. Konstapel Hatisk påstår det. Han har fel. Det har han inte. Det har han.
Faktum är detta: Att köra tätt bakom andra bilar är både farligt och oförskämt. Men hellre än att lösa problemet genom att bromstesta föraren bakom ens egen bil, vilket oftast slutar med en olycka, eller att vänta på regeringens mångomtalade hårdhandskar, som aldrig lär materialiseras, har jag följande förslag: Kör åt sidan och släpp fram Audin.
En annan förseelse som hårdhandskarna ska ta itu med gäller telefonerande under körning. Den saken är faktiskt inte farlig. Att skicka SMS är farligt men inte att prata i telefon, såvida man inte är spritt språngande galen eller missbildad på något sätt. Och så är det det där med att köra mot rött ljus. Hmm. Jag tänker. Nu är jag 53. Har jag någonsin sett någon som med berått mod kör mot rött? Då och då har jag sett någon som chansat och slunkit över på gult, men någon som seglar igenom på rött? Nix. Det har jag aldrig sett. Så regeringen kan lika gärna slå ner på talande hundar eller möss som spelar musik för högt. Numera kan man också få böta 100 pund om man inte använder bilbältet. Jag vill inte ens snacka om saken. Jag använder bälte för att det är klokt. Men om andra inte vill göra det så är det deras ensak. Det rör i varje fall inte kommunikationsministern.
Men den stora grejen, nyheten som fick de största rubrikerna, är att folk som ligger i mittfilen (när det är tre åt varje håll) ska åtalas, bötfällas och eventuellt slaktas. Nu kan jag höra hur folk över hela landet andas ut. ”Yes!” skriker ni allihop. ”Äntligen ett tillslag på det vi hatar ännu mer än bidragsfuskande pedofiler. Folk som kör i mittfilen borde avrättas.” Hmm. Jag är inte alldeles säker på den saken, för sanningen är att man då skulle behöva avrätta varenda bilist i hela landet.
En gång i tiden, under det tidiga 70-talet, körde folk alltid i mittfilen, och det var irriterande. Men det där var längesen. I dag är det oftast så mycket trafik på motorvägarna att det är omöjligt att inte köra också i mittfilen.
Jag har studerat saken ganska ingående och innan ni börjar flämta och skriva arga brev ber jag att få tala till punkt.
Nästa du gång du kör motorväg ska du hitta någon (lätt gjort) du tycker både kunde och borde flytta på sig. Det kommer att ta sin tid eftersom innerfilen i allmänhet är packad med lastbilar som håller 100 kilometer i timmen. Men låt oss anta att du hittar någon, som tröskar fram i mittfilen och med hjärnan på tomgång. Detta är förstås inte den sorts människa som man klassar som god bilförare.
Och folk som inte är duktiga bilförare har problem när man ber dem göra någonting komplicerat, som att byta fil. Men låt oss säga att de verkligen byter till innerfilen. Vad händer då? Förr eller senare kommer de ikapp en lastbil och då måste de köra om. Detta får dem att gripas av panik. Skallen kommer att snurra runt, som Linda Blairs gjorde i Exorcisten, medan de tittar i backspeglarna efter en lucka de kan använda. Men de gör en felbedömning. Och eftersom deras tvåliters diesel-Peugeot inte är särskilt pigg blir någon annan tvungen att bromsa. Och det betyder att det längre bak i fältet kommer att ske en olycka. Någon kanske till och med dör.
Om man räknar in alla dessa faktorer kanske det hade varit bäst för alla om den där Pegan hade tröskat vidare i mittfilen i stället för att lägga sig i det körfält somliga kallar förlorarfilen. Men inte fasen är det en förlorarfil – det är ju lastbilsfilen! Den har med tiden blivit just precis det. Och det betyder att de där mittfilsåkarna i själva verket ligger i innerfilen på en vanlig motorväg med två körfält åt varje håll.
Att byta fil är inte alls särskilt svårt om man är en vaken, alert och någorlunda duktig chaufför. Det är som att byta byxor. Men folk som kör bil och samtidigt lyssnar på Vera Lynn (fältartist under Andra världskriget, reds anm) kan ofta bringa ett förebud om någon annans död. Det är just därför som jag är så glad över att de här hårdhandskarna med all säkerhet inte kommer att användas. Det finns ju ingen som kan se till att det blir som myndigheterna har tänkt sig.
En mycket bättre lösning är att bredda motorvägarna. Men detta är inte populärt och kommer att tvinga Miljöbritannien att rösta på Labour. Det är därför som ingen konservativ någonsin kommer att rösta för förslaget. I stället kommer de att försöka göra något åt nätporren.
Publicerad i Top Gear 246, augusti 2013. Översättning: Peter Haventon © bbc magazines
