Jag kör ofta olagligt fort
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-07-24
Ibland gör jag det av misstag, ibland är det en kalkylerad risk. Det skäms jag inte för
Klockan klämtar även för mig. De som är ute mycket på vägarna kör någon gång för fort. Ibland som en kalkylerad risk, ibland av rent misstag.
Att hålla 110 på tomma motorvägar eller 90 på breda fina landsvägar är svårt, att hålla 70 på Stockholms motorvägsutfarter vid lågtrafik nästan omöjligt.
Jag är inte stolt, men jag skäms inte heller över att jag ofta kör för fort.
För ett par dagar sedan körde jag in i Gottröra i 70, fast det är femti i byn och jag aldrig skulle köra för fort där som en kalkylerad risk. Jag satt i andra tankar och missade skylten. Kom på mig efter hundra meter och tvärnitade ner till lagstadgad hastighet. Gottröraborna ska inte behöva stå ut med fortkörare på den dåliga landsväg som leder genom byn.
Lite senare låg jag i 140 på E4 mot Uppsala. Den glesa trafiken flöt i så där 120-130, en del förare körde ännu lite snabbare.
Jag la mig tillrätta efter en Volvokombi med hela familjen på semesterresa. Mamma i 40-årsåldern körde, pappa och två ungar med säkerhetsbälten och alla tänkbara krockskydd runt sig satt med i bilen.
140 på en av världens säkraste vägar, det kändes bra men visst tog vi en fullt medveten risk att stoppas av trafikpolisen.
Och i så fall var det bara 50-50-chans att få behålla körkortet.
När jag skriver det här sitter jag på en rastplats utanför Hamburg. Bilen jag har kört hit är en BMW 5-serie, världens bästa familjebil när det gäller köregenskaperna.
Först var det nära sjutti mil genom Sverige på E20, E4 och E6. Mest motorväg, resten så när som på
några mil lika säker vajerväg.
Jag körde hemifrån klockan tre i morse för att passa en tid i Hamburg tolv timmar senare.
Jag var ensam på vägen de första timmarna, sen i sällskap med enstaka medtrafikanter ner till Skåne.
Och det var 90 och 110 hela vägen.
I Danmark blev det betydligt mer trafik, men där är det tillåtet att köra i 130 långa sträckor ner till färjan i Rödby.
Och i Tyskland, efter de första milen landsväg, är det fri fart på autobahn.
Jag landade i Puttgarden vid tvåtiden, och trampade hårt på gasen när hastighetsbegränsningen upphörde.
Fri fart på tre- och fyrfilig motorväg, fullproppad med bilar i alla körfälten. Bilister som kör i alla möjliga hastigheter mellan 100 och 250. Semesterfirare, pendlare, yrkestrafik. Personbilar, motorcyklar och långtradare. Unga och gamla. Och så jag som verkligen utnyttjade möjligheten att köra i full fart med min 525:a utan att tvingas hålla koll på poliser bakom varje buske.
Vad är det för fel när knappt någon rutinerad bilist tror att det är farten som dödar, medan varenda trafikforskare, Claes Tingvall och kompani på Vägverket, NTF och trafikpolisen är övertygade om motsatsen?
Om farten dödar skulle väl Michael Schumacher vara död flera gånger om.
Våra svenska rallylegender skulle vara döda för länge sen. Men vad jag vet har ingen dött i trafiken - eller under tävling. Tvärtom har de flesta uppnått en ansenlig ålder vid det här laget.
Vem som helst kan tappa kontrollen över en bil i vilken hastighet som helst.
En god vän har fortfarande ett skadat knä sen bilen rullade på honom i garaget för ett halvår sen. Samtidigt kör andra glatt fram och tillbaka på autobahn i 250 utan att skadas.
Den som påstår att moderna bilar är osäkra i hastigheter över 110 km/tim talar mot bättre vetande.
En bil kan skada, eller döda, i alla hastigheter och 110 är bara en godtycklig gräns satt av hastighetstalibaner som helst skulle vilja sänka gränsen ännu mer.
Nu pratas det om differentierade hastigheter. Säg hellre SÄNKTA hastigheter. För det är ju det det handlar om.
Sänkta hastigheter för att rädda nollvisionen, när det egentligen är en helt ny syn på trafiksäkerheten som behövs.
Riktigt farliga i trafiken är alla lastbilssläp och skrotbilar som står parkerade längs vägarna. Ge lastbilsägarna p-böter och släpa bort skrotet
direkt så blir trafiken säkrare! (Lägg märke till paradoxen att de står helt still, 0 km/tim och ändå livsfarliga.)
Om Vägverket inte har pengar till reparationer är minimikravet att Norrlandsvägarnas tjälskador åtminstone markeras tydligt.
Den makalösa utbyggnaden av E4 norr om Uppsala och längs Norrlandskusten. Det blir färre olyckor trots högre fart.
