Min kritik av polisen får stöd - av polisen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-06-24
Var tredje polis tycker att resurserna riktas åt fel håll enligt enkät
Hur många gånger har jag kritiserat trafikpolisen för att den gör fel jobb, på fel plats, vid fel tillfälle? Jag minns inte.
Hur många gånger har jag fått stöd för mina synpunkter?
Hur många som helst. Men alltid av en enda grupp. Bilisterna!
Har jag någonsin fått medhåll från någon politiker? Från Tingvall eller någon annan tjänsteman på Väg-verket? Från någon forskare på VTI? Från nykterhetsrörelsen? Från de alltid lika pigga debattörerna på Folksam? Eller från någon polis, som också tycker att han håller på med fel saker?
Nej. Inte en enda gång.
Vad jag kan minnas. Aldrig!
Men spott och spe har jag fått, från hastighetstalibaner och nykteristeri alla läger.
När trafikpolisen står på de säkraste motorvägarna och stoppar och bötfäller Svensson som råkar köra sex kilometer för fort i en nerförsbacke försvaras det med att varje kilometer för fort dödar hundratals varje år.
Och när polisen har nykterhetskontroll klockan tre en tisdagseftermiddag applåderas det för att man närmar sig målet med si och så många hundratusen utandningsprov per år.
Men snälla. Tänk efter.
Eller om det är så förtvivlat svårt att tänka. Försök i så fall att hänga med i följande jämförelse.
Säg så här. En vanlig gräsmatta på en villatomt behöver klippas omkring 15 gånger en normal sommar.
Jag som är listig klipper alla 15 gångerna direkt i maj, så är det gjort en gång för alla.
Och jag har levt upp till kravet på 15 klippningar per säsong.
Men hallå. Inte ens Claes Tingvall är så dum.
Inte Åsa Torstensson (hon är ansvarig för vägarna i regeringen). Inte en enda medlem i nykterhetsrörelsen, hur många hjärnceller han än söp bort i sitt tidigare liv som alkoholist.
Ingen är så dum.
Men i trafiken är det fritt fram för alla stolliga idéer.
Polisen tar Svensson på motorvägen för att det är enklast och ger mest poäng och flest ryggdunkar av chefen. (Och drar in mest pengar till staten.)
Samma med blåskontrollerna. Mitt på dan när alla är nyktra, då går det snabbast.
Ett enda rattfyllo gör livet komplicerat för polisen som ofta måste avbryta och åka till stationen med den misstänkte. Det tar tid, och då klarar man inte att uppfylla kvantitetskraven.
För polisen jobbar med kvantitetskrav, inte med kvalitet.
Min enkla synpunkt är att det är bättre att klippa gräset när det håller på att bli för långt. Inte när det fortfarande är perfekt. Även om det kanske är lite jobbigare.
Samma med polisarbetet: Ta de riktiga fortkörarna och de farliga rattfulla när de är ute: På kvällar och nätter.
Då, och bara då har vi en chans att komma till rätta med de allvarliga olyckorna i trafiken.
Ja, det har jag skrivit om gång på gång. År efter år. För döva öron hos dem som bestämmer.
Och så plötsligt för ett par veckor sedan kom vändpunkten. Plötsligt fick mina tankar stöd från ett oväntat håll. Från polisen själv!
Från polisförbundet som gjort en enkät och frågat sina egna medlemmar. Och var tredje polis tycker att polisen jagar medelsvensson för småbrott istället för att hålla efter grova brottslingar.
Jag citerar ett par rader i den debattartikel som förbundets ordförande Jan Karlsen skrev i Dagens
Nyheter (7 juni 2008):
”Sedan några år tillbaka mäts polisens arbete genom kvantitativa mål.
Målen, som inom polisen beskrivs som en jakt på pinnar, får nu stark kritik från poliserna ute på fältet.
8 av 10 poliser anser inte att pinnjakten är ett bra sätt att mäta polisens effektivitet. ...
Över hälften av poliserna, 57 procent, anser att det är stor risk medan 35 procent anser att det finns viss risk att poliserna ställer sig på större vägar i rusningstid bara för att uppnå de kvantitativa målen.
... att det försvårar långsiktigt förebyggande arbete, att det drabbar fel typ av personer och att det i förlängningen kan skada polisens anseende hos allmänheten. ...
Att räkna pinnar genom att bland annat utföra så många utandningsprov som möjligt gör istället att
poliserna tappar sin motivation. ...”
När kommer samma sunda självrannsakan hos Vägverket och politikerna?
